GOTT NYTT ÅR

Alla Läsare av Nordtorpstankar

ÖNSKAS ETT GOTT NYTT ÅR

av Tänkaren och hans fru.

Vad är vackert?

Motsatser lever vi ständigt med. Jag sitter här och tittar ut genom fönstret och ser en fantastisk vinterdag därute. Men inte vill jag gå ut och frysa så då är det väl inte så vackert. Efter halva snömängden gav dessutom snöslungan upp och vi blev informerade om det faktum att den varit med några år. "De e ente säkert de finns grejer te en sån gammel maskin" var de trösterika ord vi fick av reparatören som hämtade den. Nu har ju snickarna ledigt i mellandagarna men vi får väl försöka ragga upp en traktorskottare innan dess. När vi var i Norge 1951 hittade fadern denna fula buss som skulle förevigas. För att riktigt framhäva hur ful den var beordrades modern med sin skönhet att stå som motpol i arrangemanget. Det blev som det blev och därav rubriken.

God Jul

Från alla oss till alla er önskas en riktigt

God Jul

Fred på jorden.

En nåd att stilla bedja om är väl att alla får utöva sin religion utan att extremister, som har lika lite gemensamt med religionen som huliganerna har med fotbollen, förstör deras liv.

För gammal och för dum för Facebook.

Jag har provat på Face Book. Det blev ingen succé. Jag misslyckades totalt med att få en överblick och förstod inte riktigt vad jag skulle skriva och när. Hoppas ingen blev sur för mitt dåliga engagemang och hoppas vännerna fortsätter att läsa min blogg. Jag tror den blir bättre när jag inte har annat att tänka på. Men nu har jag annat att tänka på. Matilda är här och julen skall firas. Vi SMS:ar med Hagborna som är på Kanarieöarna. Vi Skypar med Petterssons i Australien och blir det några minuter över skottar vi snö. Tyvärr har snödjupet ökat minst en decimeter sedan i går morse men vi gläds åt att taket är på och att temperaturen har passerat durstrecket.

Skinka och sill.

Nu står det mesta klart. Sillen lades traditionsenligt in i förrgår och igår hade turen kommit till skinkan. Lae briljerade hela eftermiddagen med skinkuslingen och vips var den griljerad. Därefter tog vi det säkra för osäkert och tog in årets gran. Det har ju snöat och stått i så vissa farhågor fanns att den annars inte skulle hinna torka innan påklädningen i morgon kväll. För säger traditionen att den skall klädas kvällen innan julafton så gör vi det. Katterna är sura för att deras liggplatser är färdiga men de har ännu inte fått se bilderna på hur Annaas katter gör. Jag fick en kattversion av "Silent Night" från goda vännerna Bosse och Ann-Marie. Om någon vill lyssna, skicka ett mail så levererar jag. Nu ger jag mig ut i halkan för bank-glögg- och julklappsbestyr. Sedan lämnar jag inte idet i onödan.

Vasaloppsträning.

Här går jag omkring och fryser. Men det är ett väldigt skidintresse häromkring. Trots att vi inte fått många centimeter snö och att det är kallt och blåsigt har klubben redan kört upp ett spår till entusiasterna som verkar njuta av att späka sig. Nu när det är mörkt kan jag från mitt

skrivkammarfönster se små ljus som hoppar upp och ner på åkern. Vid närmare studium kan man förstå att det är skidåkare. Olika falla ödets lotter. Jag som hatar snö bor i ett skidparadis medan det finns de som har 20 durgrader och önskar att de fick vara här och åka.

Tisdagsfrågan.

Frågorna var kanske väl svåra men med lite handledning så hamnade Jan i rätt land, stad och öl men att konstverket skulle heta Fire ball har jag aldrig hört. Det korrekta namnet är Universal Links on Human Rights och gjort som det är av taggtråd med ett ljus i är det Amnesty International som ligger bakom. Det ligger som sagt i Dublin och i närheten av fjärrbusstationen vid korsningen mellan Amiens Street och Memorial Road. Allt detta ligger inte långt från Conolly Station som Annaa Mattsson skrev så målande om den 15:e december. Att jag var på väg till Drogheda var ju inte så himla lätt att veta, men så var det. Där bedrev jag intensiva studier i Engelska samtidigt som jag gjorde en jämförelse mellan Eirann telecom och Telias två enheter Företag och Nära. I mina förmåner ingick att åka till och bo på hotell i Dublin under veckohelgerna. Det var faktiskt rätt skönt att dra iväg på fredag eftermiddag då jag bodde i en familj i Drogheda. De var jättetrevliga men det kan bli för mycket av det goda utan pauser. Så mycket kultur som jag insöp under dessa helger har jag inte fått i koncentrat varken förr eller senare. Inte blev det sämre av tisdagskvällarna hos Mrs Cairbre med alla musiker och annat trevligt folk. Där framförde jag Evert Taube´s Västanvind a capella och gjorde stor succé. Nu kommer jag varken ihåg engelskan eller Everts texter så jag får vara glad att jag kommer ihåg att jag var där.

