Namnsdag.

I dag har jag nästan namnsdag. Det är Lage. Det är dessutom en himla bra häst, managerad av Olle Hedin.

Oscar Gren.

Ett par gamla vänners mamma var duktig på att framföra monologer och historier. Så här i efterhand ångrar jag naturligtvis att jag inte skrev ner eller spelade in för att bevara dem till eftervärlden. Efter ett samtal med en av kamraterna visade det sig att Uddevalla hembygdsförening fått mammans efterlämnade papper. Jag tog kontakt med Gunnar Klasson för att höra om han kunde hjälpa mig och i går var jag hos Gunnar ute på Gustafsberg och gick igenom dessa papper. Det visade sig då att det var hennes fars produktion av dagliga dikter i Kuriren under många år som föreningen fått. Hennes far var Oscar Gren en intressant man som jag som liten lärde känna som vaktmästare i Betelkapellet i Uddevalla. Han hade bl a varit sjöman, tjärkokare och kajstyrman. Följaktligen hade han som många andra i sin generation mängder av erfarenheter att bygga sin diktning på. På den korta tid som stod till buds hann jag naturligtvis inte läsa hundratals verser, men jag skummade allt och gjorde djupdykningar i ett antal som var extra intressanta. Jag minns Oscar, som gick bort 1953, som en snäll farbror och i verserna besannades denna bild av en humanitär och rättskaffens man som aldrig glömde sitt enkla ursprung. Lite avundsjuk blev jag också på hans i vissa stycken vassa penna som gjorde politiska attacker på ett vänligt sätt utan att budskapet blev lidande. På ett likadant sätt framförde han önskningar om ett bättre och mer kristet liv. Heder åt en sådan man. Han skrev under signaturerna 87 Qvest, Mor berättar, Kvesten och O G-n. Det jag sökte fann jag tyvärr inte men jag kan lova att jag hade några högtidstimmar med de gamla klippen ute på Gustafsberg. Inte blev det sämre av att jag blev bjuden på lunch av Anne-Marie och Gunnar på Krogen, tack för det. Vi hann dessutom med en lång pratstund och studiebesök i Gustafsbergstiftelsens arkiv och gamla badhus innan det var dags för kvällens berättarafton på Muséet. Jag har skrivit det förr och gör det igen. Mötesformen är genialisk och skulle kunna användas i många andra sammanhang. Dessutom träffar man en himla massa trevliga människor.

Mamma får hjälp.

Midsommarfirande.

Österrike var under många år vårt favoritresmål. Redan 1968 bestämde jag mig för att om jag någon gång fick råd skulle jag bo en natt på Franz Josefs Haus högt över Franz-Josefs höhe. 1984 infann sig detta tillfälle på själva midsommarafton och det blev ett äventyr som hette duga. Det började med att man inte fick köra bil upp till hotellet utan densamma fick parkeras nedanför och efter att ha ringt på en klocka dök det upp en minibuss med en krigsinvalid som chafför. Trots att han bara hade en arm och tre fingrar lyckades han flytta hela familjens packning mellan fordonen innan vi hann att blinka. Så bar det iväg uppåt med hårnålskurvor så snäva att han fick backa en bit mitt i varje kurva. Hur han klarade detta med en arm och utan att åka över kanten vet ingen men vi var skräckslagna och genomsvettiga innan vi kom upp till hotellet. Återigen envisades han med att ta hand om alla väskor och vi kunde bara njuta av den storslagna utsikten. Att det var midsommar ignorerade vädergudarna helt så här fick byltas på ordentligt när vi till fots tog oss tillbaka ner till startpunkten för att ta bergbanan ner till glaciären. Det är en förmån att ha varit där för idag har den smält ner så man undrar om barnbarnsbarnen överhuvudtaget kommer att förstå vad en glaciär var för något. Det blåste fruktansvärt och vi tog oss tillbaka till vårt ombonade rum innan det började snöa. Jag har varken förr eller senare haft en sådan utsikt från toaletten men ni ser på verandaflaggan att det blåste ordentligt. Fram på aftonen infann vi oss i restauranten och hann att beställa mat och dryck innan det blev kolsvart när strömmen gick. Betjäningen sprang runt och beklagade och fyllde på öl under tiden som kökspersonalen fick fart på gasolköket som de hade i reserv. Efter tre öl fick vi mat och tro mig, den smakade himmelskt. Undra på det så högt som vi var. Hårtvättmedlet som användes före restaurantbesöket fick vacum i flaskan så nästa gång det användes på mer normal höjd sprutade det ut vid korkavtagningen. I mörkret och kylan var det sedan skönt att krypa ner under de enorma duntäckena och sova gott fram till frukost. När vi kom ut i korridoren var det en liten snödriva vid ett fönster och avfärden fick skjutas på till dess snösvängen hade tagit sig fram. Jag så kan man också fira midsommar men det är faktiskt bättre väder i Nordtorp i dag än det var på alptoppen då.

