Arbetssökande.

I dag när Mumien skulle gå ner och hjälpa mig med uppsättningen av en julbock vid lagugården mötte hon en alldeles äkta bock som undrade om han kunde få jobb som adventsbock. Efter viss diskussion kom de fram till att om vi skulle sätta ljus på honom så skulle hans revir, på grund av sladdens längd bli ganska begränsat, så han avstod sitt engagemang till förmån för sina artificiella kopior. Egentligen hade vi så här i ombyggnadstider inte tänkt att sätta upp alla de vanliga dekorationerna då de riskerade att vara ivägen för byggnadsarbetarna och deras utensilier. Men inte kan vi ha en advent i Nordtorp utan någon ljusdekoration så vi gjorde det bästa möjliga. En bock i vedbodsfönstret och en bock med släde hemmavid. Samt, peppar, peppar ta i trä en julgransbelysning i en gran inne i skogen. Sist vi hade det slog Gudrun till och demolerade såväl granen som dess belysning. Men nu är det ju sista julen vi bor i det här huset så då får man väl inte bryta mot för många traditioner. Vi ser fram mot en trevlig ny ägare då det ju också blir en nära granne.

Trelleborg-Sassnitz

Om bilden i torsdags var från Trelleborg, kan då dagens vara från Sassnitz i samma femtiotal?

Byggdokumentation.

Nu har jag lagt in ett extra bildspel med de senaste bilderna från ombyggnaden. Dubbelklicka gärna på det för att se bilderna i större format och i din egen takt. Om vädret tillåter så hoppas vi på gjutning nästa vecka.

Månadens utflykt avverkad.

När jag inledde mitt pensionärsliv var det en fantastisk känsla att själv kunna bestämma om jag ville umgås med någon och bara göra det jag ville och kunde. Nu har jag blivit mer pratsjuk igen och när jag då p g a dåligt väder blir i det närmaste instängd och inte heller orkar hjälpa till som jag borde med ombyggnaden så smyger sig depressionen på och det blir ännu tommare mellan öronen än vanligt. Men då heter ljuset i tunneln Berättarafton på Bohusläns museum i Uddevalla. Då passar jag på tillfället att hälsa på gamla kompisar och prata och sedan avsluta dagen med att njuta av gamla Uddevallabilder och få lyssna till ett antal människor som vet mycket mer än jag om staden. Jag har dessutom fått ett antal nya bekanta så det blir ju ännu mer prat innan mötet kommer i gång. Det enda tråkiga är att köra bil så långt.

I dag skulle jag haft besök av en miljöinspektörska som ville se vårt provhål för avloppet. Den stackarn blev sjuk och samtidigt som jag oroar mig för hennes hälsa tackar jag min lyckliga stjärna att jag slapp klafsa omkring på åkern i blåst och regn och fundera över markens genomsläpplighetsförmåga avseende infiltrationen. Bättre tider skola komma och i dag är allt mycket roligare. Jag kan då lägga energi på att planera inköp i samband med nästa veckas Ungötsleverätarresa till Helsingör. Det ni.

Carpe diem!

Hoppas ingen rönnbärsätare fastnar fångstredskapet!

Lågt tryck.

En liten påminnelse att det kan vara mörka moln även på sommaren,
som här i Grenaa.

Hade rönnbären fel.

Det var ju så fruktansvärt många rönnbär för några månader sedan. Vi förde då som vanligt diskussionen, blir det mycket snö när det är så många rönnbär? I dag får vi väl vara glada att den nederbörd som hitintills har kommit har varit i form av regn. Annars hade jag varit ännu mer insnöad än vanligt. Nu håller vi håller tummarna för att nederbörden upphör och den stora gula skivan visar sig resten av vintersäsongen. Temperaturen får gärna hålla sig på rätt sida om mollstrecket.

Bilder för renoveringsintresseklubbens anteckningar.

Jag vet att många av bloggens läsare är intresserade av hur renoveringsarbetet framskrider. Här följer några bilder som är tagna fram till och med i går. http://picasaweb.google.com/nordtorp.pp.se/Nordtorp20091121?feat=directlink

Hela tiden nya överraskningar. I sågspånen över Mumiens gamla rum hittade snickarn prototypen till de utsirade brädorna på räcket som finns runt verandan på kortet här. Vi hittade också en igenspikad dörr mellan vardagsrummet och sovrummet. Här har fru Johansson i Borås påpassligt presenterat ett foto där familjen är uppställd med dörren och sovrumsfönstret som bakgrund.