Tisdagsfrågan.

De var svåra kan jag tänka mig. Här är några ledtrådar. 1. Staden ligger i ett tvåspråkigt ö-rike som blev självständig republik så sent som 1949, platsen är fjärrbusstationen inte långt från en järnvägsstation som nämndes i en blogg häromdagen vilket inspirerade mig till detta tilltag. 2. Liknande konstverk kan du finna i många städer. 3. Jag var på väg till en stad, något mindre än Uddevalla, som på den tiden hade 67 registrerade pubar. Där kunde du varje söndag och tisdag njuta av alla sorters musik till min favoritöl................

Kvällsnöje i kvadrat.

Vädret i våra trakter har varit rent ut sagt för jävligt. Våra stackars snickare, fick i stället för att bygga färdigt tillbygget stanna inomhus, i fukten efter golvgjutningen. Men själva fick vi i kväll vara med om en fantastisk upplevelse: Det gavs

konsert i Gustav Adolfs Kyrka, Borås, med Anna-Lotta Larsson och Göran Fristorp och inte minst Andreas Landegren. Dirigenter var Margaretha Skoglund & Jan Hjalmarsson och dessutom medverkade Gustav Adolfs Kyrkokör & Notknäckarna. Rent musikaliskt var det en riktig höjdare. Andreas Landegren gjorde en improvisation på "Gånglek från Älvdalen" som var på gränsen att överträffa förebilden Jan Johanssons original. Att sedan Göran Fristorp, som gammal förebild i mitt gitarrspel, var bättre än jag någonsin hört honom gjorde det hela inte sämre. Återstår i recenssionen gör Anna-Lotta, och vad skall man säga. Det var för hennes skull vi köpte biljetter för 250 spänn/styck. För många är hon nog enbart tjejen som drog vitsar med Evert Ljusberg i TV-programmmet Har ni hört den förut. Men för oss här i Nordtorp är hon en lysande sångerska och vi ser fram mot nästa julkonsert med Andreas och Lotta även om den kommer att kosta 450/person.

http://www.soundcarrier.se/katnr.asp?EAN=7090002715531

Grattis Kent.

Det är väl ingen som kan tro att den här stilige unge mannen fyller sextiofem år den 17 december. Men det vet vi och hoppas han får en trevlig födelsedag i Melbourne där han firar tillsammans med hustrun och besöker Sara med hennes Grankvistar. Ett fyrfaldigt från oss alla till dig Kent och en skål skall vi utbringa i morgon kväll, du fyller ju åtta timmar för tidigt i år. Present har du redan fått. AIK blev ju svenska mästare. Vi kanske ses på Skype.

Var är vi nu?

Dagens fråga är: 1. Var befann jag mig här? 2. Vad är det som är avbildat? 3. Vart var jag på väg.

Det kan erkännas att kvarteren i närheten inte är de allra tryggaste i staden. När jag tog det här kortet 1997 kom en bekymrad äldre man fram till mig och sa "bär inte en så fin kamera så öppet"

Regel, värk och snö.

Nu har vintern kommit till Nordtorp och med den, det första regelverket. Ja, inte riktigt sådant som jag sysslade med som yrkesaktiv utan en vägg. Roligt är det i alla fall och tillsammans med de uppmuntrande tillrop som hördes i telefon och på mail efter mitt gnällbloggande i går känns det betydligt bättre i dag. Magnus och Jonas ser lite frusna ut gör ett himla bra jobb. Med lite tur kanske vi fått tillbygget under tak före jul. Men taklagsfest får vi nog vänta med till efter helgerna.

Don´t worry.

Rådande vädertyp sprider missmod och oro i min alltför tunga kropp. Jag försöker då att glätta upp mig genom att tänka på alla tidigare katastrofer som aldrig hänt. Don´t Worry, be happy.

Granen står så grön och grann på verandan.

