Gott nytt år!!!!!!!!!

Gott nytt år 2013 önskas alla läsare av Nordtorpstankar.

Ät hellre en lutfiskbit än skräm hundarna med Fyrverkerier.
Jag undrar varför det heter Lutfisk? De hänger ju.
Kan det ha med att göra att de ofta stod käckt lutade mot handelsmans disk.
För de är väl inte behandlade med lut?

Ny utmärkelse till Nordtorp.

Statykriget är en trevlig fototävling som pågått under en längre tid. Tävlingen administreras och sköts på ett utmärkt sätt av den enväldige domaren Solnasnackaren.
Tävlingen har varit indelad i två klasser. Fulast och vackrast. När stridsröken hade lagt sig kompletterades med ytterligare en klass, bästa kollektion. En utmärkt idé när det visade sig att kanonfotografen tillika bloggerskan Fritt ur hjärtat hade tagit en svit bilder av grannstaden Ulricehamns statyer. Att det fanns så många statyer där kunde väl inte någon tro när Borås envisas med att kalla sig Statystaden. Hur som helst så håller jag min vinst i vackraste klassen högt. Den står i samma klass som Medaljen för Nit och Redlighet i Rikets tjänst (NOR)  sjätte storleken vilken jag erhöll redan 1994.
Det var en himla tur att det inte förekom något julgranskrig i år för då hade det med garanti inte blivit något skönhetspris. Nu hoppas jag på en ny kul tävling att engagera sig i.

Evert Taube utanför Den Gyldene Freden i Stockholm.

Det var nära jag inte hade hittat statyn då byggnadsarbeten pågick och den stackarn var nästan ihopbygd med byggnadsarbetarnas toaletter.

Vi hade varit snälla även i år.

Så kom då äntligen tomten efter ett helt års väntan. Matilda sken upp och svarade glatt ja på frågan om hon hade ätit sin spenat. Tomten själv var tvungen att erkänna att han försöker undvika spenat om det finns möjligheter. Men oj så många julklappar det blev. Mest till Matilda men även övriga fick en släng av sleven, tomten fick t o m ett par nya tofflor så han inte skall gå och fördärva sig i de gamla trasiga. Till juldagspromenaden tog jag fram den gamla bergsbestigarkäppen så jag inte skulle halka i snön som två bloggarvänner redan gjort. Därfter har ungdomarna gjort en snölykta under tiden vi äldre vilat upp oss inför risalamalta som serverades just nu vid redaktionsbordet.

GOD JUL

I morgon är det julafton och här är ett himla snöoväder. En bil körde i diket vid vår infart alldeles nyss. Men trots eländet vill jag hälsa alla mina läsare och vänner en Riktigt GOD JUL

Äntligen!

Inte för att vi gillar årets mörkaste dag utanför att vi lärt oss av våra förfäder från Newgrange om t ex. Newgrange och vintersolståndet . Det framgår väl var jag lånat bild och text. Jag var där veckan före ståndet 2007.  Då var man ju fortfarande viril. 

Solstice at Newgrange. (Foto Cyril Byrne.) Astronomy Picture of the Day.

I morgon, den 21 december, inträffar vintersolståndet – jordaxeln börjar luta mot solen igen och dagarna börjar så sakteliga bli längre och ljusare igen.
Under förutsättning att vädergudarna är välvilliga (väderprognoserna säger att solen kan titta fram) så kommer de första solstrålarna att lysa i femton minuter in i en 18 meter lång gång i den förhistoriska fornlämningen Newgrange på Irland. Newgrange uppfördes för cirka 3200 f.Kr. Det är 600 år innan pyramiderna i Egypten byggdes och 1000 år före Stonehenge.
Gången leder in till en korsformad gravkammare och man tror att solen vid vintersolståndet för 5000 år sedan lyste upp även stenar inne i själva gravkammaren. Solen hade troligen en central religiös betydelse för de stenåldersmänniskor som byggde gånggriften.
Följ solstrålarna in i Newgrange via webben:

View the 2008 Webcast live from Newgrange on Sunday the 21st December from 8.30am until 9.30am.
 