Kökspannan var så sönderbränd att det måste varit rena turen att huset inte brunnit ner för länge sedan. Två hål var det på baksidan. Och oj en sådan skillnad det blev när rören försvann på vinden. Bara av brännbart avfall är hitintills borttransporterat runt 25 kubikmeter.

Dagens blåsning.

I anslutning till protesterna mot vindkraften i vår kommundel kan jag bara konstatera att svenska folket har förts bakom ljuset(!) i energifrågorna ända sedan Fälldins tid. Om inte ännu tidigare?

Vad jag vill säga är att vi nu måste satsa på energiforskning när vi glömde det efter det så kallade kärnkraftsvalet. För inte vill vi ha ett antal landskapsförfulande, vinande iskastarmaskiner i vår närhet. Om vi inte hittar några nya lösningar är såväl utbyggd vattenkraft som kärnkraft att föredra. Jag hoppas Matts Andersson i Stora Skedvi har överseende med att jag använder hans gamla teckning. Den håller bra än i dag tycker jag.

Här bränns med tillstånd!

Här är etiketten till den tomma halvlitersflaskan vi fann i sågspånen under golvet nere i gården. Hur gammal den är vet jag inte, men jag har hört utan att lolla upp det att den finns i nytillverkning.
Hur som helst passar den in bland hembrännartillstånd och annat. Kanske följande visa också passar in .

"Ja en visa vill jag sjunga,
och den handlar om vårt brännevin,
Det vinet vill jag prisa
då det gör mig glad till sinn.
Så hej och hå för dig du gamle jägare
kom hit och ta en bägare
så blir du glad till sinn."


Glöm inte att klicka på bilderna så att de blir större och läsbara.

Kansanvalistusseura (Folkbildning)

Ett märke dök upp ur gömmorna och satte igång fantasin i Nordtorp. Jag drog slutsatsen att det var ett gammalt deltagarbevis på en kongress eller liknande. Då det också fanns vissa likheter med en gammal bolsjeviklogga jag sett vid något tillfälle och jag håller på med en research om svenskars deltagande på den röda sidan i Finska inbördeskriget låg det nära till hands att tro på en sossekongress eller liknande i Karelen. När det gällde politiken hade jag fel men ett deltagarbevis var det. Jag har fått hjälp av Mumiens släktingar Vuokko och Eero Hokkanen som kan berätta att det var en Sång och musikfestival. Festivalen anordnades i Karelen den 15-17 juni 1906 och därför är Karelens vapen i avbildat i märket .

Kansanvalistusseura (Folkupplysningssälskapet), en finländskorganisation för folkbildning grundades i Jyväskylä år 1874. Till en början var syftet att utge billig och populär litteratur på finska och svenska, men många andra projekt i folkbildningens intresse har genomförts.Sällskapet ordnade regelbundet sång- och musikfestivaler i Finland mellan åren 1884och 1935. Vid varje festival togs fram ett märke som deltagarna bar för att markera sin delaktighet och Hokkanens har varit vänliga nog att bifoga flera märken där medlemmar av familjen har deltagit.

Den nionde festivalen hölls även den i Karelen den 18-20 juni 1896, med Storfurstendömet Finlands vapen samt Karelens vapen och notrader.

Den tjugonde sång- och musikfestivalen hölls i Sortavala, Karelen, den 28 juni 1926 och här var var två medlemmar av familjen representerade med olika nyanser av samma bild. Kanske var det blå för män och rosa för kvinnor?

Visst kan man riktigt höra ljudet från kantelen som syns på de nedersta bilderna.

Riskgrupp?

Här har ju varit ett himla pådrag om att vi medborgare skall välja vårdcentral. Orsaken har aldrig framkommit ordentligt, men det är väl en del i dagens stora valfrihetstänkande. Jag vet inte vad som var bra med mitt val men i fredags tänkte jag att de vet säkert om jag är riskgrupp för baconinfluensan och vad jag då skall göra. Men oh hemska tanke, det hade de inte en aning om. Varför skall jag välja er om ni inte ens vet om jag är riskgrupp eller inte frågar jag lite irriterat? Jag skall höra efter blev svaret. Och tro mig eller ej efter tre timmar ringer en tant och säger att doktorn har sagt att jag är HÖGRISKgrupp så då får du komma på måndag efter tre tillade hon. Jag skall se om jag vågar och om Mumien kan tvinga iväg mig i samband med bankbesöket i eftermiddag. Kan man hoppas att vårdcentralen skaffar sig ett dataprogram där de kan lägga in patienternas olika sjukdomar och risker eller är det ett alldeles för stort intrång i integriteten. (Integriseten?) Det är väl i alla fall bra att ha en bild av patienternas sjukdomsbilder. Och antagligen hade det inte varit bättre med någon annan vårdcentral heller.