Bekant eller inte?

Sundsvall är en trevlig stad. Dessbättre har många tjänsteresor gått dit genom åren. Har man tur och har en torsdagskväll ledig kan man besöka Bergsåkers travbana och njuta av god sport och skattefri extrainkomst. När jag vid ett tillfälle på morgonen efter en sådan kväll var på ett utmärkt humör och trädde in i Hotel Strands frukostmatsal såg jag en kvinna jag kände igen. Antagligen kände hon sig observerad och log glatt mot mig och sa God morgon. Vi pratade lite om väder och vind och efter insamlandet av frukosttillbehören satte jag mig med några kollegor som redan anlänt. Mitt i vår diskussion om dagens övningar sveper damen förbi säger hej då och tack för trevligt sällskap. De övriga satt där som fågelholkar och en av dem utbrister "känner du Inga Gill?" Den här situationen råkar säkert kändisar ut för dagligen och det är säkert påfrestande med folk som stirrar. Men hon skötte det bra och fick en ny beundrare på köpet.

Det är i alla fall plusgrader.

Gårdagens snöstorm avhölls med den minst gynnsamma vindriktningen. En stor driva vid soptunneknuten och fram till verandan. Jag har bestämt mig för att ligga i ide hela dagen och hoppas att det smälter undan. Det är nämligen ingen höjdare att köra snöslunga i blötsnö, men smälter det inte bort utan fryser till så blir det etter värre. Som den optimist jag är sätter jag dock en slant på bortsmältning. Men det tar väl tid för make till tjäle har det inte varit under mina år i Nordtorp. Men ett faktum är att det är mindre än fyra månader till midsommarafton och endast en månad till vårdagjämningen. Det ordnar sig.

Försämringskassan.

Det är tur att det finns insomningstabletter. För när jag hade sett Janne Josefssons debattprogram i går kväll hade jag verkligen svårt att somna. Kvar på näthinnan hade jag denna där (M)husmark som dömde ut svenska folket som fifflare. Maria Wetterstrand verkade ju närmast vänsterradikal i det sällskapet. Är det speciellt för moderater att de ser fifflare i varje människa? Det är ju bland moderaterna som Reinfeldt har haft svårast att hitta ministrar som ej har skattefuskat, struntat i TV-licenser eller haft annat fuffens för sig. Är det så att genom sig själv känner man andra?
Det var synd att sossarna inte hade getts möjlighet att medverka i programmet så vi fått höra vad vi har att se fram mot efter valet. För det enda (M)husmark hade rätt i var ju att den förra regeringen inledde Försämringskassans debacle.
Hur som helst så har jag på nära håll sett hur människor förvägrats sjukersättning då Försämringskassans läkare underkänner sjukskrivande läkares diagnos. Är inte det maktfullkomlighet? Hur kan man underkänna en läkares diagnos utan att själv ha gjort en undersökning? Hur kan läkarkåren finna sig i denna behandling? En slutsats blir ju att övriga läkare är inkompetenta och borde fråntagas sina legitimationer. Så är det naturligtvis inte men om vi stillatigande ser på under tiden maktfullkomliga tjänstemän tolkar regeringsdirektiv på samma sätt som fan läser bibeln, då mina vänner är vi illa ute.
Länsrätterna har viktigare frågor att syssla med, men så länge läkarnas diagnoser inte godkänns hoppas jag att varje avslag överklagas till Länsrätten. Det framkom ju i debatten att fler och fler överklaganden i dessa ärenden bifalles av Länsrätterna. Det signalerar väl att något är fel.