Från och med i morgon kan vi få någon minuts sol extra varje dag om inte det här Mayafolket har rätt i att jorden förintas 12.12 den 21/12. Jag hoppas det händer innan vi skall betala räkningen för julbordet. Annars kan det kvitta och då ser vi fram mot en underbar vår och sommar 2013 då flera av våra bekanta inträder i åldern 50+. Som tröst kan jag säga att har man inte ont någonstans så är det en höjdare. Vissa fyller sjuttio men är mer hemlighetsfulla om firandet. Men det listar vi säkert ut hur vi kan störa på bästa sätt. Och vill någon åka till Newgrange Guidar jag gärna.

Logistik och informationsproblem.

Att vi patienter får professionell behandling och gott bemötande när vi väl har hamnat på en avdelning eller klinik, som behandlar den typ av sjukdom vi lider av, det tror jag de flesta håller med om. Men vägen dit är snårig och kantad av byråkratiska problem.
Några exempel: En läkare på Remisscentralen hade fått besked om att man vid en undersökning av min galla hade upptäckt en utvidgning av min Aorta. I och för sig var det känt sedan tidigare då alla 65-åringar i Västra Götaland kallas till en ultraljudsundersökning av Aortan. När jag gjorde den undersökningen för ett och ett halvt år sedan bestämdes det att den skulle följas upp med en ny undersökning sommaren 2012. Nu fick jag ju så att säga den undersökningen på köpet i och med gallproblemen så då skickade undersökande läkare 30/4 ett papper till Remisscentralen att han rekommenderade en ny undersökning 2014 och att planerad undersökning skulle ställas in. Denna skrivelse ankom till Sandareds Remisscentral 2012-10-24 men undersökningen var då redan genomförd i Augusti till en onödig kostnad och någon annan patient gick miste om en tid.
I höst har jag fått remiss till röntgen av stora delar ryggen samt ett knä. Långa köer på röntgen men det löste man på ett positivt sätt genom att skicka mig till Ulricehamns gamla sjukhus. Trevliga damer tog emot och konstaterade att med mitt personnummer skulle ryggen röntgas från många vinklar. Ja, och så knäet pep jag. Det kan vi inte göra när det inte står på remissen men jag ringer till Borås och hör om de vet något. Jodå remissen fanns men de hade glömt att skicka med den. Men damerna i Ulricehamn kunde ta beslut på egen hand och fotade knät så att Boråsarna får se benet. Fler Ulricehamnare i sjukvården blir sens moralen i denna klagoskrift. Nu återstår det bara att se om remisskrivaren får bilderna innan stafettpinnen har växlats så att han kan skriva en remiss på åtgärder. Annars blir det repris på mitt lidandes historia med en ny och en ny och en ny stafettläkare.

Jag hoppas vi kan få politiker som tar ansvar och administratörer som kan sitt jobb, innan vi som Västnytt antydde igår annekterar även Halland till denna koloss på lerfötter.

Ostutförsäljning!

Söndag 16/12 mellan klockan 10.00-14.00 säljer Sandhults Hembygdsförening ost till vrakpriser i Götseredstugan.

Dessutom bjuder de på kaffe och lussekatter. Missa inte detta tillfälle.

En trotjänare har avtackats.

Forden har gjort sitt. Femton år och tre månader har det gått sedan leveransen och det har varit uppenbart ganska länge att den borde få sluta sina dagar, men det har alltid funnits någon ursäkt att låta den tuffa på en vecka till. Den har ju inte rullat mer än 11 000 mil men det är nog så att åldern tar ut sin rätt minst lika mycket som milen. Med en lätt vemodskänsla körde jag de elva kilometrarna till Borås för att skrota den på ett miljövänligt sätt. Då vet man i alla fall att den inte exporteras och får slita ont ytterligare. Någon kalkyl har jag inte vågat mig på men lite huvudräkning säger att betalningen vi fick inte ens var 1% av inköpspriset plus alla reparationer under åren. Men en fantastisk bil har det varit. Låg på som ett strykjärn i kurvorna och accelerade som en gepard med sina 116 hästar.

Bra timing?