Minneskonsert.

I går kväll höll Lénbergs begravningsbyrå en minneskonsert, i Gustaf Adolfs kyrka i Borås, över de av deras kunder som avlidit under det senaste året. Det var ett varierat och finstämt program med allt från Atle Burmans dikter till jazz, visor och psalmmmusik. Allt var mycket väl avstämt där det vi ville minnas kom i focus utan att sorgen trängde sig på och tog överhanden. Med andra ord ett ljust minne för framtiden med Karin i högsta grad närvarande.

Ved, Epatraktor och fasadrenovering.

I går blev det ingen blogg skriven. Kvällen gick åt att leta upp ett album från 1995 som var stört omöjligt att hitta. Jag brukar klaga över att vi har en mängd Dia-bilder som saknar anteckningar, men vad är det mot alla gamla Extrafilmsalbum som man dessutom fick dubletter av. Till slut låg det där i alla fall och då tar Mumien på sig den där "det var ju det jag sa hela tiden minen" som om den legat där hela tiden. Det var i alla fall ett kul album. http://picasaweb.google.com/nordtorp.pp.se/Fasadrenovering1995?feat=directlink

Några bilder från den årliga inkastningen av femton kubikmeter ved efter det att den sågats och klyvts. Två bilder på Tobias gamla EPA-traktor. Den var ju riktigt snygg. Sedan det vi egentligen letade efter. Bilder på timret från den första renoveringsinsatsen som vi gjorde 1995. Som synes var det en massiv mobilisering av arbetskraft. Vi var som man säger i Nordtorp fôlkätta. Vi hittade en kniv och några andra metallföremål infogade i timret och dess mossisolering. Man gjorde så förr i tiden för att hålla undan troll och annat underjordiskt från husen. För säkerhets skull lät vi det ligga kvar och så vitt jag vet har det inte spökats än. Vi hittade klotter på timmerstocken under fönstret och vad jag tror är det samma handstil som hos den som har klottrat under ett fönster på övervåningens insida vilket vi fann i veckan. Himla intressant var det att se hur många lager av olika material som man byggt om med eller som använts till isolering genom åren. Det är precis som på insidan men där är det tapeter och tidningar i stället. Tänk så effektiva vi var och dessutom hann vi med några bärs borta vid grillen.

Dränering, tapeter och gömmor.

Att det är besvärligt med dräneringen av trädgården får vi stå ut med. Men faktum är att i den takt väggskivor och annat som täcker timret rivs bort så får vi en historielektion i tapeternas värld. Det finns upp till elva lager tapet som blandat med tidningar är klistrade direkt på timmerväggarna. Varje bit är ett konstverk i sig och man gör hela tiden nya upptäckter som i sig ger nya associationer. http://picasaweb.google.com/nordtorp.pp.se/Nordtorp20091111?feat=directlink
Att det dessutom finns såväl anteckningsböcker, brev och gamla kort gömda i väggarna kittlar fantasin ännu mer. Akvarellen jag frågade om i går hittades bland gamla tidningar i sågspånsisoleringen i ett golv. För att inte nämna den lucka som fanns i väggen i ett sovrum och mynnade i i en klädkammare. Kanske var det där någon förvarade sina flaskor? I dag fann vi en tom halvlitersflaska, med en jätterolig etikett, som hade innehållit jägarbrännvin. Skall försöka mig på att föreviga den på något sätt. Nu skulle det vara bra med en filmkamera. Men det får bli en annan dag då det nu stundar en helkväll på Solvalla framför TV-apparaten. Huvudattraktionen är förstås Credit Fayline i lopp 6 (V64-3).

Kan någon identifiera akvarellen?

Är det någon av bloggens kunniga läsare som kan identifiera konstnären till akvarellen härovan? Jag kan avslöja att det inte är Mumien men att förslag finns om att det kan vara Hannes Ståhlberg. I alla fall är det fint ljus i den gamla färgen. Om någon knäcker nöten är jag tacksam.

