1000 besökare

På juldagen kopplade jag in en besöksräknare till min blogg. I dag kommer besökare nummer 1000 att checka in. Det är en mycket större respons än jag hade väntat mig. Tack för det och välkomna att kommentera mina synpunkter.

Telia som banverk

I SEKO-tidningen kan vi läsa att personalen, i de från Telia avknoppade servicebolagen, behandlas illa och i vissa fall rent avtalstridigt. Vi kan också läsa att dagens ungdomar inte ser fördelarna med att vara fackanslutna. För mig känns det inte särskilt överraskande, men det gör mig bekymrad.

Vi som hade uppfattningen att Telia som operatör borde säljas ut, men att näten med personal för drift och anläggning borde stanna kvar i ett eget bolag, betraktades som bakåtsträvare.
I dag tvingas Telia av Post&Telestyrelsen att lägga näten i ett separat bolag. Det är så dags nu när den kvalificerade personalen har sparkats, pensionerats eller sålts ut till profithungrande bolag som ej vill rätta sig efter de regler som, i vårt land, gäller på arbetsmarknaden.
Nu invänder den marknadstrogne att det handlar om två olika frågor. Nätbolaget måste bildas för att främja konkurrens på lika villkor mellan operatörerna och Telias "banverk" kan ju fortfarande köpa personal från uthyrarna. Det är ju i sig helt korrekt. Men i min värld bemannar man ett företag efter grundbehovet i sin kärnverksamhet och använder sig av bemanningsföretag eller entreprenörer enbart vid toppar.

Vad har nu den här utvikningen med SEKO att göra. Jo, jag tycker hela hanteringen av Telias bolagisering är ett praktexempel på hur långt från medlemmarna de fackliga organisationerna har hamnat. Det var nog inte många, av medlemmarna, som hade önskemål om att mista sin låga pensionsålder eller bli anställd av Flextronic med flera. Vid den här tiden fanns ju inte ens alliansen att skylla på.
I andra fackliga organisationer avsäger man sig lokala löneförhandlingar och vill att den anställde skall förhandla själv.

Det här var två exempel på, men det finns tyvärr många fler, varför unga människor undrar vad de har för nytta av facket.
Bemöt nu inte min kritik med ursäkter eller bortförklaringar utan börja jobba ute bland medlemmarna. Sluta driva de fackliga organisationerna som oberoende konsultföretag och använd er av de trygghetslagar som finns.

Turistfälla i L.A.

1991 besökte vi en kusin till svärfar i Los Angeles. Vi såg fram emot de naturupplevelser hon utlovat som t ex Grand Canyon och Yosemite. Däremot var vi väl inte lika trakterade av att trampa gator i storstäderna.

Jag har tänkt att berätta om en del upplevelser vi hade och startar idag med Forest Lawn i Glendale.

Det var just Los Angelesförorten Glendale som vi hade som utgångspunkt för våra stôlleprov. Första dagen, då vi dessutom kämpade med Jetlag, inleddes med att besöka Jensen buildings som vid den tiden var den mest datoriserade kontorsbyggnaden i L.A. Redan i hissen upp fick vi en försmak av alla märkliga människor vi skulle möta under resan. Där åkte vi tillsammans med en man som var lindad som en mumie fast med öppningar för ögon, näsa och mun. Först trodde vi att det var någon filminspelning på gång. Man hade tidigare spelat in några scener för en TV-serie i huset. Men så var det inte denna dag, så det var väl bara någon som ville väcka uppmärksamhet i största allmänhet.

http://www.forestlawn.com/About-Forest-Lawn/Locations-and-Directions-Glendale.asp
Huvudmålet för dagen var annars Forest Lawn Memorial Park, en stor gravplats med monument, kyrkor, museum och flera mausoleum. Här mötte man den amerikanska kulturen i sin prydno eller är det brist på kultur. Nästan allt var kopior av antika föremål och byggnader från i första hand Europa. Till exempel statyer som kopierats från Michelangeo. Eller två enorma tavlor som Jan Styk gjort i mosaik. Den ena föreställer undertecknandet av självständighetsförklaringen och är i original målad av John Trumbull och finns i Washington. Mosaiktavlan är tre gånger så stor som originalet och det gick tydligen åt 700 000 venetianska glasbitar för att färdigställa den.
http://picasaweb.google.com/nordtorp.pp.se/ForestLawn
I ett mausoleum fanns en enorm fönstermålning, men även den var en kopia. I detta fall Nattvarden av Michelangeo. I övrigt fick man känslan att man besökte bankfacket för i flera mausoleum var det massor med små dörrar i rader för att placera gravurnorna i. Många namn på dörrarna kände vi igen som gamla filmstjärnor.
fortsättning följer .......................