Tur skall man ha.

Jag hann precis bli klar med snöslungandet innan det började snöa igen. Det är nog säkrast att avstå travet i dag när det verkar vara oflyt.

Hallstatt.

Hall, det är det keltiska ordet för salt. Det innebär att städer med saltgruvor eller annan anknytning till saltindustrin gärna har ordet i sina ortsnamn. I Österrike är väl kanske Hallein utanför Salzburg den mest kända. Men här finns också Hallstatt som i vissa skolor anses vara Europas äldsta stad. Hit kom vi ridande en afton i juni, inte för att dansa tango men för att besöka isgrottorna i Dachsteinsmassivet. En i och för sig njutbar upplevelse men frågan är om det inte var den lilla staden som klängde sig fast mot sluttningarna ner mot sjön som gjorde det starkaste intrycket. Här finns som sagt en saltgruva med museum som är öppen för allmänheten. Men den största upplevelsen var nog stadens benhus. Eftersom kyrkogården är liten och jordlagret tunt så gräver man efter trettio år i jorden upp sina döda. Benen staplas i fina högar och kranierna målas med dekorationer, namn och levnadstid för den senaste innehavaren. Verkligen praktiskt och en inkomstkälla för kyrkan eftersom nyfikna turister gärna går in och kollar mot en smärre avgift. En del tycker det är otäckt men nog skulle det vara trevligt att kunna stå där och prata med sina avlidna släktingar och bekanta om vi hade haft en liknande tradition.

Jambo har ordet.

Jag vill bara tala om att jag är ohalt och kan gå med husse och hämta posten igen. Husse tycker jag är en riktig paradtravare.

Antagen.

Efter att ha remitterats av läkaren till sjukgymnast och av sjukgymnasten till Rehabbadet var i dag stunden inne för att än en gång repetera mitt lidandes historia. Det blev en grundlig verbal genomgång av alla mina krämpor vilket så småningom resulterade i att om jag lovade använda badmössa skall jag få gymnastisera i det varma vattnet två gånger i veckan i ett halvt år. Det känns lite frustrerande att ingen av sjukgymnasterna har undersökt mig fysiskt. Hur kan jag då vara säker på att det blir rätt program? Men de har ju röntgenbilder så det räcker nog. De förstår säkert det här bättre än jag. Jag har ju bara ont och är för gammal och för dum.

Grabbarna vill ha sill och sup!

I forntiden. D v s när jag var med och förhandlade var det tradition att man efter att ha tecknat ett bra avtal gick på lokal och hade lite trevligt. Vid ett tillfälle hade en nyanställd ombudsman fått uppdraget att ordna en sen lunch på Hotel Reisen vid Skeppsbron. Denne yngling som föresten var mycket matintresserad grep sig verket an med stor frenesi och när vi trädde in i lokalen stod redan förrätten på bordet. Förhandlingsledaren tittade misstänksamt på den märkliga rätt som väntade på att bli uppäten. Va faan är det mullrade han. Den nye tog till orda med skakande knäskålar. Det är skinka och melon pep han fram och till det skall serveras ett.... Ta ut det genast sa ledaren för grabbarna vill ha sill med en sup. Om det nu finns någon sensmoral i den här episoden så är det att inte bryta mot det elfte och tolfte buden. Så här har vi alltid gjort. Så här har vi aldrig gjort.