Full fart i Nordtorp.

Ombyggnadsarbetena fortsätter i högt tempo. Jag har tagit det lugnt i dag men det händer en massa saker ändå. Jag kunde inte låta bli att ta några kort så att ni kan följa förändringarna.

http://picasaweb.google.com/nordtorp.pp.se/Nordtorp20091109?feat=directlink

Aj aj min ögg min ögg, sa Lejons Maja-Stina!

I dag har den gamle och Mumien slitit hårt. Om någon undrar varför väggen, där entrédörren fanns, är kvar, så är svaret enkelt. Det gick inte att koppla in byggström som vi hade tänkt oss så mätaren sitter kvar på andra sidan väggen. I morgon kommer grävmaskinen som skall gräva grund och skopa upp ett provhål åt miljökontoret. Då får han samtidigt gräva in en ny elkabel så att vi kan flytta mätaren provisoriskt och riva väggen. Men vi har burit bort allt byggmaterial från det gamla tillbygget och sanerat resten av eterniten. Inte konstigt att vi är trötta. Vi fick ju förutom reglar och brädor bära bort isoleringen som till stor del bestod av gamla tidningar. Vi bar dessutom bort ett gammalt borr. http://picasaweb.google.com/lh/photo/SIlAN6JcnV8ZpecKOT6xRw?feat=directlink I morgon är det byggmöte och då kommer Mumien att presentera den ritning som gäller i dag och den underbara täljstensspisen som vi skall köpa för vinsterna på Credit och Famous Fayline. Vem vet, kanske det blir en fåtölj också efter onsdagstävlingarna på Solalla. Förresten...vem har bôrt bôrt bôrt?

Starten har gått.

I dag drog arbetet igång med restaurering och tillbyggnad av mangårdsbyggnaden från 1818 här i Nordtorp. En stund var här så mycket folk att vi har inte har sett något liknande sedan midsommarafton 1973. Nu skall det bli spännande att se om vi flyttar in före midsommarafton 2010 eller om tidsplanen följs. Vi håller dessutom tummarna för att vi får sålt vårt nuvarande hus så att inte flytten går till fattighuset i stället. Om ni hör en explosion så är det utgiftstaket som sprängs men det skapar i alla fall några arbetstillfällen så här i krisens efterdyningar."Tänk um dum gamle hade fått stå upp å sett´et" som Mumiens farfar sa när han såg självbindaren första gången (1942).

Resor i Österled.

Mumien och jag är riktiga vanemänniskor. Vart tionde år åker vi till huvudstaden i vårt östra grannland, Helsingfors. Nu är det i och för sig inte mer än tio år sedan vi började med denna vana, men trevligt är det. Förra gången var det en modern uppsättning av Mozarts opera Trollflöjten som var anledningen till resan, men vi hann även med den akustiskt fulländade Tempelplatskyrkan och den gamla konstnärskrogen Kappeli. Den här gången var det släktforskning som var huvudnumret. Min svärfar, Mumiens pappa, gjorde redan på sextiotalet ett lysande forskningsarbete då han visade att Mumien har bott i Nordtorp sedan 1600-talet. Men i alla stycken kom han inte till full klarhet och även om jag kommit lite längre så är det fortfarande flera frågetecken varför svärmors förfäder flyttade till Finland i slutet av 1800-talet. Men att Mumiens konstnärsådra kommer från grannlandet har vi redan tidigare konstaterat då hennes mamma var kusin med Tauno Häkli som var en mycket begåvad målare och fotograf. När vi nu fick tillfälle att träffa hans dotter Vuokko och hennes man Eero Hokkanen blev det en verklig höjdpunkt på resan. Inte nog med att vi fick en trevlig eftermiddag och kväll med dem, de körde även runt oss på en sightseeing som hette duga. Visst får man se mer genuina miljöer med de infödda än på en guidad tur. http://picasaweb.google.com/nordtorp.pp.se/Helsingfors?feat=directlink

Under utbytet av släktforskningsresultat fick vi också en hel del nya kunskaper i hur kyrkobokföringen gått till genom åren. Här hemma tror vi att de finska kyrkböckerna är översatta till svenska medan det i realiteten är så att de redan i originalet är försvenskade och att de finska namnen försvunnit ur källan. Jag kände mig som en representant för den svenska kolonialmakten och gjorde direkt jämförelsen med hur engelsmän uppträdde i sina kolonier. Mönstret går igen i Südtirol också. Jag är glad att jag får leva med- och träffa människor som är människor och inte bara värderar ens ursprung. Oj, oj, oj vad långrandig jag blir. Sveaborg och Totikki får jag berätta om vid ett annat tillfälle.