Det var i alla fall skönt att komma hem till June och svalka av sig i poolen.

När kriget kom.

Under flera perioder av mitt liv som kabelreparatör i Uddevalla hade jag förmånen att arbeta i lag med reparatör L. Vi trivdes bra ihop och skaffade oss en del vanor, som vilka av andra kanske skulle kallats olater. Bland annat brukade vi efter en snabbsmörgås på lunchen ta oss en middagslur. Vid några tillfällen försov vi oss och varje sådant tillfälle är förknippat med en rolig episod. Här är en av dem.

Vi var på felsökning utåt Ramsvik vid Sotekanalen och när lunchrasten inföll körde vi ut på en liten väg västerut, för att kunna ha Skagerack som blickfång under tiden som vi åt våra medhavda smörgåsar. Jag kommer inte ihåg om vi varit ute och slarvat kvällen innan, men nog somnade vi ovanligt tungt efter maten och tiden rasade iväg.

Rätt som det var väcktes vi abrupt av ett öronbedövande dån, det var en Vertolhelikopter som hastigt sänkte sig ner och släppte ut sin last av högljudda kustartillerister. Då trodde vi faktiskt att kriget var över oss innan vi vaknade till och förstod att det var "di svenske" som övade.

Vi kunde inte annat göra än att samla ihop våra pinaler och fortsätta med felet som om inget hade hänt.

Matilda fyra månader

I dag är Matilda fyra månader. Grattis! Oj vad fort tiden går.

Mindre angenäm uppgift väntar, bilen skall besiktas. Undrar vilka överaskningar de har för oss i dag.

Vackert väder

Vackert väder är vi inte bortskämda med i år. I dag skiner i alla fall solen och det är plusgrader. Det tackar vi för. En långpromenad väntar.
I går var det sämre, på en dryg timma fick vi nästan en decimeter snö. Som om inte det skulle räcka så ballade både mail och internetanslutningarna ur. Vi hade faktiskt ingen anslutning förrän fram på kvällen Det resulterade i att här städades i de administrativa pappershögarna, men inte tillräckligt.
På kvällen återsåg vi en favorit, Vem älskar Yngve Freij. Den är en av Slas absoluta mästerverk och jag tror jag skulle kunna se om den hur många gånger som helst utan att tröttna.
I dag är det Prix d`Amerique i Paris. Även om jag tror på fransk seger skall jag göra en liten insats på Going Kronos. Det är den vackraste och mest talangfulle hästen i loppet och han har dessutom en både skicklig och färgstark tränare/kusk. Men en femåring i detta hårda lopp kan kanske vara för tufft. Vincennes kuperade bana sållar verkligen agnarna från vetet. Och startmetoden är inte enkel ens för dem som varit med förr. Man startar från några slags paddockar och kör ut på startplatsen för att hitta bästa positionen. Inga nummerordnade startspår här inte. En som brukar vara duktig på detta är Jörgen Westerholm vars Super light gör sin fjärde start i loppet. Skall vi våga hoppas på en plats?? Kolla gärna loppet på
TV4+ direkt kl.15,30 eller i TV4:s Vinnare kl. 18,05

Sockerinköp

I dag duggar associationerna tätt. På 50-talet var det vanligt att man åkte till Norge för att köpa billigt socker, margarin, mjöl, etc. Eftersom ransonen per person inte var så stor var det vanligt att husmödrarna hade med sig ett eller flera barn för att kunna handla en större mängd. Vid ett tillfälle var jag med mamma och mormor på en inkösresa med buss till Svinesund. En medpassagerare hade glömt plånboken hemma men eftersom hon bodde på Strömstadsvägen stannade busschauffören snällt utanför huset som låg utmed färdvägen. Damens dotterson sprang upp i trappuppgången och var snart tillbaka med pengarna.
Vad sa morfar när jag glömt portmonnän undrade damen. Pojken svarade med hög röst. "Morfar undrade om du inte hade glömt röva också."
Gissa om det blev muntert i bussen.

Pietet

Föregående rubrik fick mig att tänka på norrmannen som varit och hämtat urnan med hustruns stoft för gravsättning. Han upptäckte att han glömt plånboken hemma och smet upp i lägenheten för att hämta den. Det bar sig inte bättre än att mattan gled iväg på det nybonade golvet och gubben faller handlöst. Han reser sig och säger ilsket "nu ger jeg fan i pieteten, jeg strör med gumman".