Här är det full fart på både det ena och det andra. I torsdags var vi på Hembygdsföreningens grötfest och fick en förhandslyssning på Sandhults lucia med tärnefölje. Det var tjejer med en bred repertoar det. Inte bara lussetåg och risgrynsgröt stod på menyn så vi fick tilltugg i flera former. Lotterier stod som vanligt på dagordningen och min berömda blygsamhet förbjuder mig att berätta hur många ostar och almanackor som i triumf hemfördes till Nordtorp. Att dessutom våra bordsgrannar tog en gedigen del av den övriga prispotten muntrade upp oss ytterligare. I dag har vi, stärkta av ett härligt väder med tung dimma, i god tid fört hem årets julgran till väntstationen på verandan. Detta som en ren försiktighetsåtgärd i väntan på det ymniga snöfall som spåtts av Anders och hans rönnbär. Varje år vid julgransplockandet tänker jag på gubben som satt och spånade kring likheten mellan julgranar och fruar. "Har en väl vresat ner en hittar man alltid en mycket snyggare" sa han. Men så är det inte i Nordtorp, än. Glöggen vi tillverkat av Mumiens kryddor och mitt danska vin och spetsat med ett stänk vodka blev mycket bra kan jag meddela. Undrar om den räcker till jul? I skrivande stund blev jag informerad om att i ett stort antal av världens kyrkor, med början på Fiji och avslutning vid den Ekumeniska gudstjänsten i Köpenhamns domkyrka klockan 15, slog klockorna 350 slag var för miljön. Det blir många ringningar det och vi får hoppas det inte ansträngde kolkraftverken för mycket utan att det verkligen slogs slag(!) för ren luft..

Plattan är gjuten.

Nu har återuppbygnaden börjat. Plattan är gjuten med golvvärme och en massa andra rör i. Vardagsrummet är också klart avseende värmen och nu kommer det att synas att det går framåt på dagarna. Det är roligare att bygga upp än att riva ner som snickarna sa. Tråkigare är att kameran gått sönder. Piggarna som skall ansluta till minneskortet har böjt sig och det kommer att ta tid och kosta multum att laga. Nu kom den gamla Power Shot A-40 till heders igen. Den har övervintrat väl och behövde bara ett par nya batterier för att verka som om den aldrig varit avstängd.

En spelman fattas oss

Iveckan har allas vår kamrat,musikant och entertainer Stig Svensson i Sjömarken slutat sina dagar. Som 82-åring är det inte mycket mer att önska men visst hade denne klokögde och lågmälde man gott kunnat underhållt oss några år till. Trots alla stora engagemang på framförallt midsommaraftnarna försummade han aldrig en spelning runt "Nordtorpastånga" Där det på sjuttiotalet dök upp hundratals personer. Midsommardagarna var ett kapitel för sig. Då var det inte så organiserat. Trots det ett sextiotal som vandrade upp till Vatthultssjön för att få sig ett dopp i sjön och marschsteg på vägen. På begäran av den glade Arne var det alltid Blindpers vals som framfördes av Stig och hans två svågrar Erik och Ture. Ture är still going strong så musiken lever i Nordtorp länge än. Ser ni den långhårige långrandige unge mannnen, Det är jag som super in var enda ton och varenda ord. Ibland kryddad med en Uisiga Beata. Låt detta sorgebud bli en uppmaning till dagens nordtorpare att dra igång några fler attraktioner än påskelden. Allt för en bättre sammanhållning i bygden. Vila i frid Stig så ses vi säkert i vändkorsen när det blir dags.

Dags för den gröna likören.

Mumien är inte absolutist, men i det närmaste. Dock har hon två svagheter inom alkoholens vida område. Bägge är av någon anledning gröna. Finns det inte grön curacao till kaffet när Kalle Anka far omkring som värst i TV-rutan då har jag missat inköpen. I denna tradition ingår att drycken skall förtäras i ett speciellt arvegodsglas som är svart och står på en svart glasbricka. Dessa utensilier var svärmoderns första julklapp till svärfadern, långt innan han blev svärfar eller ens far och make. En sådan där butelj brukar ju räcka några år så jag tänkte inhandlat en i Helsingör förra veckan. Döm om min förvåning när bodbetjänten inte ens visste vad grön curacao var för "noet". Blå har jag sa han men det är kanske inte detsamma. På vårt eget monopol har den gröna saknats i många år så jag kastade mig över till mataffären för att köpa Saturnus berömda essens av larahaapelsinen och med övrigt syntetiskt innehåll. Där fanns det numera endast drinkblandaringredienser så nu är mitt hopp att någon omtänksam bloggläsare talar om för mig var jag köper extrakt så jag kan blanda själv. Om någon undrar vad den andra gröna är, så heter den Xide och är riktigt njutbar om ölet är slut. Vin till glöggkryddorna fick jag med från Danmark i alla fall.