Hemma igen.

Trötta men nöjda är vi tillbaka från en minnesvärd utflykt. Detaljerna återkommer jag med, men är det någon som kan se var vi varit?

Kanonmiddag i Haga.

En sådan god middag med tillbehör som vi serverades i Haga i går är man inte bortskämd med. Tack för den och för trevlig samvaro. Nu får det vilas en stund.
Bloggen kommer att vara inaktiv några dagar.

Det var ju min tandborste.

Förr åkte jag ofta sovvagn till Stockholm. Då det var trångt i hytterna sköttes morgonhygienen oftast på toaletterna vid Stockholms central. En morgon när jag stod och borstade de, på den tiden, pärlvita fick jag svåra magplågor och rusade i väg till ett tömningsbås. När jag efter några minuter och några kilo lättare kommer tillbaka till tvättstället står det en äldre man och borstar tänderna med min borste. Vá f-n gör du med min tandborste säger jag. Ursäkta, sa han, var det din jag trodde det var SJ:s.

S-kongressen skapar väljarstöd för V.

Nu Lars Ohly gäller det att förvalta pundet som S-kongressen har givit dig.
Naturligtvis har det fattats många både bra och viktiga beslut och man försöker dra en rågång mot moderaterna. Men det känns ändå som man anknyter till de frågor som varit mest framgångsrika för de blå. Det bör alltså finnas ett stort utrymme att hämta på vänsterflanken och någon måste muta in det reviret då det finns många vilsna socialdemokrater som står undrande inför både vissa beslut och personval. Att det inte var läge att peta Mona nu, ett knappt år före valet förstår jag. Men att det inte kommer fram fler kritiska röster när det finns så stort motstånd mot henne bland partigräsrötterna är helt häpnadsväckande. Alla vet ju ändå att uppslutningen bakom henne enbart är ett spel för gallerierna. Att däremot LO-ordförardamen har mage att sitta kvar med sin så oomtvistade inkompetens berör mig oerhört illa. Här hade det verkligen varit läge att besluta bort LO:s ständiga representation i VU.
Att det neutrala Sverige har hamnat i Afghanistan är ju en dundertabbe av stora mått. Att kongressen sedan har mage att stödja ett fortsatt deltagande i krigshandlingarna gör kväljningarna ännu större. Var skall vi strida härnäst? Jag har inte sett att kongressen har fördömt Israels terror mot palestinierna så det innebär kanske att man ställer sig bakom och godkänner ett utrotande av dessa.
Så käre Lars, om du lyckas markera en stark vänsterpolitik utan att bli dogmatisk. Då kanske det rödgröna samarbetet leda till en valseger trots närvaron av tidigare nämnda damer.

Uddevallresa.

Återbördad till Nordtorp sitter jag framför datorn och sorterar gårdagens intryck. Vem hade för tio år sedan trott att jag skulle offra Breeders Crown uttagningarna på Solvalla för en Berättarafton. Nu blev det så och det ångrar jag inte. Jag slapp ju dessutom se Maharajah galoppera och det hade säkert god inverkan på hjärtrytmen. Men Berättaraftonen i all ära, det var besöket hos Stig L och hans Birgitta som var dagens höjdpunkt. Det är mer än femtio år sedan vi sågs sist. Då som nu i Kapelle. Platsen på bilden trampades av mina fötter igår igen. Stigs mamma och min pappa var kusiner så vi umgicks en hel del under uppväxten. Nu hade Stig sett min blogg med Göstas 50-talsbilder och förstått att Nordtorpstankar var min blogg. Det resulterade i mail och telefonkontakter och i går träffades vi som sagt. Ni förstår att samtalsämnenena avlöste varandra och att sedan Birgitta bjöd på en god gryta förhöjde stämningen ytterligare. Vi hann precis i tid till museét för att få sittplats. Det måste ha varit nytt deltagarrekord när nu gamla idrottshjältar skulle identifieras och berättas om. Tyvärr hann jag inte runt och hälsa på alla gamla och nyfunna vänner som jag har fått genom regelbundna besök på Berättaraftnarna som jag än en gång måste berömma som en jättebra mötesform. Den här idén skulle kunna appliceras i många andra sammanhang. Såväl i vanliga föreningar som politiska dito.