Den sista vilan

Att vi människor alla är olika är bra. Tänk er hur tråkigt det skulle vara om alla tyckte och tänkte precis som jag. Att våra åsikter och personligheter i stor utsträckning färgas och formas utifrån uppfostran och uppväxtmiljö, är väl de flesta överens om. Förhoppningsvis tillkommer det sedan influenser från andra håll, vilka tillsammans med de erfarenheter vi gjort i livet gör oss till de personer vi är just nu. Det är något vi själva får acceptera och hoppas att andra respekterar.
När det gäller begravningar finns det många olika önskemål. Här har jag fått uppfattningen att det är de efterlevandes åsikter som i första hand tillfredställs. Ofta blir då den avlidnes önskan om att askan skall spridas i havet, eller på någon annan plats som hon trivs vid, negligerad.
I samband med Estoniakatastrofen fick vi också erfara att många anhöriga inte accepterade havet som gravplats utan till varje pris ville bärga offren för att gräva ner dem på en kyrkogård. De personer som hördes och syntes mest i media kom från inlandet, men jag tror att de flesta kustbor har en annan och öppnare inställning till detta. För mig känns det helt naturligt att havet kan ge den sista vilan likväl som det ger utkomst, föda och rekreation.

Då tänker jag som så, om mina avlidna släktingar och vänners stoft finns på en plats där de själva skulle vilja vara, då behöver man ju inte en grav att gå till för att minnas. Låt dem finnas i ditt hjärta så har du dem alltid med dig. Minns med glädje och ej med sorg.
Med detta menar jag, låt sjunkna fartyg vara ifred, låt de som vill begravas traditionellt få göra det, låt övriga sprida askan efter den avlidnes önskan.

Jag blir förbannad.

När jag öppnade min inkorg för en stund sedan hade jag fått ett mail från mig själv. Jag undrade förstås vad det var. Jo, reklam för Viagra och andra preparat. Är min mail kapad? Har detta brev gått ut till alla i min adresslista? Om så är fallet kontakta mig. Jag har svårt att förstå att det kan vara så roligt att ställa till problem för andra. Livet går vidare, men det är tråkigt om vi måste byta ut vår domän.

Onsdagsnöjen

I går var jag på resande fot. Huvudmålet var förstås Gunnar Klassons berättarafton i Uddevalla, men det hanns även med en hel del annat under dagen. Genom Gunnar har jag kommit i kontakt med flera gamla vänner från barn- och ungdomsåren. Och faktiskt fick jag genom en av dessa vänner kontakt med en kusin som jag inte träffat sedan 1963. Nu besökte jag henne på väg till Uddevalla.
Det var mycket trevligt och dessutom fick jag några gamla ateljefoton på mina föräldrar och mig. Jag fick även låna flera fotoalbum så att jag kan skanna in bilder på gamla släktingar.
Därefter bar det av till en av de gamla kompisarna i Uddevalla för kaffe och en pratstund. Under eftermiddagen dök det upp ytterligare en kamrat och minnena flödade. Det var en bra uppladdning inför kvällens övningar som ni kan läsa mer om på Gunnars blogg. http://uddevallare.blogspot.com/

Digital-TV

Före digital-TV:s tid var det inte några större problem för min 90-åriga svärmor att hantera programmen. Men sedan kom nämnda uppfinning och störde friden. Två fjärrkontroller är en för mycket. Jag brukar hjälpa till att få tillbaka ljudet någon gång i veckan, så när hon ringde och sa att TV:n stänger av sig själv tog jag det inte så allvarligt. Men efter det att jag med konstens alla regler fått igång burkarna stängde de av sig igen. Svetten tränger fram i pannan, jag tar på mig expertminen och säger - det måste vara hemtjänsten som kommit åt någon sladd när de dammat. De är ju så himla noggranna! Men en kontroll av alla sladdar gav inte något mer än damm i handen. Förlåt hemtjänsten, jag tog fel, ni har ju aldrig dammat bakom TV:n.
Efter ytterligare kontroll löser jag problemet. Det var digitalboxen som gått sönder. Men nu återstår det att åka till Netonnet och köpa en ny. Och med lite tur får hon se på TV redan i kväll.

Musikskolan.

För ett tag sedan läste jag, på bloggen Fritt ur hjärtat, om musikskolans konsert i Uddevalla. Som den gamle man jag är tog det en stund att reagera, men jag kan inte undanhålla er hur det gick när jag var med på Gossmusikkårens konsert i Folkets hus någon gång på femtiotalet.

Vi framförde "Den glade kopparslagaren" och jag spelade sjunde trumpet. Det var inte särskilt betungande då det endast innebar ett tut emellanåt. I ett läge innebar det 24 takters paus, två tut och sedan generalpaus. Ni har redan räknat ut vad som hände. Jag räknar fel och kommer in med tut, tut när de andra tog generalpaus. Det var inte roligt, men orsakade en del fniss hos publiken.