Försämringskassan igen.

Moderater ser hela tiden fuskare runt om kring sig. Man kan undra vad de har för uppfostran och erfarenheter. I min värld fick man lära sig att göra rätt för sig eller att ta konsekvenserna när man inte gjorde det. Vi lyckades väl inte till hundra procent, men jag tror inte jag lurat så värst många på så värst mycket. Däremot har jag gått på en och annan blåsning själv. Av detta drar jag slutsatsen att vi hårt och skoningslöst skall sätta åt dem som lurar samhället eller dess medborgare. Men det skall inte ske genom att det sociala skyddsnätet klipps upp och att människornas ekonomi luckras upp än mer. Samtidigt som svårt sjuka tvingas ut till arbetsmarknadens förfogande. Och vad är en svårt sjuk? Enorma tolkningsmöjligheter öppnas nu för Försämringskassans medarbetare vilka ju tvingas arbeta som forna tiders brännvinsadvokater. Jag vill se mer engagemang från mina politiska företrädare. Vakna och skapa opinion!!!!!!!!!

Varför har inte (m)Husmark kommit på det här?

I dessa tider när det skall sparas på allt vore det väl en bra idé att ta bort landets läkare. Eftersom försäkringskassans medarbetare vet bättre än läkarna i 75 procent av alla intygsfall vore det väl bättre att de tog över vårdcentralerna. Varför skall vi kosta på våra läkare en dyr utbildning när Försäkringskassans medarbetare klarar samma sak bättre helt utan läkarutbildning? Läs gärna mer om välfärdsraseringen på http://fk-attraktiv.blogspot.com/

Vi går mot ett varmare klimat.

Nu är det vetenskapligt bevisat, temperaturen har ökat under 1900-talet.

Även språkbruket har blivit annorlunda. Följande uppfattade jag på färjan här om dagen. "Har du bredband?" "Nej, jag har stringtrosor."

Trött och nöjd men öm.

Här svänger det. Tisdagen var den första dagen på länge med ett anständigt väder och då hade Johansson och jag med sedvanlig elegans planerat in vår höstkalvleverätarresa till Helsingör. Visst är det trevligare med resor när vädret är gott. Att den dåliga kronkursen hade påverkat gränshandeln var ju också till vår fördel då det inte var någon trängsel varken på gator eller i vinbutiker. Däremot var det som vanligt fullspikat i vår restaurant som jag alltid glömmer namnet på. Men något italienskt namn är det trots den danska matsedeln.
Men efter nöje kommer tråkigheter och onsdagen började hos tandläkaren. Ont gjorde det, dyrt blev det och ömt är det ännu. Det fina vädret har medfört mollgrader och det medför att gjutningen blir något sen. Men våra snickare gör så bra jobb att de säkert även prickar in en bra dag för detta och sedan får tak över de rum som ersätter den utbytta våtrumsdelen. Onsdagssändningen på TV4 Sport från Solvalla är av någon anledning inställd men då slipper vi en massa reklam så det är säkert bra. Resultaten kommer ju på datorn, vinstutbetalning sker med automatik och sammandrag blir det på TV4 plus så lite reklam kommer jag att tillgodogöra mig ändå. Nu måste jag förbereda mig på morgondagens miljöinspektion och hoppas det inte ömmar i tanden så att jag blir för otrevlig.

Anders slaskar.

Enligt det gamla ordspråket kommer julen att braska när Anders slaskar. Det är vi väl värda efter denna rekordblöta höst. I väntan på denna braskande och goda jul gratulerar vi vår Andreas och alla andra Anders och Andreas i vårt avlånga land. De måste ha sin namnsdag i dag för att ordspråket skall få legitimitet. Tänk om de hade haft namnsdag den 29 September hur skulle det sett ut.

Arbetssökande.