Den Norska Nobelkommittén har ju flera gånger tidigare utmärkt sig för att ha utsett tveksamma Fredspristagare. Men frågan är väl om inte årets utmärkelse slog alla tidigare utnämningar med hästlängder. För att understryka hur dåligt beslutet var  passade den svenska regeringen, genom handelsministern Eva Björling, på att utropa ett fullskaligt krig mot Europeiska Unionen ungefär samtidigt som representanter för nyss nämnda union mottog priset och försökte rättfärdiga beslutsgrunderna för det samma. Dessutom passade en gammal ÖB på att föreslå ett gemensamt EU-försvar vilket måste uppfattas som ett led i försöken att skapa Europas förenta stater. Det kanske skall tilläggas att kriget skall utkämpas för att stärka Svensk tobaksexport.

Vintervinjett inlagd.

Efter dagens vårdcentralsbesök tog Mumien hand om de sysslor jag inte orkar för dagen. Tömma aska och hämta ved, kasta sopor och hämta post på nolltime för att sedan gå ut och fotografera verkligheten så att jag fick en ny vinjettbild till bloggen. Under tiden tände jag brasan och kokte kaffe vilket avnjöts i brasans sken. Till dagens positiva budskap måste väl räknas ett perfekt blodtryck. Nu jäklas Blogger så resten av dagens tankar får bli morgondagens för nu är det snart onsdagskväll och Solvalla på TV.

 

Det får anstå med den nya vinjettbilden.

Jag hade tänkt byta till ny vinjettbild här på bloggen men det är så himla snöigt och kallt så jag har inte vågat mig ut. Det måste ju tas ett nytt foto då växthuset inte fanns på den gamla vinterbilden. När det äntligen slutade snöa var det ungefär lika mycket som på ovanstående bild. Men där är det ju vackert väder. Den väderstreckskunnige kan också se att på denna bild har snön kommit från väster medan det senaste dagarnas snöyra har kommit ungefär tvärs om. Jag kunde inte heller köra snöslungan med befintligt knä och rygg men då dök det upp en god vän och plogade. Tack för det.

Det är trevligare att klippa gräs än att hantera snö därmed inte sagt att det är roligt. Den här klipparen har inte varit i bruk på många år men är den överlägset bästa vi någon gång haft.

Pyntat och klart. Ett ljus tänt till frukost. Sedan låg jag hela högmässan på spikmattan och tro det eller ej, jag blev bättre i ryggen. Om det var spikmattan eller Hagakyrkans förtjänst får väl framtida forskning utvisa. Iklädd ryssmössa, knäskydd och tyngdlyftarbälte tog vi sedan en iskall promenad. Ryggen är fortfarande bättre men knäet bråkar redigt med mig. Men det kanske bjuds något smärtlindrande till adventskaffet i eftermiddag. (Bilden har jag lånat av Sveriges Radio)

Mörker vik hädan.

I dag har det besannats att vi inte får en vit jul då Anders braskar utav bara den. Som tur är har vi endast fått ett tunt lager av det vita men en tre, fyra minusgrader är det. Tur man har en härlig brasa att värma sig vid. Mumien har knåpat ihop ett konstverk som skall lysa upp vintermörkret och få oss att känna oss som om vi vore på Madeira. Det får bli efterträdaren till renarna och släden. Hoppas ni njuter av bilden. Kanske det kommer en bild ifrån andra hållet på Mumiens modifikationer.

Ingen ren i år.

Såväl släde som renar har tjänat ut och skattat åt förgängelsen. Vad gör vi då? Ja, det får bli en överraskning. Jag säger inte något så har jag ingeting sagt men jag återkommer. Ni har väl hört om älgen som gick över ån och blev ren.

Framgångsrik sorkjakt?