"Sosseförbud"

Miljöpartister bör inte längre kalla sina socialdemokratiska kollegor för "sosse". Detta enligt ett påbud från partikansliet i Stockholm. -Vi ska undvika ord som kan uppfattas som nedlåtande och slappa, säger Anders Åkesson, regionråd i Skåne. Jag kan bara konstatera att efter mer än sextio år som socialist har jag alltid kallat mig sosse. Jag tror faktiskt att jag av illvilliga personer ibland benämnts med andra epitet som gjort mig mer nedstämd. Men jag skall bättra mig och inte längre vara slapp och nedlåtande när jag uttalar ordet.

Sov du lilla vide ung.

För ännu är det faktiskt vinter. Men när det nu börjar märkas att dagarna blir längre och solen i Nordtorp skiner från en klarblå himmel så tittar de små kissekatterna fram i toppen av trädet. Om Jambo skulle leka med dem och ramlade ner från trädet eller om han varit i slagsmål låter jag vara osagt. Men halt är han, stackarn. Han är lika ömklig som husse är när han har ont och kräver nu mycket "tyck synd". Om ni klickar på bilden hoppas jag att ni ser det första vårtecknet.

Högoddsare?

I dag är det fredagen den 13:e. Då har vadslagningsföretaget Ladbrokes påpassligt arrangerat ett vad som om jorden går under idag ger en utdelning om 130 210 gånger insatsen. Hur pengarna skall betalas ut efter jordens undergång framgår inte. Men det kanske inte bekymrar de lyckliga men ävenledes undergångna vinnarna. Ur det perspektivet kunde ju oddset varit mycket högre. Själv satsar jag en peng på att det blir en vacker dag och att jorden mår hyfsat bra även i morgon.

VM i Val d´Isere

Efter noggrant studium av de flesta sändningar från årets utförsåkar-VM ställer jag mig följande frågor. Hur kan man tillåta så dåliga arrangörer som på denna ort att arrangera tävlingar av den här digniteten? Att det snöar kan de ju inte lastas för. Men jämför arrangörsinsatserna med t ex Åres när det gäller att få bort den och göra pisterna åkbara igen. En del lopp har ju varit närmast livsfarliga och i dagens första åk var det slagigt redan innan de tio första hade åkt. Portpersonalen gjorde inte en ansats att preparera mellan åkarna. Svagt!!
Behöver SVT två programledare och två kommentatorer för att vi ska få se några åkare av varierande kvalitet susa nerför pisterna? Det är ju Stig Strand och Pernilla som står för kompetensen. Låt dem i fortsättningen klara sig själva. Det kommer de att klara utmärkt. Då kommer ju de aktiva också att slippa alla dumma frågor som det egentligen inte finns några svar på.

Evelina.

I dag har Evelina namnsdag. Jag hurrar så det hörs till Melbourne. Grattis alla andra Evy och Evelinor också.

Foto: Henrik Grankvist.

Sjukvård vid mindre åkommor.

Jag är inte särskilt imponerad av Landstigets sjukvård över huvud taget, men vårdcentralens policy ger väl en del i övrigt att önska. Mumien har haft ont i halsen sedan julhelgen. Den trettonde januari fick hon en akuttid på vårdcentralen i Sandared. Efter en snabb titt i halsen ordinerades en tiodagarskur med antibiotika. Det hjälpte inte så i går kontaktades nämnda vårdcentral på nytt. Är det akut? Nej, men jag måste få hjälp. Då får du ringa i morgon för tiderna är slut idag. Kan jag inte få en tid i morgon? Nej, det medger inte reglerna. Är det inte akut får du ringa i morgon fem i åtta så får vi se om det finns någon tid då. Annars får du ringa på torsdag etc. Hade hon sagt att det var akut hade en tid ordnats omgående.
Är det en sådan service vi medborgare erbjuds är det nog hög tid för en förändring. Man skall väl inte behöva ljuga för att få hjälp med sina problem. Och i dessa tider då överutskrivning av antibiotika är hett stoff i media väntar man sig en försiktigare hantering av dessa läkemedel.
Använd våra skattepengar på bättre sätt än att bygga stiliga entréer o dyl.