I dag när Mumien skulle gå ner och hjälpa mig med uppsättningen av en julbock vid lagugården mötte hon en alldeles äkta bock som undrade om han kunde få jobb som adventsbock. Efter viss diskussion kom de fram till att om vi skulle sätta ljus på honom så skulle hans revir, på grund av sladdens längd bli ganska begränsat, så han avstod sitt engagemang till förmån för sina artificiella kopior. Egentligen hade vi så här i ombyggnadstider inte tänkt att sätta upp alla de vanliga dekorationerna då de riskerade att vara ivägen för byggnadsarbetarna och deras utensilier. Men inte kan vi ha en advent i Nordtorp utan någon ljusdekoration så vi gjorde det bästa möjliga. En bock i vedbodsfönstret och en bock med släde hemmavid. Samt, peppar, peppar ta i trä en julgransbelysning i en gran inne i skogen. Sist vi hade det slog Gudrun till och demolerade såväl granen som dess belysning. Men nu är det ju sista julen vi bor i det här huset så då får man väl inte bryta mot för många traditioner. Vi ser fram mot en trevlig ny ägare då det ju också blir en nära granne.

Trelleborg-Sassnitz

Om bilden i torsdags var från Trelleborg, kan då dagens vara från Sassnitz i samma femtiotal?

Byggdokumentation.

Nu har jag lagt in ett extra bildspel med de senaste bilderna från ombyggnaden. Dubbelklicka gärna på det för att se bilderna i större format och i din egen takt. Om vädret tillåter så hoppas vi på gjutning nästa vecka.

Månadens utflykt avverkad.

När jag inledde mitt pensionärsliv var det en fantastisk känsla att själv kunna bestämma om jag ville umgås med någon och bara göra det jag ville och kunde. Nu har jag blivit mer pratsjuk igen och när jag då p g a dåligt väder blir i det närmaste instängd och inte heller orkar hjälpa till som jag borde med ombyggnaden så smyger sig depressionen på och det blir ännu tommare mellan öronen än vanligt. Men då heter ljuset i tunneln Berättarafton på Bohusläns museum i Uddevalla. Då passar jag på tillfället att hälsa på gamla kompisar och prata och sedan avsluta dagen med att njuta av gamla Uddevallabilder och få lyssna till ett antal människor som vet mycket mer än jag om staden. Jag har dessutom fått ett antal nya bekanta så det blir ju ännu mer prat innan mötet kommer i gång. Det enda tråkiga är att köra bil så långt.

I dag skulle jag haft besök av en miljöinspektörska som ville se vårt provhål för avloppet. Den stackarn blev sjuk och samtidigt som jag oroar mig för hennes hälsa tackar jag min lyckliga stjärna att jag slapp klafsa omkring på åkern i blåst och regn och fundera över markens genomsläpplighetsförmåga avseende infiltrationen. Bättre tider skola komma och i dag är allt mycket roligare. Jag kan då lägga energi på att planera inköp i samband med nästa veckas Ungötsleverätarresa till Helsingör. Det ni.

Carpe diem!

Hoppas ingen rönnbärsätare fastnar fångstredskapet!

Lågt tryck.

En liten påminnelse att det kan vara mörka moln även på sommaren,
som här i Grenaa.

Hade rönnbären fel.

Det var ju så fruktansvärt många rönnbär för några månader sedan. Vi förde då som vanligt diskussionen, blir det mycket snö när det är så många rönnbär? I dag får vi väl vara glada att den nederbörd som hitintills har kommit har varit i form av regn. Annars hade jag varit ännu mer insnöad än vanligt. Nu håller vi håller tummarna för att nederbörden upphör och den stora gula skivan visar sig resten av vintersäsongen. Temperaturen får gärna hålla sig på rätt sida om mollstrecket.

Bilder för renoveringsintresseklubbens anteckningar.

Jag vet att många av bloggens läsare är intresserade av hur renoveringsarbetet framskrider. Här följer några bilder som är tagna fram till och med i går. http://picasaweb.google.com/nordtorp.pp.se/Nordtorp20091121?feat=directlink

Hela tiden nya överraskningar. I sågspånen över Mumiens gamla rum hittade snickarn prototypen till de utsirade brädorna på räcket som finns runt verandan på kortet här. Vi hittade också en igenspikad dörr mellan vardagsrummet och sovrummet. Här har fru Johansson i Borås påpassligt presenterat ett foto där familjen är uppställd med dörren och sovrumsfönstret som bakgrund.

Kökspannan var så sönderbränd att det måste varit rena turen att huset inte brunnit ner för länge sedan. Två hål var det på baksidan. Och oj en sådan skillnad det blev när rören försvann på vinden. Bara av brännbart avfall är hitintills borttransporterat runt 25 kubikmeter.