Annars måste jag säga att musikskolan eller vad man benämner den i olika kommuner har en stor mission att fylla. Tyvärr är den ett populärt mål för politikerna när det skall sparas i budgetarna. Musik är något av de viktigaste vi har så, politiker av alla färger, håll fingrarna i styr.

Dialekter

Jag har alltid ansett det intressant med dialekter. Tyvärr är det väl så att i vårt moderna samhälle har språket slätas ut allt mer. Snart låter vi väl alla som TV-hallåor. Nog är det roligare när man hör var en person kommer från.

Vi avhjälpte telefel utefter järnvägen mellan Ulricehamn och Falköping. Jodå, den fanns en bit in på sjuttiotalet tror jag. Då var man tvungen att ha med en banvakt som skulle ha ordning på tidtabellen och se till att vi inte blev överkörda. Vår banvakt hette Ernst och talade en Skaraborgska som jag inte har hört maken till varken förr eller senare. Det var många ord vi inte förstod och ett uttal som var underbart.

Speciellt minns jag vid ett tillfälle när en huggorm ringlade över spåret hur han utbrast, "dä vá en redí snake". När jag tänker på det här tänker jag också på Dag Stålsjö, ni vet han som retade etablissamanget med att Svea rikes vagga stått i Skaraberts län. Dag hävdade ju att många engelska orters namn har sitt ursprung i västgötskan. Ett exempel är orterna Long och Bitterna som ligger likadant geografiskt i förhållande till varandra såväl i England som i Skaraborg. De svenska erövrarna kanske tog med sig andra ord hem. Orm, till exempel, heter ju Snake på engelska.

Ledarskap

Jag läser på Privata Affärers nyhetssidasida att oppositionen fortsätter att öka, enligt en opinionsmätning från Sifo som publiceras i Göteborgs-Posten och Svenska Dagbladet. Moderaterna får sin sämsta notering sedan juni 2004.
Under artikeln i Privata Affärer har Konungens stiftelse för Ungt ledarskap en annons där man söker framtidens ledare. Tydligen var det fler än jag som fick en association, så nu är annonsen flyttad lite längre ner på sidan.

Bohuslän

Bohusläns landskapssymboler är:

Blomma................Vildkaprifol
Djur....................Knubbsäl
Fågel...................Strandskata
Fisk.....................Makrill
Sten....................Bohusgranit
Svamp.................Ängsvaxskivling
Insekt..................Myskbock
Mossa...................Vaxmossa
Grundämne............Klor

Finns det fler?

Stormvarning.

Jag läser i Tidens kalender från 1984 att i dag för 25 år sedan drog en våldsam snöstorm in över södra Sverige. I byarna uppmättes 40 m/sekund. Samtidigt uppmättes det högsta vattenståndet i Östersjön sedan 1886. Det var 119 cm över medelnivån. Vi får se om dessa siffror håller när den av SMHI utlovade stormen når in över Västsverige fram i kväll. Den har inte fått något namn än då man ännu inte är säker på om den utvecklas till orkanstyrka.

Namnen Gudrun och Per som vi har i ganska färskt minne kommer inte från SMHI, utan dess norska motsvarighet, Meteorologisk institutt. De ger namn åt varje extrem väderyttring efter en särskild ordning som går efter alfabetet. Den senaste hette Rita, så om det blir något namn kommer det alltså att börja på S.

Här i Nordtorp hade vi precis gjort en sistagallring när Gudrun tog ner hälften av det som var kvar. När allt var utkört konstaterade vi att det var lika bra att ta resten också och plantera nytt. Det var tur det, för när slutavverkningen var klar och virket utkört kom Per. Eftersom träden var borta kunde ju inga blåsa ner.

Trav på TV4 och TV4+.

Vi traventusiaster har en timmas trav att glädjas åt varje dag. Lunchprogrammet är nästan alltid informativt och intressant. Det gäller även kvällsprogrammet mån-tis och tor-fredag. Men Solvallas onsdagstävlingar och V75 på lördagarna har utvecklats till rena pajasprogrammen. Dessa är ju de sportsliga höjdpunkterna och borde inramas med sakliga kommentarer istället för att ett antal självutnämnda experter sitter och gaggar. Jag förstår inte hur en så kunnig och informativ person som förre tränaren Thomas Nilsson kan låna sig till detta.

Torsdag em.