Resan kändes ovanligt kort i går då jag lyssnade på Michael Nykvist självbiografiska bok. En CD åt varje håll vilket gör att jag med den jag redan lyssnat på har en CD kvar. Temat i hans bok är hur han letar efter sina riktiga föräldrar och på så sätt har vi en likadan bakgrund så det skall bli extra intressant att få lyssna på upplösningen.

Blogpaus.

Nordtorpstankar tar en tankepaus och återkommer någon gång under torsdagen.

Så här vackert kan det vara.

Jag vill bara påminna om att nästa sommar snart är här!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Forden fick hedersomnämnande.

Vår lilla tolvåring har varit på sin årliga hälsokontroll. Där har du en riktig pärla sade besiktningsmannen. T o m hastighetsmätaren fungerade dagen till ära och det framstår allt mer oförskämt att Volvo inte ville ge mer än 15 000 kr för den i inbyte när vi köpte Renaulten för två år sedan. Jag har inte lagt ut mer än någon tusenlapp på den sedan dess. På Renaulten kan man inte ens byta lampor själv.

Skeppsviken i Uddevalla.

Det här måste väl vara ganska länge sedan?

Höstsalongen i Bollebygd.

Den som missade Eva-Karins fantastiska utställning 5-6 september kan bege sig till Bollebygd och avnjuta "får i vila" som hänger på höstsalongen därstädes. Den är med som nummer 12 i en jurybedömd utställning om över 40 verk i olika stilar. Efter att ha övervarat vernissagen i dag måste jag säga att det var den bästa tavlan. Två-tre kom i närheten av henne så på nästa utställning kanske hon får hänga upp en häst.

Dagsläget.

Motarbetade miljösanerare.

I dag har Mumien och jag, som de sanna miljövänner vi är, varit och levererat fem banankartonger med eternitplattor på sopstationen So(p)backen. Vi har nämligen tagit ner de sista plattorna på gammelhuset. Är det inplastat? frågar ordningsmannen. Nej, det är packat i kartonger, säger jag och undrar varför jag åker bil fem mil för att komma i konflikt med dem som har rätt. Men eftersom de var av den mera serviceinriktade sorten så sa de att vi kunde få plastpåsar att lägga kartongerna i. Sedan var det bara att kasta hela härligheten över kanten. Men då går ju plasten sönder? försöker Mumien men inser snabbt att här var det bäst att fånga erbjudandet innan det försvann. Nu är vi en erfarenhet rikare men funderar på om man kanske skall plasta in de fasader där plattorna fortfarande sitter kvar. För det är väl större risk att asbestdammet sprids från en vägg än när de ligger i kartonger och är övertäckta med jord på avfallsanläggningen. Var det miljövänlig plast i plastpåsarna? undrade vi när vi for hem.

Förresten, var det kanske rödlistade svampar som bebott eternitplattorna de senaste 30 åren. Röda var de i alla fall. Tur i så fall att vi fick ner plattorna innan svampexperten hann se dem.

Långt kortstrul.