Dagens blåsning.

I anslutning till protesterna mot vindkraften i vår kommundel kan jag bara konstatera att svenska folket har förts bakom ljuset(!) i energifrågorna ända sedan Fälldins tid. Om inte ännu tidigare?

Vad jag vill säga är att vi nu måste satsa på energiforskning när vi glömde det efter det så kallade kärnkraftsvalet. För inte vill vi ha ett antal landskapsförfulande, vinande iskastarmaskiner i vår närhet. Om vi inte hittar några nya lösningar är såväl utbyggd vattenkraft som kärnkraft att föredra. Jag hoppas Matts Andersson i Stora Skedvi har överseende med att jag använder hans gamla teckning. Den håller bra än i dag tycker jag.

Här bränns med tillstånd!

Här är etiketten till den tomma halvlitersflaskan vi fann i sågspånen under golvet nere i gården. Hur gammal den är vet jag inte, men jag har hört utan att lolla upp det att den finns i nytillverkning.
Hur som helst passar den in bland hembrännartillstånd och annat. Kanske följande visa också passar in .

"Ja en visa vill jag sjunga,
och den handlar om vårt brännevin,
Det vinet vill jag prisa
då det gör mig glad till sinn.
Så hej och hå för dig du gamle jägare
kom hit och ta en bägare
så blir du glad till sinn."


Glöm inte att klicka på bilderna så att de blir större och läsbara.

Kansanvalistusseura (Folkbildning)

Ett märke dök upp ur gömmorna och satte igång fantasin i Nordtorp. Jag drog slutsatsen att det var ett gammalt deltagarbevis på en kongress eller liknande. Då det också fanns vissa likheter med en gammal bolsjeviklogga jag sett vid något tillfälle och jag håller på med en research om svenskars deltagande på den röda sidan i Finska inbördeskriget låg det nära till hands att tro på en sossekongress eller liknande i Karelen. När det gällde politiken hade jag fel men ett deltagarbevis var det. Jag har fått hjälp av Mumiens släktingar Vuokko och Eero Hokkanen som kan berätta att det var en Sång och musikfestival. Festivalen anordnades i Karelen den 15-17 juni 1906 och därför är Karelens vapen i avbildat i märket .

Kansanvalistusseura (Folkupplysningssälskapet), en finländskorganisation för folkbildning grundades i Jyväskylä år 1874. Till en början var syftet att utge billig och populär litteratur på finska och svenska, men många andra projekt i folkbildningens intresse har genomförts.Sällskapet ordnade regelbundet sång- och musikfestivaler i Finland mellan åren 1884och 1935. Vid varje festival togs fram ett märke som deltagarna bar för att markera sin delaktighet och Hokkanens har varit vänliga nog att bifoga flera märken där medlemmar av familjen har deltagit.

Den nionde festivalen hölls även den i Karelen den 18-20 juni 1896, med Storfurstendömet Finlands vapen samt Karelens vapen och notrader.

Den tjugonde sång- och musikfestivalen hölls i Sortavala, Karelen, den 28 juni 1926 och här var var två medlemmar av familjen representerade med olika nyanser av samma bild. Kanske var det blå för män och rosa för kvinnor?

Visst kan man riktigt höra ljudet från kantelen som syns på de nedersta bilderna.

Riskgrupp?

Här har ju varit ett himla pådrag om att vi medborgare skall välja vårdcentral. Orsaken har aldrig framkommit ordentligt, men det är väl en del i dagens stora valfrihetstänkande. Jag vet inte vad som var bra med mitt val men i fredags tänkte jag att de vet säkert om jag är riskgrupp för baconinfluensan och vad jag då skall göra. Men oh hemska tanke, det hade de inte en aning om. Varför skall jag välja er om ni inte ens vet om jag är riskgrupp eller inte frågar jag lite irriterat? Jag skall höra efter blev svaret. Och tro mig eller ej efter tre timmar ringer en tant och säger att doktorn har sagt att jag är HÖGRISKgrupp så då får du komma på måndag efter tre tillade hon. Jag skall se om jag vågar och om Mumien kan tvinga iväg mig i samband med bankbesöket i eftermiddag. Kan man hoppas att vårdcentralen skaffar sig ett dataprogram där de kan lägga in patienternas olika sjukdomar och risker eller är det ett alldeles för stort intrång i integriteten. (Integriseten?) Det är väl i alla fall bra att ha en bild av patienternas sjukdomsbilder. Och antagligen hade det inte varit bättre med någon annan vårdcentral heller.