Nu har jag varit en runda på Verktygsboden i Borås, även kallat Gubbdagis.
Där fyndade jag ett 120 cm långt vattenpass för tio kronor. Borrmaskinen var däremot billigare hos Clas Olsson än hos Verktygsboden. Men då tillkom ju stressfaktorn att åka till Knalleland.
Trots det ansåg läkaren att jag skulle överleva ett tag till så jag fick en ny tid.

Jag vet inte varför, men nu kom jag att tänka på Stockholmaren som kom med tåget till Skara. Det var på den tiden det fanns både spår och station.
Han var mycket stressad och frågade stinsen var toaletten fanns. Följande konversation blev följden:
Var är toaletten?
Toaletten???
Ja var sjutton är toaletten?
Å dä sulle va här i Skara dä???????

Lycka till i Australien

I dag har Sara och Henrik med barnen Erik och Evelina flyttat till Australien för några års arbete. Vi i Nordtorp önskar lycka till och passar samtidigt på att hälsa till Ing-Britt som varit på plats i Melbourne i många år.
Här har jag mycket på agendan. Köpa borrmaskin, gå till läkaren etc.
Kanske hinner jag skriva något i kväll.

Empty Quarter

För drygt två år sedan hade jag förmånen att delta i den första charterresan från ett västland till Oman. Det vill jag lova var en upplevelse utöver det vanliga. Vid ankomsten till flygplatsen i Salalah fanns en stor mottagningskommitté med vice inrikesministern i spetsen. Brandbilar saluterade med vattenkanoner och folkloreartister uppträdde. Det hela följdes sedan upp med en jättefest på hotellet om aftonen.

Från Salalah gavs möjlighet att ge sig ut i öknen Rub-al-Kali för att sova under stjärnhimlen. Kontrasterna är stora när vi lämnar kusten och åker upp i de grönskande bergen, för att så småningom möta öknen. I en remsa från området runt Salalah och en bit upp i bergen har man från juni till augusti monsunregn. Det är man ensamma om på Arabiska halvön och det ger dem en hel del turister från andra ökenländer som vill känna på hur det är med svalka och regn.

Efter två timmars jeepåkande anlände vi till den lilla staden Ubar som av UNESO upphöjts till världsarv. Ubar omnämnes i såväl Bibeln som Koranen och som den försvunna staden. Den var tidigare en stor handelsplats som ingick i frankincensetraden från Indiska oceanen till medelhavet. Frankincense är en väldoftande rökelse som utvinns av kåda från ett träd som i stort sett bara finns i Dhorfarbergen runt Salalah. Under historisk tid var rökelsen högre värderad än guld.
Efter att ha besiktat utgrävningarna och det lokala muséet, möttes vi av shejken Mabrook bin Ahmed Masins som tog oss vidare ut i Rub al Kalis sandhav. Beräknad tid till lägret var en timma, men efter tankning och punktering tog det nära tre timmar. Det var en hissnande färd först på stenhård dammig väg sedan ut i lössanden. Om man körde saktare än 80 km/h fastnade man i sanden,

körde man för fort sladdade det.
Det var på något sätt som att köra i snö.

Fram kom vi i alla fall och fick ett minne för livet. Redan strax efter sex var det mörkt och mot en orangefärgad himmel dök Venus upp. Därefter tändes den ena stjärnan efter den andra. Även för det lekamliga var det väl sörjt. I fotogenlampans och lägereldens sken serverades vi en väl tilltagen buffé och fick höra historier och sagor hela kvällen. Vi tilldelades var sin tältsäng, filt och kudde och sedan var det i det närmaste magiskt att ligga på rygg under den gnistrande stjärnklara himlen. Stjärnljuset reflekteras mot den ljusa sanden, nattdjurens läten hörs och enorma stjärnfall syns. Då känns det syndigt att somna.

Men, det är minst lika fantastiskt att vakna och uppleva soluppgången i öknen.

Fler bilder: http://picasaweb.google.com/nordtorp.pp.se/Oman

Val ?

Nittonhundrasextiotre seglade en kompis och jag redan i slutet av april. Det var kallt, tomt i hamnarna och vi längtade efter högsäsong. Då fick vi se en annons i GP om att måla rör på de nya petrokemiska anläggningarna i Stenungsund. Där skulle vi kunna jobba några veckor och därmed utöka budgeten inför sommaren. Sagt och gjort, vi låg i Mollösund, så det behövdes inte många timmar att ta oss till Stenungsund. Väl där fick vi gå ett stycke till fots då kontoret låg en bra bit från hamnen. Det var många som kände sig kallade till uppgiften så det blev några timmars väntan i solgasset. Jobben blev våra och vi skulle börja om tio dagar. Ingen av oss hade någon större lust att stanna i Stenungsund under tiden, varför vi drog ner till båten och bestämde oss för nattsegling mot Uddevalla.