När vi bodde uppe i skogskanten hade vi aldrig några problem med sork även om vi såg en och annan jordhög efter dem ute i ängen. Men på vägen ner till Sandared ser vi av och till hur de rackarna har skyfflat upp stora högar i grannars välskötta trädgårdar. Vi har ojat oss för deras skull men tackat vår lyckliga stjärna att vi har varit förskonade. Men så fort vi ställde in Petra för säsongen började de gräva i våra gräsmattor också. Detta trots att gossarna brukar ta ett par i veckan som de stolt lägger på trappan för visning innan de äter upp dem. Men nu har vi alltså fått ge oss in i jakten själva också. I ett antal veckor har vi fyllt gångarna med vatten, hällt i Kalciumkarbid (CaO+3C CaC2+CO) och skottat tillbaka jorden. Dagen efter är det en ny hög och så upprepade sig historien dag för dag. För ett tag sedan införskaffade vi en elektronisk manick som sänder ut små vibrationer ungefär 10-15 cm under markytan. Dagen efter var det en hög en dryg decimeter från manicken. Jag hällde i mer karbid i hålet och vattnade så ångorna kändes över hela Nordtorp. Det var för en vecka sedan och därefter har vi varit förskonade från högar. Nu skall man inte ropa hej förrän man kommit över bäcken om det är vattensork men jag håller tummarna för att vårt idoga återfyllande, vattnande och lössläppande av Kalciumkarbidsångor i kombination med elektroniken och katterna har gett resultat och att de håller sig borta till dess tjälen kommer. PS. Några gånger har vi även tänt eld på gasen som bildas och det blir rejäla smällar!

Jag säger endast KRIS!

Så var den siste av våra levande inspirationskällor avnjuten. Redan vid oljudskonserten med Paul Simon (Paul var bra men ljudet fruktansvärt) som var i globen i somras upptäckte Mumien att Kris Kristoffersson skulle göra tre konserter i Sverige under november månad. Då vi prioriterade bort hans framträdande på Trägår´n för två år sedan till förmån för Eriksbergsgängsträffen insåg vi att här kom tillfället åter. Vilken ort ligger närmast Nordtorp av Uppsala, Stockholm eller Malmö? Vi bokade Malmö och höll tummarna för att det inte skulle bli något snöoväder för här är det bil som gäller. Varken flyg eller tåg är ju speciellt pålitliga på sträckan. Dessutom lyckades vi få ett billigt rum på Hotell S:T Jörgen där jag inte bott sedan Derbyt 1991. Men det var sig likt. Gångavstånd till Sankt Johanneskyrkan där konserten skulle avhållas var det och vi avstod från skottsäkra västar under promenaden då det var så många Sankt inblandade, även S:t Lars var ju med!

Väl framme vid kyrkan ringlade sig en jättekö mot ingången som inte var öppen trots att det var knappa halvtimman kvar till konsertstart. Men ganska snart satt vi bänkade ungefär mitt i kyrkan och jag uppskattade publiksiffran till cirka 800 förväntansfulla människor i alla åldrar även om 50+ var i majoritet. Så plågade vi oss igenom ett förband som spelade ungefär samma låt nio gånger och som alla andra nutida hade mikrofonen långt nere i halsen och omöjliggjorde all form av ordförståelse. Vad han hette framgick inte men tjejen som ylade i bakgrunden var hans fru och hette Terese.

Så småningom dök dock det 76-åriga och förkylda huvudnumret upp och publiken var med på noterna direkt. Ensam med sin gitarr och sitt munspel dominerade han scenen från början till slut. Att munspelsställningen såväl som bandet till gitarren lossnade i första låten tog han med en klackspark och lyckades med sin rutin nästan få publiken att tro att det ingick i showen. Sällan har jag sett en artist som bjudit så mycket på sig själv och han trollband publiken med sin musik och fantastiska texter. Med ålderns rätt kom han ibland lite för högt eller litet för lågt i tonarterna men fraseringen var fantastisk. Man missar inte ett ord i texterna. Han kallas countryartist men jag har alltid sett honom som en trubadur och poet. Hans texter är innehållsrika och väjer inte för varken realism, politik eller annat. Även mellansnacket var på en hög nivå och när han framfört låten ”Nobody wins” sa han ”But Barrak Obama won”. Så då fick även Obama en lång applåd. Vid några låtar kom hans dotter Kelly in och sjöng duett och spelade banjo. Och tro mig eller ej, man hörde vartenda ord även när hon sjöng. Jag hade sagt till Mumien att eftersom konserten var i en kyrka så kommer han att börja eller avsluta med ”Why me Lord” och som vanligt hade jag rätt. Första låten var ”Me and Bobby MacGee” och sista extranumret ”Why me Lord”. Det var en fantastisk kväll som jag kommer att minnas med glädje. Jag måste även nämna att publiken var helt knäpptyst under sångerna men att ovationerna efter varje låt aldrig ville ta slut.

Inte blev det sämre av att vi på hemvägen stannade till på Varbergs Kurort vid Apelviken och avnjöt en lunchbuffè innan vi hämtade gossarna på StockabäcksKattpensionat.