Minneskonsert.

I går kväll höll Lénbergs begravningsbyrå en minneskonsert, i Gustaf Adolfs kyrka i Borås, över de av deras kunder som avlidit under det senaste året. Det var ett varierat och finstämt program med allt från Atle Burmans dikter till jazz, visor och psalmmmusik. Allt var mycket väl avstämt där det vi ville minnas kom i focus utan att sorgen trängde sig på och tog överhanden. Med andra ord ett ljust minne för framtiden med Karin i högsta grad närvarande.

Ved, Epatraktor och fasadrenovering.

I går blev det ingen blogg skriven. Kvällen gick åt att leta upp ett album från 1995 som var stört omöjligt att hitta. Jag brukar klaga över att vi har en mängd Dia-bilder som saknar anteckningar, men vad är det mot alla gamla Extrafilmsalbum som man dessutom fick dubletter av. Till slut låg det där i alla fall och då tar Mumien på sig den där "det var ju det jag sa hela tiden minen" som om den legat där hela tiden. Det var i alla fall ett kul album. http://picasaweb.google.com/nordtorp.pp.se/Fasadrenovering1995?feat=directlink

Några bilder från den årliga inkastningen av femton kubikmeter ved efter det att den sågats och klyvts. Två bilder på Tobias gamla EPA-traktor. Den var ju riktigt snygg. Sedan det vi egentligen letade efter. Bilder på timret från den första renoveringsinsatsen som vi gjorde 1995. Som synes var det en massiv mobilisering av arbetskraft. Vi var som man säger i Nordtorp fôlkätta. Vi hittade en kniv och några andra metallföremål infogade i timret och dess mossisolering. Man gjorde så förr i tiden för att hålla undan troll och annat underjordiskt från husen. För säkerhets skull lät vi det ligga kvar och så vitt jag vet har det inte spökats än. Vi hittade klotter på timmerstocken under fönstret och vad jag tror är det samma handstil som hos den som har klottrat under ett fönster på övervåningens insida vilket vi fann i veckan. Himla intressant var det att se hur många lager av olika material som man byggt om med eller som använts till isolering genom åren. Det är precis som på insidan men där är det tapeter och tidningar i stället. Tänk så effektiva vi var och dessutom hann vi med några bärs borta vid grillen.

Dränering, tapeter och gömmor.

Att det är besvärligt med dräneringen av trädgården får vi stå ut med. Men faktum är att i den takt väggskivor och annat som täcker timret rivs bort så får vi en historielektion i tapeternas värld. Det finns upp till elva lager tapet som blandat med tidningar är klistrade direkt på timmerväggarna. Varje bit är ett konstverk i sig och man gör hela tiden nya upptäckter som i sig ger nya associationer. http://picasaweb.google.com/nordtorp.pp.se/Nordtorp20091111?feat=directlink
Att det dessutom finns såväl anteckningsböcker, brev och gamla kort gömda i väggarna kittlar fantasin ännu mer. Akvarellen jag frågade om i går hittades bland gamla tidningar i sågspånsisoleringen i ett golv. För att inte nämna den lucka som fanns i väggen i ett sovrum och mynnade i i en klädkammare. Kanske var det där någon förvarade sina flaskor? I dag fann vi en tom halvlitersflaska, med en jätterolig etikett, som hade innehållit jägarbrännvin. Skall försöka mig på att föreviga den på något sätt. Nu skulle det vara bra med en filmkamera. Men det får bli en annan dag då det nu stundar en helkväll på Solvalla framför TV-apparaten. Huvudattraktionen är förstås Credit Fayline i lopp 6 (V64-3).

Kan någon identifiera akvarellen?

Är det någon av bloggens kunniga läsare som kan identifiera konstnären till akvarellen härovan? Jag kan avslöja att det inte är Mumien men att förslag finns om att det kan vara Hannes Ståhlberg. I alla fall är det fint ljus i den gamla färgen. Om någon knäcker nöten är jag tacksam.

Full fart i Nordtorp.

Ombyggnadsarbetena fortsätter i högt tempo. Jag har tagit det lugnt i dag men det händer en massa saker ändå. Jag kunde inte låta bli att ta några kort så att ni kan följa förändringarna.

http://picasaweb.google.com/nordtorp.pp.se/Nordtorp20091109?feat=directlink

Aj aj min ögg min ögg, sa Lejons Maja-Stina!