Fullständig bleke rådde så vid tiotiden hade vi knappt kommit någon vart. Vi drog lott om vem som fick sova och jag vann. På den tiden somnade jag omedelbart efter ögonstängning så jag var snart i drömmarnas värld. Någon gång strax efter midnatt väcktes jag av kamraten som ropade "Kom får du höra, det måste vara en val." Mycket riktigt, vi hörde blåsljud och såg konturen av ett stort föremål. Efter någon minut var det lugnt och tyst igen. Vi bestämde oss för att inte berätta denna historia i brådrasket då vi säkert hade betraktats som usla sanningsvittnen.

På åttiotalet var det ju många som såg ubåtar i parti och minut, men det kanke var valar de såg. Eller, var det vi som såg en ubåt? Frågan blir väl aldrig utredd, men själv lutar jag nog åt att det var en val


Den här kopian hänger i en galleria
i San Miguel, Azorerna

Lördagskväll

I går kväll var vi hos sonen d y nere i Haga. Vi inledde med en fantastiskt god middag på en turkisk retaurang som heter Tara och ligger på Södra vägen. Tolv smårätter och ett utmärkt Turkiskt vin stod på menyn. Därefter gick vi hem till Haga och åt en jättegod glass till dessert. Till detta ett portvin följt av kaffe. Tack för en trevlig kväll.

När vi vaknade i morse såg det ut som om det skulle klarna upp, så vi bestämde oss för att promenera bort lite av gårdagens kaloriöverskott.

En rejäl promenad blev det, men solen kom av sig och sista biten duggregnade det.

Vi önskar också vår svåger Kent lycka till när han idag påbörjar en två veckor lång insats för mänskligheten. En rapport om resultatet kommer så småningom.

Lördagseftermiddag

Man börjar vänja sig vid klimatet. Regn och snö om vartannat men just nu är det uppehåll. Skymning hela dagen.
Vi har gjort veckans runda i mataffären. Det är nog en av de nödvändigheter som jag avskyr mest. Det är som om folk blir tokiga när de kör omkring med jättevagnarna. Eller är det stressen? Det finns också vagnar med en stor leksaksbil fastsatt i fören, som om det inte var trångt nog ändå. När jag, genomsvett, äntligen kommer fram till självscannings kassan med mina välpackade, återanvända, bärkassar säger kassörskan, "Du skall kontrolleras, var vänlig att packa upp på bandet". Då är det inte lätt att vara vänlig. Men jag får väl glädja mig med att kassan visade samma summa som min scanner..

Visst finns det fuskare, men…

.... ibland får jag en känsla att alliansen och dess utredare är så vana vid fusk i sin omgivning att de ser oss alla som potentiella fuskare. Kan man tolka det senaste förslaget om högst 70% av lönen vid sjukdom på annat sätt? Det läggs ju av en regering som annars säger sig företräda valfriheten i alla möjliga och omöjliga sammanhang.
Vi skall välja elbolag etc men skall inte få välja vilka försäkringar vi vill ha. Det måste vara en rejäl kullerbytta i hjärnan hos några. Eller gäller valfriheten endast vilken rännsten man skall dö i.

Sådana här kollektiva bestraffningar som slår mot dem som redan ligger och känns igen på något sätt från den gamla tidens skola och militär. Ingen får gå hem förrän syndaren trätt fram.
Ibland undrar jag vem alliansen företräder, förslaget sågades ju direkt av såväl näringslivet som de fackliga organisationerna. Att det dessutom är ytterligare ett slag i ansiktet på de lågavlönade är ju uppenbart. Men om det genomförs förstår ju alla att det är lättare att leva på 70% av sextiotusen än 70% av sextontusen per månad.

En annan fråga vi kan ställa är om lönen skall frysas vid insjuknandet eller skall en person som varit sjuk i till exempel tre år ha rätt till 70% av den lön som utgått om hon/han fått vara frisk?

Nej, sätt åt dem som fuskar och låt de som verkligen är sjuka få leva så drägligt som möjligt.

Ny landshövding i regionen

Vi har fått en ny landshövding. Att alliansregeringen lyckats göra ett så utmärkt val förvånar mig. Lars Bäckström är ju en av de få i sitt parti som förstår vad en reformist är för något. Vi har hört många kloka ord från honom i skatte- och finanspolitiska sammanhang.
Hoppas nu bara att han slipper kämpa i samma motvind i regionen som han ibland fått göra i partiet. Lycka till Lars och grattis regionen.