För att ni skall få känna av stämningen lite så bifogar jag här sista numret fångat av Mumiens plektrumtelefonkamera.

Svar på fredagsfrågorna.

Tydligen var det svårt för inte ett enda svar har nått redaktionen. Men här i alla fall svaren.

Vad är det för en källa? Det är Moses källa.

Vem smakar på vattnet (Första bilden)? Det är Mumien i en något yngre upplaga.

I vilket land befinner sig nyssnämnda källa? Jordanien så klart och inte långt från det berg där Aron mottog förlåtelse av Gud för sitt tilltag med guldkalven.

Nog är öknen vacker?

Fredagsfrågor.

Vad är det för en källa?
Vem smakar på vattnet (Första bilden)?
I vilket land befinner sig nyssnämnda källa?

Samma källa men oidentifierade personer.

Telefonarblomma.

Vid senaste besöket för en berättarafton på Bohusläns Museum i Uddevalla  gjorde Mumien sin sedvanliga runda i butiken. Bl a inköpte hon en tvål med ganska god doft.
Det visade sig vara en telefonarblomma som hade givit smakämnena till den dekokt som tvålen var gjord på. Då fick jag idén till en kort ordlista som ni kanske kan öka på.
Telefonarblomma=Ringblomma
Telefonarwhisky=Bell´s Whisky
Telefonarsvett=En sällsynt vätska

Återanvändning.

I öster stiger solen upp.

Tänk vad det handarbetades uti stugorna förr. Fantastiska alster tillverkades. Vi har gamla dukar som är så välgjorda att det inte, för ett otränat öga, går att se vilken sida som skall vara upp eller ned. Jag konstaterar också att man var oerhört sparsam med användningen av t ex handdukar. Vi har fantastiska diskhandukar där två är trasiga, två välanvända medan de åtta övriga inte ser ut att vara använda alls. Men det kommer de att bli för vi har bestämt oss för att använda allt vi kan för att nedlagt arbete inte skall ha varit förgäves. Mumien är ju en riktig idéspruta och nu kom hon på att vackra lakan som inte använts mer än några gånger kan återanvändas som gardiner. Av denna anledning hänger det nu ett av Mormors och ett av Mammas lakan, med otroliga spetsar och monogram, i vårt vardagsrumsfönster mot öster där solen gick upp förr innan det föll regn varje dag. Jag delar härmed ut månadens designpris till Mumien. Detta inspirerade henne till den milda grad att hon nu sitter bakom mig och gör en kreation även till datarummet.

Rönnbären har gjort sitt!

Plommonträd i snöstorm

Nu vet jag ju att del lärde och även andra tvistar om det blir mycket snö till vintern när det är mycket rönnbär på hösten. De får säga vad de vill för här i Nordtorp blir det alltid mycket snö efter dignande Rönnbärsträd som vi har haft (redan) sedan augusti. I dag är det andra gången det snöar på en knapp vecka och jag våndas redan för att jag antagligen måste ta fram snöslungan före dubbdäcken skall på. Den 4:e november alltså. Och så till den positiva nyheten: Jag har sovit gott i natt. Kan det vara örngottets förtjänst. Eller är det helt enkelt så att jag var helt slutkörd efter ha tagit in trädgårdsmöbler och grill klockan två natten till söndag bara för att komma ihåg att ställa om klockorna till vintertid. Det var ju dessutom onödigt då de flesta klockorna går på Rotterdamtime och fixar det där själva. Stiernstrandsuret kunde ju Mumien fixat på morgonen. Det går ju ändå alltid för fort.

Madeiravin.