Telefonterror

Om ni känner igen detta inlägg har ni rätt för jag har i stort sett kopierat det jag skrev den 21 juli 2008.
Med jämna mellanrum, ibland flera gånger i veckan, blir vi uppringda av säljare från TELE2. De tar ingen hänsyn till vad klockan är eller om det är vardag eller helg. Att vi har NIXnummer som skall skydda från anrop av oönskade försäljare säger de sig inte heller bry sig om eftersom vi har enskild firma. Vi kan ju inte neka till att vi är momsredovisningsskyldiga, men det s k företaget har ingen telefon. Ofta har jag hemtelefonen kopplad till mobilen och det innebär ju faktiskt att vi får betala för deras trakasserier. Vad gör vi? Det var inte helt oväntat att det var svårt, för att inte säga omöjligt, att få tag i någon ansvarig från detta eländiga företag.Det ger inte heller något seriöst intryck när ett otal säljare från samma företag ringer efter samma nummerlistor. Har jag vänligen tackat nej till en är jag inte mer intresserad för att det ringer någon annan. Det verkar inte särskilt juste mot säljarna heller. En inte alltför kvalificerad gissning är att de nämnda företagen inte har egna säljare utan köper tjänsten från någon av alla de oseriösa callcenters som vuxit upp i takt med att våra sociala skyddsnät monteras ner. Phonera skall ha en eloge för deras trakasserier har upphört.
Nu har jag skrivit till TELE2 för att ringa går inte. Ingen chef för säljverksamheten vill prata med mig säger de i växeln. För säkerhets skull skickade jag kopia till Sverker!

Den rätta vägen.

Kyrkoherden, komministern och den nyanställde pastorsadjunkten skulle bekanta sig med varandra. De tog tjänsteekan, en back öl och var sin metrev och sökte friden i en lugn vik för att prata, bedja och fiska. Efter en stund var ölet slut och kyrkoherden gick iväg över vattnet för att hämta en ny back. När även den visade sig odryg gick komminstern iväg och hämtade påfyllning. Då även det visade sig otillräckligt erbjöd sig den nyanställde att gå efter mer dricka. Han reste sig, tog ett steg över relingen och sjönk som en sten. När han lyckats få huvudet över vattnet utbrast han olyckligt "min gud, ge mig den rätta tron så att även jag kan gå på vattnet." Det är bättre du lär dig var stenarna ligger sa kyrkoherden lakoniskt.

Lagom är bäst!

Det påstås i olika sammanhang att vi i Sverige är lagom i det mesta. Men visst är väl det en sanning med modifikation?
Vi växlar ju hela tiden mellan extremtänkande i olika riktningar. När jag växte upp kom polisen och skingrade oss om vi var fler än fem personer som stod och pratade i ett gathörn. Det var ju löjligt. I dag kan man vandra ganska länge i stadskärnorna utan att ens se en polis. Det skapar otrygghet hos många människor i all synnerhet som utvecklingen har gått från, om inte kadaverdisciplin, så i alla fall från onödigt strikta normer till dess motsats. Här hade det väl varit härligt med lagom. Skolmiljön har växlat på samma sätt, lagom hade varit bra här också. Så kan vi beskriva område för område i vårt samhälle och i alla fall jag konstaterar att det inte var bra varken förr eller nu. Är man bakåtsträvare när man tror det hade varit bättre med lagom?