Gamla Nordtorp

Nordtorp är en gammal släktgård som ligger med en milsvid utsikt på 236 meters höjd. Hustruns förfäder har brukat gården sedan 1600-talet. Hon brukar skämtsamt säga att här har hon bott i över 300 år. Numera är åkrar och ängar utarrenderade medan vi försöker sköta skogen själva. I trädgården finns tre askar och en lind, alla ganska höga. De ger en mindre påskeld varje år av nerfallna grenar och ris. För att få lite bättre struktur hade vi förra året hjälp av två arborister som rensade ur det värsta. Det var faktiskt en upplevelse att se dem arbeta. Först sköt de med pilbåge ett snöre över en gren och drog sedan över en klätterlina. Den använde de på ungefär samma sätt som en bergsklättrare. Ingen svindel där inte. Finns det inte ett yrke som heter arborrare föresten? Vad gör en sådan?

Huset som är byggt 1818 har vi isolerat och fodrat om, förutom ett tillbygge som inrymmer toalett och förråd. Det är i så dåligt skick så vi avser att riva det och bygga till på ett sätt som smälter in i den gamla miljön. Inomhus skall alla ledningar såväl el som VVS göras om och golvet isoleras. Vi gör det i den takt vi har råd med, så det kanske är klart 2025. Som jag berättat tidigare är ju brygghuset klart sedan i december. På den övre bilden syns även källaren som jag skrev om 21 december.

Travkompaniet trea i hästägarligan

Travkompaniet som finns som länk här på bloggen har haft ett fantastiskt år. Trots efterhängsna infektioner och andra skadeproblem har tränare Stefan Hultman med kompaniets 11 travare lyckats köra in 18 segrar och drygt 5 miljoner kronor på 98 starter. Kuskar har i första hand varit Örjan Kihlström och Jonny B Karlsson. Bra jobbat.

Bland hästarna är det i första hand den bildsköna treåringen Lie Detector som toppat i kompaniets grönvita dress. Hon står för drygt två miljoner på egen hand. Dessutom var Jocose med i Elitloppet, Jaded i Sweden cup och Nat Ray trot i USA. Läs mer i länken här. http://www.travkompaniet.se/nyheter/article.php?artid=8211

Kort om Whisky

Uisge Beatha är det keltiska namnet på Whisky. I översättning ungefär det samma som livets vatten eller aqua vitae. Endast Whisky producerad i Skottland får stavas utan e.
Vet ni att Amerikansk Whiskey destilleras en gång. Skotsk Whisky två gånger. Irländsk Whiskey däremot destilleras tre gånger. Kan det vara orsaken till att man för länge sedan marknadsförde bra skotsk Whisky som Best Irish Whisky.

Ur bondepraktikan

Jag saxar i bondepraktikan, märkelsedagar uti januarius.
Så som de tolv dagarna i julehelgen, skicka och foga sig med mulet väder, regn, snö och klart, så foga och de tolv månader sig hela året igenom.
Vad jag förstår innebär det att början av juli blir ganska bra men att det i övrigt blir mest regn och blåst.
Ho, då mycket äter, bekommer kallsot; sunt är att dricka vin, helst fastande samt synnerligen fastande bruka varma örter, som är ingefära, peppar och nejlikor.
Fasta tror jag låter bli, för jag blir så himla hungrig när jag dricker vin.

Höllentalklamm

Vid den här årstiden är det säkert många som planerar inför sommarens begivenheter. För den som tycker om naturupplevelser har jag ett förslag. Inte långt ifrån Garmisch-Partenkirchen i Bayern ligger en by som heter Grainau och här finns Höllertalklamm (helvetesklyftan).
Ifrån stadsdelen Hammersbach kan man vandra på en bra men mycket brant stig upp till 1045 meters höjd. Väl där får man dock sin belöning för ansträngningen för här öppnar sig den den kilometerlånga klyftan med hisnande vyer. Vattenfall och stup överallt. Jag bifogar en länk där ni kan se ett antal bilder. http://www.allgaeu-ausfluege.de/klammhoelltal.htm
Under åren 1902-05 byggde man här en väg som mestadels har mejslats ut i berget. Stundtals går man i grottor ibland med berget som tak och hissnande branter på ena sidan. Man korsar även klyftan på broar där höjden från vattenytan är upp till 73 meter.
När man kommit igenom klyftan finns det lämningar efter ett kraftverk från första världskriget. För den mer erfarne bergsvandraren finns det möjligheter att fortsätta till tysklands högsta topp Zugspitze, vilken man har i blickpunkten.Genom att det fortlöpande behövs underhåll på väg, staket etc. tar man ut en överkomlig avgift. Den största nackdelen med det är att det lätt bildas kö vid ingången. Å andra sidan får man ju en möjlighet att pusta ut lite innan man kommer upp.
Glöm inte att ha ordenliga skor på fötterna och regnkläder i ryggsäcken.
Det rinner ju smältvatten från bergen så det skvätter ordentligt på vissa ställen.