Trots att jag inte är så särskilt trakterad av Madeiravin var det roligt att få lära sig lite om det. Det gjordes vid ett besök hos Blandy´s i Funchal. Här följer en kort resumé av vad vi fick lära oss. John Blandy anlände till Madeira 1808 och startade det företag som idag drivs av sjätte och sjunde generationen i rakt nedstigande led från den gamle Britten. Madeiravinet finns i många kvaliteter och i olika söthetsgrader från torrt till sött. Det torra och halvtorra vinet dricks som aperitif, till ost och till mustiga soppor , det halvsöta och söta som Dessertvin. Jämte Portvinet är det Portugals mest kända vin och har haft stora framgångar i hela världen. Ön Madeira är en vulkanö där jorden har visat sig vara utmärkt för vinodling.
Basen i slutprodukten är vanligt vin. För att skapa ett tåligare vin som skulle klara långa sjöresor tillsattes vinsprit. Detta sker fortfarande med en process som kallas fortifiering. Processen går till så att jäsningen avbryts genom att nittioprocentig vinsprit tillsätts när vinet har nått önskad druvsockerhalt. Ytterligare en metod som skapar högre lagringstålighet är att vinet utsätts för värme, så kallad estufagem vilket skapar en pastöriserande effekt. Ursprunget för denna metod är att man fann att vin som hade utsatts för solvärme under fartygstransporter mellan Europa och Sydamerika gav ett lagringsdugligt och smakrikt vin. Tillsammans har dessa metoder gjort att Madeira idag är ett av världens mest lagringsbara vin.
Förutom årgångsvinerna är allt Madeiravin blandningar. De nya vinet för året blandas med äldre viner, för att skapa en så jämn kvalitet över åren som möjligt.
Historiskt har det funnits flera olika gröna druvsorter på Madeira vilka var och en skapade sina egna typer av vinet. Men efter det att man haft häftiga angrepp av Vinlusen försvann dessa gamla sorter och vinet tillverkas numera huvudsakligen av den blå druvan Tinta Negra Mole. När Portugal blev medlem av EU infördes lagar som gjorde att den druva som anges på etiketten också måste ingå till 85 procent. Därför står det numera för der mesta endast madeira på etiketten utan något druvnamn. Dessa viner klassificeras efter ålder och söthetsgrad.
Som en av de förnämsta producenterna återplanterar Blandy´s numera de klassiska druvorna och återskapar de traditionella stilarna vilket gör att kvaliteten på vinet ökar.

• Sercial ger ett lätt, torrt och friskt vin.
• Verdelho, ger ett torrt till halvtorrt ganska fylligt vin.
• Bual, är en ganska ovanlig druva som ger ett halvsött, smakrikt vin av tämligen hög kvalitet.
• Malvasia eller Malmsey , ger det allra sötaste och fylligaste vinet.
  Andra druvor som kan förekomma på framförallt äldre madeiraflaskor är Terrantez och Bastardo.

Följande klasser finns för madeiravinet:

Reserve som måste vara lagrat i mer än fem år.
Special Reserve som skall vara lagrat i mer än tio år.
Extra Reserve som måste vara lagrat i mer än 15 år.
Vintage (med årgångsbeteckning) skall lagras minst 20 år på fat och två år på flaska.

Efter rundvandring med guide stod det provsmakning på programmet. Det fanns flera bodegor där olika grupper vallades in och naturligtvis lyckades vi komma bort från vår grupp. När vi tyckte oss känna igen en av "de våra" hängde vi på och fick ett glas sött och uppmaningen att gå till baren och prova ett torrt vin. Väl där ville de se biljetten och konstaterade att vi var i fel rum. Men ni kan prova ändå sa den trevliga munskänkarinnan. Knappt hade vi hunnit svälja när vår egen guide kom letandes efter oss och så blev det till att smaka torrt och sött än en gång. Som delvis naturaliserad Boråsare var det trevligt att få valuta för avgiften men sedan gick jag in i en riktig bar och skjölde munnen med en liten Irländsk Whiskey.

Vi provade ett Sercial från 1966

Lysande?

I dag har jag varit och motionscyklat samtidigt som jag fick en radioaktiv kontrastvätska insprutad i armvecket. Därefter blev jag genomlyst och fotograferad av en magnetröntgenkamera i 25 minuter. Skall jag vara riktigt ärlig så var det cyklingen som var det mest jobbiga. Konditionen är inte vad den har varit trots att jag klängt på Madeiras branter och druckit dess stärkande vin. Nej, mjölksyran spred sig ordentligt och jag kände mig helt svimfärdig efter en kvart. Då skickades jag att äta innan själva fotograferingen. Det hade nämligen varit påkallat att cykling och insprutning skulle ske på fastande mage medan korten skulle tas på festande mage. Men om det är en lysande idé att spruta in radioaktiva substanser i en så oskyldig kropp som min vet jag inte om jag håller med om. Men det vill ju till att hålla sig frisk om man skall orka att vara sjuk så därför skall undersökningen göras om nästa vecka, men då utan cykel för att läkaren skall kunna se skillnad på mitt hjärta mellan viloläge och påfrestande arbete. Sedan kanske jag är så radioaktiv så att jag lyser i höstmörkret som en numera förbjuden glödlampa.