Den eminente Solnasnackaren http://solnasnack.blogspot.com/har under den senaste tiden hållit oss informerade om vad som hänt i den Spanska korthärvan och de olägenheter man får utstå som drabbad. Det väckte ett minne från 1986 då jag var stolt innehavare av ett Diners Card. Det förvarades tillsammans med körkort, bankkort och 50 kronor i en plånbok som hängde på min kontorsstol. På den tiden hade man ofta en extra kavaj att hänga på stolen när man smet ut en stund. När någon frågade"var är Lae" så blev svaret "jag vet inte, men han kan inte vara så långt borta för kavajen hänger på hans stol."
Nåväl , vid detta tillfälle var det plånboken som var det intressanta och den försvann spårlöst. Bankkortet hittades söndertuggat av en automat på Norrby. I samma automat tuggades även en kollegas kort vilket blev stulet en trappa högre upp vid samma tillfälle. I övrigt inga spår. Kort spärrades, polisanmälan gjordes och till ett nytt körkort med foto fick nästa månads fickpengar användas. Diners var serviceminded och två dagar senare hade jag ett nytt kort. Jag var ganska stationär i Borås under vintern och våren detta år och behövde inte använda mitt kort. När sedan årsavgiften debiterades fram i maj lyckliggjorde Diners Club mig med två räkningar. Alltså även på det spärrade kortet. Vid min försynta telefonförfrågning om man brukade debitera årsavgift på spärrade kort blev svaret, Du har inget spärrat kort. En sådan tur att inte tjuven inte var informerad om det och hade använt kortet. Jag vågar inte tänka på följderna....
Men kortet blev spärrat, avgiften ströks och allt var frid och fröjd trodde jag. Men när vi i juni fick för oss att ta en lillsemester på Jylland kunde vi konstatera att frid och fröjd inte stod på dagordningen. Biljetten skulle hämtas i Stenaterminalen senast 06,45 på morgonen. Lång kö, många problem, men äntligen var det min tur. När jag lämnar fram kortet tittar den misstänksamma damen i en lista och konstaterar. Det här kortet är spärrat, det måste jag ta hand om. Diners hade alltså spärrat fel kort och det stulna gick antagligen utmärkt att handla med fortfarande. Då betalar jag med en check föreslog jag när adrenalinet kommit ner i en nivå som möjliggjorde konversation. Då får jag kontollera så att du har täckning på den sade expeditörskan med hög röst och en överlägsen min och jag kände hur rodnaden steg och hur folk bakom mig, i den nu ganska långa kön, suckade och stönade. Efter denna dag har jag vägrat att ha med Diners Club att göra och har klarat mig från liknande incidenter. Men det är säkert bara tur för skurkarna ligger alltid ett steg före kortföretagens säkerhetstjänster.

Älgkött har hittat hem.

Onsdagen var en sådan där dag när elementen inte förstår om de skall arbeta eller vila. När jag dessutom skulle infinna mig hos tandläkaren klockan åtta för att byta ut surt förvärvade slantar mot ilningar och provisorisk lagning så steg ju inte temperaturen mot några hisnanade höjder precis. Om fjorton dagar skall en krona sättas in till mer än dubbla priset. Min fråga om det inte gick att sätta in en femtioöring istället avvisades och de tandvårdspersonalen tittade menande på varandra. Sådana här dagar behöver glädjeämnen så när Mumien föreslog ett besök på Restaurant Oliven i Borås köpte jag det rakt av. Problemet var att det kanske skulle komma en traktorspekulant före mörkrets inbrott, så vi fick avvakta detsamma. Inte kom det någon spekulant men vi var både mer hungriga och frusna när vi till slut satt bakom det dukade bordet och frossade på grekiska rätter. I bland har Mumien en förmåga att ytterligare höja stämningen genom att föreslå att hon kunde köra hem. Det gjorde min kropps värmeåtervinning snabbare och hon fick äta dessert hemma. När vi så småningom återvände till hemmets trygga sköte står vår viltvårdararrendator där med sin bil och en tung bärkasse med älgkött med hela skalan, från färs till stek. Vi tackar och gläds åt att älgstammen har växt till sig igen. Tre vuxna och två kalvar hade nedlagts och vår leverantör hade skjutit en av dem. Grattis.

Ett grattis skickar vi också till Ullviksbónn och Lennart som skjutit tre på egen hand. Nu skall jag gå ner och försöka få liv i traktorn så att spekulanterna kan strömma in i eftermiddag och bjuda över varandra. Tre stycken har aviserat sin ankomst.

Efterlysning.

Finns det någon som kan ge mig tips om var jag kan finna reservtallrikar till denna servis. Den är tillverkad av Lidköpings porslinsfabrik 1939. Fabriken såldes till Rörstrands redan 1932 men stämplades med gamla stämpeln fram till 1943.

Lane Ryr eller Norra Ryr.

Än en gång har jag fastnat i släktforskningens underbara värld. Den här gången var jag på väg bakåt i en dams rullor när en kyrkoskrivare hade passat på att ändra födelseorten från Lane Ryr till Norra Ryr vid inflyttning till Uddevalla. Den här felskrivningen förde hon sedan med sig resten av livet trots att hon så småningom hamnade i Torps församling i Dalsland. Torps församling är moderförsamling för Valbo Ryr vilken även benäms Norra Ryr. Det var ju inte konstigt att man ej kunde finna henne som född där när hon var född i Lane Ryr. Så den mänskliga faktorn måste tas i akt även i gudomliga böcker.