I dag har den gamle och Mumien slitit hårt. Om någon undrar varför väggen, där entrédörren fanns, är kvar, så är svaret enkelt. Det gick inte att koppla in byggström som vi hade tänkt oss så mätaren sitter kvar på andra sidan väggen. I morgon kommer grävmaskinen som skall gräva grund och skopa upp ett provhål åt miljökontoret. Då får han samtidigt gräva in en ny elkabel så att vi kan flytta mätaren provisoriskt och riva väggen. Men vi har burit bort allt byggmaterial från det gamla tillbygget och sanerat resten av eterniten. Inte konstigt att vi är trötta. Vi fick ju förutom reglar och brädor bära bort isoleringen som till stor del bestod av gamla tidningar. Vi bar dessutom bort ett gammalt borr. http://picasaweb.google.com/lh/photo/SIlAN6JcnV8ZpecKOT6xRw?feat=directlink I morgon är det byggmöte och då kommer Mumien att presentera den ritning som gäller i dag och den underbara täljstensspisen som vi skall köpa för vinsterna på Credit och Famous Fayline. Vem vet, kanske det blir en fåtölj också efter onsdagstävlingarna på Solalla. Förresten...vem har bôrt bôrt bôrt?

Starten har gått.

I dag drog arbetet igång med restaurering och tillbyggnad av mangårdsbyggnaden från 1818 här i Nordtorp. En stund var här så mycket folk att vi har inte har sett något liknande sedan midsommarafton 1973. Nu skall det bli spännande att se om vi flyttar in före midsommarafton 2010 eller om tidsplanen följs. Vi håller dessutom tummarna för att vi får sålt vårt nuvarande hus så att inte flytten går till fattighuset i stället. Om ni hör en explosion så är det utgiftstaket som sprängs men det skapar i alla fall några arbetstillfällen så här i krisens efterdyningar."Tänk um dum gamle hade fått stå upp å sett´et" som Mumiens farfar sa när han såg självbindaren första gången (1942).

Resor i Österled.

Mumien och jag är riktiga vanemänniskor. Vart tionde år åker vi till huvudstaden i vårt östra grannland, Helsingfors. Nu är det i och för sig inte mer än tio år sedan vi började med denna vana, men trevligt är det. Förra gången var det en modern uppsättning av Mozarts opera Trollflöjten som var anledningen till resan, men vi hann även med den akustiskt fulländade Tempelplatskyrkan och den gamla konstnärskrogen Kappeli. Den här gången var det släktforskning som var huvudnumret. Min svärfar, Mumiens pappa, gjorde redan på sextiotalet ett lysande forskningsarbete då han visade att Mumien har bott i Nordtorp sedan 1600-talet. Men i alla stycken kom han inte till full klarhet och även om jag kommit lite längre så är det fortfarande flera frågetecken varför svärmors förfäder flyttade till Finland i slutet av 1800-talet. Men att Mumiens konstnärsådra kommer från grannlandet har vi redan tidigare konstaterat då hennes mamma var kusin med Tauno Häkli som var en mycket begåvad målare och fotograf. När vi nu fick tillfälle att träffa hans dotter Vuokko och hennes man Eero Hokkanen blev det en verklig höjdpunkt på resan. Inte nog med att vi fick en trevlig eftermiddag och kväll med dem, de körde även runt oss på en sightseeing som hette duga. Visst får man se mer genuina miljöer med de infödda än på en guidad tur. http://picasaweb.google.com/nordtorp.pp.se/Helsingfors?feat=directlink

Under utbytet av släktforskningsresultat fick vi också en hel del nya kunskaper i hur kyrkobokföringen gått till genom åren. Här hemma tror vi att de finska kyrkböckerna är översatta till svenska medan det i realiteten är så att de redan i originalet är försvenskade och att de finska namnen försvunnit ur källan. Jag kände mig som en representant för den svenska kolonialmakten och gjorde direkt jämförelsen med hur engelsmän uppträdde i sina kolonier. Mönstret går igen i Südtirol också. Jag är glad att jag får leva med- och träffa människor som är människor och inte bara värderar ens ursprung. Oj, oj, oj vad långrandig jag blir. Sveaborg och Totikki får jag berätta om vid ett annat tillfälle.

Hemma igen.

Trötta men nöjda är vi tillbaka från en minnesvärd utflykt. Detaljerna återkommer jag med, men är det någon som kan se var vi varit?