Möbelintag och gratismiddag.

Blomman för dagen

Höstbildsvinjetten här i bloggen byttes ju redan innan vi fick oss lite värme på sydligare nejder. Då det var ännu kallare vid hemkomsten bestämde vi oss för att ta in trädgårdsmöbler, den svenska vimpeln och Bohusläns flagga. Blomkrukor och andra dekorationer skulle även de få sin vinterförvaring. Det mesta i växthuset var redan borttaget men tomaterna hade mångfaldigat sig medan vi varit borta så det blev en hel del i sista skörden innan även dessa plantor fick skatta åt förgängelsen. Vi planterade ner den fina vinrankan vi fick av Maggan och Bengt (tanken är att den skall växa utomhu fr o m nästa år då den är mycket härdig) och då slog det mig att vi även fått några vinflaskor från dem och att det vinet var både växt och tillverkat på Eriksberg. Då gick jag in och drog i gång en älgfärsgryta vars köttråvaror presentats oss från jaktarrendatorn. Tre olika sorters lök kom från eget land och kantarellerna hade fru Pettersson plockat i de djupa skogarna runt huvudkommunen. Enda utgiften var strömmen som gick åt samt kryddorna och pastan som användes. Mums var det och vinet var sublimt. Tack alla som bidragit till det hela! Trötta var vi efter allt detta men jag lyckades ändå höja stämningen ytterligare med en brasa, kaffe och Madeiriansk Poncho. Minsann blev jag så högstämd att jag klämde i med en visa av Dan Andersson. "Jag väntar vid min stockeld". Allt detta 14 dagar innan vintertiden startar och ännu längre är det till nästa vår och sommar. Kanske jag kan få en solresa till om "jag sköter mig noga bara sparar och knogar, inte spelar och dricker utan bara älskar dig". Dig är i detta fallet Mumien och icke Carmencita.


Örnen har landat.

Ja, nu har jag bytt ut det underbara sommarvädret på Madeira mot kylig höst. Det har dock varit vackert väder i Nordtorp ända sedan hemkomsten. Madeira har nästan alltid sol vid kusten medan det ofta ligger svarta moln med riklig nederbörd över de mer höglänta delarna. På söndagen var det dock sol även uppe i bergen så vi passade på att ta en tur med linbanan upp till Monte där vi passade på att titta på turister som åkte släde nerför gatorna. Det gick fortare förr! Dagen efter passerade vi linbanestationen och då var det en kö på uppskattningsvis 150 meter. Det visade sig då att det låg två stora kryssningsfartyg i hamnen och då ingår det i utflyktsprogrammet att åka upp med linbanan och kolla trädgårdarna i Monte. Undrar hur lång tid de som stod sist i linbanekön fick njuta av blomprakten? Vi hittade också en gata i Gamla stan som heter Rua de Santa Maria där ett antal konstnärer fått ett kommunalt uppdrag att piffa upp var sin dörr utefter gatan. Jag tog några kort som ni kan se på Picasa. https://picasaweb.google.com/105892258677834045317/DorrarMadeiraOktober2012#

Slädåkning

Fikon



Änglatrumpet

Valsafari, blommor, vinprovning och annat får vi ta en annan dag.

Språket förändras.

När jag stod i kön till planet från Arlanda till Landvetter i går kväll stod en yngre man framför mig och skrev snabbt på sin Facebooksida från en smartphone. Eftersom även jag numera är innehavare av ett liknande instrument blev jag enormt imponerad av hans flyhänta skrivande. Mina fingrar trycker på flera siffror eller bokstäver samtidigt och det är sällan det blir rätt.(Det är tur man har en kontaktlista) Följaktligen var jag intresserad av hur hans resultat blev och sneglade över hans axel och tjuvläste skriften. Då fick jag idén till rubriken. Han inledde nämligen med "Har haft en fantastisk helg med grymma människor". Han hade uppebarligen haft trevligt med dessa människor. Jag trivs inte alls med grymma människor och det är väl inte så många andra som gör heller. Det är klart om man är masochistiskt eller sadistiskt lagd kanske det är trevligt men jag tror inte det var grabbens grej heller. Så vi kanske skall se upp hur vi använder språket innan det blir helt obegripligt.