Förr ritade man in olika politiska åsikter på en rak linje med extremister på var sin flank. Fördelen med den beskrivningen är att då ramlar dessa ner i avgrunden efter en tid. I dag kan man väl snarast se de olika schatteringarna i en ring där höger- och vänsterextremister (huliganer) möts i mitten kl. 12. Dessa ljusskygga individer som hyser ett fullständigt förakt för demokratin och andras åsikter gör upp om vem som är råast med livsfarliga tillhyggen av olika slag. Det är en utveckling som inte på något sätt är önskvärd och här måste gränser sättas. Hur blir de lagom?

I politiken tävlar ju alla om att vara i mitten, men var ligger denna mitt och från vilka utgångspunkter har man kommit dit? Om vi går tillbaka i tiden några år så var ju sossarna rödare än vad Vänsterpartiet är idag. Ändå vänder sig hellre fru Sahlin högerut mot Miljöpartiet för att få stöd för framtida mittenpolitik än att hon samarbetar med vänstern.
Fru Olofsson drar undan mattan för de miljöansvarsmedvetna väljarna, som trots allt finns i Centerpartiet, genom att förstöra möjligheterna för en målmedveten satsning på alternativ energi med en ny kärnkraftsutbyggnad. Vinnarna i denna cirkus är naturligtvis Miljöpartiet och Moderaterna. Dessutom skulle det inte förvåna mig ett dugg om KD åker ur riksdagen efter nästa val. Med dessa förutsättningar och den finanskris som drabbat oss hade det varit bra om varje parti gått fram med sitt eget program inför nästa val så att talmannen ges möjlighet att utse en regeringsbildare med stark förankring i de breda folklagren. Då har man inte låst upp sig vare sig för kärnkraftsutbyggnad eller fortsatt nedrustning av skola, vård eller omsorg.

Mapp 4, Bild 4.

Jag har sett flera bloggare som följt Rutans uppmaning att titta efter vad som döljer sig under fotomappen fjärde undermapps bild fyra. Det verkade vara en kul idé och här är vad jag fann. Torpet Porsen i Groröd utanför Uddevalla. Här bodde på sin tid mer än tio personer. Kan det ha varit trångt?

Maria på Gedevik.

Du som är ifrån Bohuslän måste läsa den här boken sa min granne härom dagen. Jag kastade mig genast över den lättlästa boken om en gammal dam som bodde precis där strömmarna går ihop med Gullmarsfjorden. Och inte blev jag besviken. Här beskrevs ett levnadsöde som började i en fullsatt torparstuga och slutade med en ensling på skäret. Ensam levde hon på en liten jordbit som födde en ko och några får samt av det som havet gav. Från land fanns det endast en stig till stugan och den gick genom en skreva som var så trång att endast småväxta klarade att pressa sig igenom. Ville någon besöka henne var det sjövägen som gällde men hon var inte särskilt intresserad av besök. Författarinnans väg till kontakt gick genom en liten pojke som Maria fattat tycke för. Boken är illustrerad med 27 fotografier vilka väckte mitt intresse ytterligare. Jag kände ju så väl igen mig och nu fick jag äntligen veta bakgrundshistorien till det gamla vraket som ligger utanför. Om ni kan hitta boken på något antikvariat eller bibliotek kan jag verkligen rekommendera den. Och gissa vilka som förlovade sig 1967 när Sassam var förtöjd utmed berget på Skaftö som ligger mittemot Getevik?

Islossning.

Enligt Borås Tidning är det islossning för BHC. Eftersom det skrivs som något positivt förstår jag att jag helt har missuppfattat hur man spelar ishockey. För det måste väl vara svårt att åka skridskor i islossningen.

HALLEY'S KOMET

Översten ger följande order till adjutanten:
I morgon kväll kl 20.00 kommer Halley' s komet att vara synlig härifrån. Detta inträffar endast en gång vart 75:e år. Soldaterna ska ställa upp på kaserngården klädda i grötställ. Jag tänker förklara fenomenet för dem. Om det regnar kan vi inte se kometen, då blir det i stället samling i biografen. Jag tänker där visa några bilder av fenomenet.