Har vi några original i dag??

På sextiotalet, när jag arbetade som kabelreparatör vid dåvarande Televerket, inträffade följande episod.
Ett arbetslag med två linjearbetare hade grävt ner en kabel som vid inkoppling visade sig vara felaktig. Enligt rutinen vände man sig till kabelfelsexpeditionen som sände ut en reparatör.
Denne var en mycket nogrann man som dessutom var mån
om att alltid uttrycka sig korrekt på vårt svenska språk. Tyvärr lyckades det inte alla gånger. Vid ett tillfälle saknades ett par åror till tjänsteekan, han frågade då en kvinna som satt vid en sjöbod,"kan jag få låna damens ådror".
Nu pekade han bestämt ut en punkt där felet skulle vara och lämnade platsen. När gubbarna hade grävt fram kabeln och fortsatt grävandet tio meter åt varje håll utan att finna något fel blev det ett nytt samtal till expeditionen.
Det bar sig inte bättre än att jag fick åka ut och mäta. Jag fick ett helt annat mätresultat och stannade kvar och hjälpte till att gräva upp 50 meter från det första hålet. Som tur var kom vi rakt på felet som vi lagade. Då dyker den förste reparatören upp och säger "Det var konstigt och ändå mätte jag med tiondelar". Repliken kom snabbt från den äldste av linjegubbarna "Lae, han använde instrumentet han".

Kuling och snö

I dag är det fyra grader kallt och det blåser 10-15 m/sek från ost. Snön yr och det är tungt att behöva gå till brevlådan. Ostanvind har vi inget lä för så kilowattimmarna rullar på. Väst- och nordvindar har vi skogen som skydd för och när det är ren sunnan brukar ju temperaturen vara mer behaglig.

Hans helighet Gandalf (Gandi), som är en helig Birma, har inga underhår i pälsen och vänder på tröskeln varje gång han skall gå ut. Men han glömmer fort och vill snart ut igen. Hans kompis Jamboree (Jambo), som är Norsk skogskatt, klarar kylan bättre men går inte ut mer än nödvändigt han heller. Själv fortsätter jag att Scanna in Dia-bilder i datorn och hoppas att så småningom kunna bjuda på några härliga album på Picasa.

Vi ligger hellre inne och sover.

Är det fler förbud vi behöver?

Det har hänt många olyckor och otäcka incidenter med fyrverkeripjäser runt nyår. Det är tragiskt för de drabbade och genast hörs rop på förbud. Men är anledningen till denna okunskap, vårdslöshet och bristande respekt för medmänniskor verkligen orsakad av att det är tillåtet att sälja fyrverkerier?
Jag tror inte det. Är det inte så att de vuxna måste föregå med gott exempel. Inte bara när det gäller fyrverkerier. Barn och ungdomar måste få lära sig hantera farliga saker och förstå konsekvenserna av sitt handlande. Vi har förbjudit barnaga, knivar på allmän plats etc. men grov misshandel och knivskärningar bara ökar. Vad än BRÅ säger.
Orsaken är snarare att finna i det egoistiska samhälle vi byggt upp. Alla rusar runt för att klara sin karriär. Gemenskapen mellan generationerna minskar. Tv och video passar barnen. I dessa media är ju våld och förnedring ett (o)naturligt budskap. Nej, nu måste vi bromsa upp och låta alla känna sig omtyckta och behövda.
Låt 2008 bli året när vi ger varandra mer omtanke, upplysning, fred och frihet under ansvar.

Nyårsfirandet

Fyrverkerierna i Nordtorp med omnejd gick av stapeln med sedvanlig ackuratess. Årets upplaga var dessutom förstärkt med svärmors nittioårsfyrverkeri vilket regnade inne i somras.
Lite dåligt samvete för vår del av miljöförstöringen har vi faktiskt. Vi får minska andra utsläpp under 2008 i kvadrat istället. Däremot tyckte katterna att det var riktigt trevligt att sitta på fönsterbänken och titta ut på människornas konstiga upptåg.
Men är det inte märkligt att vi som höll igång nätterna igenom förr, nu för tiden har svårt att hålla oss vakna till tolvslaget och ändå är jättetrötta dagen efter.
Nu skall jag vila ut på traditionellt vis. För det är väl nyårskonsert och backhoppning i år också?