Idag är det Matildas dag.

                                                                           

Bubblor.

Spring och ta dem.

Tittut.

Grattis på femårsdagen säger Farfar och Farmor!!!!!!!!!!!!

Put an other log on the fire.

Det ryker in är ett uttryck som jag har hört sedan jag var liten. Men vad menade man? Ja, det har jag aldrig funderat över. Men idag när jag varit ute och byggt gjutform så började jag frysa i höstrusket. Det avhjälper jag  med en brasa när jag kommer in tänkte jag och petade in några pinnar för att få en brasa att värma mig vid. Då tog inte elden sig som den brukar så jag fick göra om försöket och då kom det in ett otäckt os som spred sig i rummet. Då förstod jag att det var lågtrycket som åsamkade mig även detta obehag. Efter ett nytt tändningsförsök spred sig värmen till min darrande kropp och nu känns det skönt, ombonat samtidigt som jag fick klart för mig vad man menar med att det ryker in. Och det är ju självklart .



Färdiginpetat.

Kallt och mörkt ute men positiva tankar inne.

Höststämning

Här är elva hetgrader idag och det är fem fler än igår men vår promenad inskränkte sig till ett varv runt huset innan regnet kom. Några bilder blev det men sedan lade även kameran ner verksamheten i kylan. Byt batteri stod det i displayen men jag hade fångat några höststämningar innan. Så håll till godo. Kvällen kommer att tillägnas våra fyrfota vänner som återigen tar Solvallas bana i besittning efter STTC-racingcirkusens härjande. Kan det bära sig att asfaltera tusen meter travbana och bygga upp en kurva i kurvan för ett intensivt tävlande några dagar för att sedan ta bort asfalt och betongräcken för att köra V-86 idag, V-75 på lördag och Kriteriet på söndag? Kommer banan att hålla? Travkompaniet har två hästar till start idag, Nantucket V-86:1 och Queasy i V86:4. Inga spikar men bägge bör väl kunna ta med sig en slant hem till Ekerö.

Hoppas löven blåser bort!

Gullriset blommar fortfarande men humlen sjunger på sista versen.

Strax innan regnet.

Sista versen även för höstsyrenen.

Höst.

Petra

Nu är den här den vinter de svaga kallar höst. Jag räddade Petra från (h)östvindarna och rengjorde henne omsorgsfullt och med stor kärlek innan hon fick krypa in i ladugårdens dunkel där hon har sitt vinteride. Sommarboet fälldes ihop så inte varken katten eller råttan får för sig att ligga där och mysa. Under tiden jag sitter här och skriver har Mumien gjort ren grillen inför vinterförvaringen. Den har inte använts så många gånger i år men jag ställer in även den i ladugården i morgon. Betong och formvirke har anlänt så nu får vi se om gödselstadsväggen hinner förstärkas innan vintern. Jag hittar inga bilder varken på Petra eller grillen så ni får hålla till godo med den fantastska staden Petra i Jordanien.

Petra

Regnet det bara öser ner....

....och jag blir förkyld i både skor och strumpor. Nu är vi uppe i mer än 280 mm regn sedan midsommar och ändå är den värsta statistikregnsperioden kvar. Kanske vi kan komma upp i 1000 mm på helårsbasis? Men strunt i det för idag har Backabogänget spelat på Sparrehus och jag tyckte jag skötte mig riktigt bra även om C-dur inte är riktigt rätt för mig i Gunnar Vägman. Igår blev vi färdiga med vagnbodsgolvet så i helgen skall den åter fyllas med vagnar, trädgårdsredskap och dyl. Nästa projekt blir att gjuta plintar till nya bärstöttor för det gamla gödselstadstaket. Undrar om det blir så mycket snö i vinter så att det är lönt att ta ner släden från väggen (se bilden) och låna en häst?

Slutspurten på vagnsbodsgolvet.