Adjutanten vidarebefordrar ordern till kaptenen:
På överstens order kommer Halley's komet att visa sig klockan 20.00 på vårt område. Se till att soldaterna bär grötrock i händelse av regn. Uppställning efteråt i biografen, där detta sällsynta fenomen, som bara visar sig vart 75:e år, skall äga rum.

Kaptenen beordrar löjtnanten:

På överstens order blir det uppställning i grötställ i morgon klockan 20.00. Den berömda Halley's komet visar sig i biografen. I händelse av regn ger översten ny order, vilket bara inträffar en gång vart 75:e år.

Löjtnanten meddelar serganten:

I morgon klockan 20.00 framträder översten i biografen tillsammans med Halley's komet. Ett fenomen som bara inträffar vart 75:e år. I händelse av regn ger översten order om att kometen visar sig bland oss i grötställ.

Detta var vad soldaterna slutligen fick höra av serganten:
Om det regnar i morgon klockan 20.00 kommer den berömde Halley, 75 år, att klädd i grötställ, avskjuta en komet i kasernbiografen tillsammans med översten.

Extrainsatt föreställning

Extrainsatt Föreställning Extrainsatt föreställning Uddevalla Riksteaterförening är stolta att presentera!!

KJERSTIN DELLERT - EN MUSIKALISK TIDSRESA
om livet på scenen och i kulisserna.

20 februari klockan 19.30 Östraboteatern i Uddevalla
Biljetter Uddevalla Turistbyrå 0522 99720
Vuxen 300 kr inkl serviceavg.
Pensionär 250 kr
Studerande 250 kr
Bohusläningenkortet 260 kr

Scenpassrabatt 50 kr

//EXTRAINSATT EXTRAINSATT EXTRAINSATT //

Hurling.

Jag håller på att skanna in DIA-bilder i datorn. Det är ett evighetsarbete, men ger många kul minnen i gengäld. Här är ett. Efter att ha ränt runt på Connemaraheden i jakt på vyer och musik lämnade vi trakten för fortsatt färd mot Brú na Bóinne hittade vi ett B&B mitt på vischan. Rent och snyggt var det, men tjejen i fyrtioårsåldern som hade hand om det hade också massor med småbarn. Antingen var hon dagmamma eller också höll hon på att samla ihop till ett eget "foppollslag". Hon var alltså något okoncentrerad så vi checkade in och drog i väg till närmsta tätort för att äta och... Vad stället hette är för alltid höljt i dunkel trots att jag försökt återuppväcka minnet med noggranna kartstudier. Nåväl baren minns jag för den fanns på kort. Den ägdes av en kille som var gammal Hurlingspelare och det fanns gott om minnen från hans storhetstid runt om i både restaurant och bar. Mumien som aldrig varit rädd för att utöka sin allmänbildning frågade oskyldigt vad det var för typ av sport och vad den gick ut på. När svaret kom kände hon sig som något katten släpat in."It`s a MANS sport." Men maten var god och vi fick oss ett par maltpinnar till dessert.

139 dagar kvar till midsommar.

Idag är här kanonväder i Nordtorp. I alla fall om man tittar ut genom fönstren. Annars är det som vanligt. När man kommer utanför verandan möts man av en isande nare så dagens promenad får allt avhållas i skogen. Vi håller på att leta idéer till renoveringen av gamla huset. I går var vi några kilometer härifrån där ett par byggt om ett gammalt torp på ett fantastisk sätt. Fullt modernt men med den gamla karaktären bevarad. Trevliga människor dessutom, vi blev kvar i flera timmar och pratade. Sedan blev det att stressa hem då vi skulle till en granne på kaffe klockan fyra. Även det blev en trevlig tillställning. När vi framåt småtimmarna kom hem upptäckte jag att travet inte hade ägnats en tanke på hela dagen. Då har jag haft trevligt. När jag sent om cider fick i gång datorn konjstaterades att jag inte nått ända fram i dag heller. Men tre sexor och 30 femmor gav i alla fall lite mer än pengarna tillbaka.