Berättarafton.

Vi läste i en tidning att det skulle visas gamla bilder från Sjömarken, Sandared, Hultafors, Olsfors och Bollebygd. Det verkade kul och kostade en femtiolapp per huvud men då ingick kaffe och våffla samt en lott. Kom i tid då utrymmet är begränsat stod det också. Platsen för denna begivenhet var Vanna kvarn några kilometer från Olsfors. Vi kom rätt i första försöket och fick jättebra platser. Trevligt folk runt om och när alla hade tagit plats var vi mer än 40 personer i lokalen. Flera var bekanta sedan tidigare ja till och med televerkare hade hittat dit men trångt var det. Att dessutom en dam stod i ett hörn och stekte våfflor till alla deltagarna gjorde sitt till att höja atmosfären. Bildförevisningen leddes med ackuratess av Viareds hembygdsmuseiägare Sture Magnusson. Publiken var mycket kunnig och vid de få tillfällen Sture gick bet på bildinnhållet fanns det direkt någon som kunde fylla tomrummet med en betraktelse. Det blev även en och annan diskussion om vad som var rätt men det hör ju till. Efter Hultafors blev det våffla med kaffe och lotteridragning. Gissa vem som vann en burk honung. Jo det var allt jag det. Nu ser jag fram till nästa berättarafton i Uddevalla som jag tror är den 28 oktober.

Jag har gjort slut med ödlan.

Från och med i går har miitt hjärta bedömts kunna pumpa på utan att ge några strokelämpliga avfallsprodukter. Jag slipper alltså (Waran) ödletabletterna till nästa gång någon diffus orsak sätter i gång flimret igen. Mycket motion och ingen rökning är de två viktigaste beståndsdelarna i fortsatt rehabilitering och så skall åsikterna hållas på distans så jag inte blir upprörd på grund av dem. Men va sjutton får man inte vara med då kunde man ju blivit omslagspapper direkt så jag skippar åsiktsblundandet.
Den här stackarn hade inte tillgång till vare sig Waran eller frisk luft när Vesuvius kastade sin aska över Pompeiji 24 augusti 79 efter kristus.

EU-moped.

Mitt körkort är på väg att ha gjort sitt. De alltid observanta myndigheterna har då insett att tillfället är väl valt för att ge mig behörighet att köra ett dylikt fordon. Behörigheten heter i forsättningen M och det verkar som det gäller bilen och andra MC också. Det var bara ett aber och det var att det skulle skickas in ett foto som jag saknade. Det tog längre tid att hitta en fotograf än att byta däck på bilen som jag passade på att göra när jag ändå var tvungen att besöka knallarnas tummelplats. Usch och fy jag får panik varje gång jag skall in i rondellerna vid Knalleland. Men det som tog längst tid var den servicemedvetne däckbytaren som ville byta en lampa också. I gengäld var det bara halva priset mot vad de tog på Volvo sist. Om jobbet tog fem gånger så lång tid och kostade hälften då tar väl Vollvo ut 900 kronor för mycket. Hemma igen för vila och bloggskrivande. Då kommer Mumien och vill ha in trädgårdsmöbler och sedan betäcka dem med presenningar på logen. Sedan var det ju trav hela kvällen så blogg blir det först nu.

Spårsnö är det inte än.

Men när vi vaknade till fågelsången halv sju i morse var marken helt snötäckt. Har jag förresten berättat att Mumien har en klocka som också är lampa. Det tar en halv timma för den att tända sig helt och under tiden terroriserar den sängkammarens vakna del med fågelkvitter och liknande. För två år sedan var jag himla imponerad av underverket men snö och fågelkvitter blir bara för mycket. Jag lade mig på spikmattan, täckte mig med två extrafiltar och drog en bovetekudde över ögonen. Det gav resultat. När Mumien vaknat och klätt sig tyckte hon så synd om mig att hon hämtade både Travronden och tjilia tinninga åt mig innan hon hastade till den flexibla arbetstidsstarten.
Det blir för många hjälpmedel till jägarna. Men om jag får bestämma är det bättre att ta bort snön än elljuset. Men det var bra om elljuset bara lyste stipulerad tid.

BRRRRR!!!!!!!!!

En isande vind möter redan på verandan. När jag dristar mig att gå runt huset skär den genom märg och ben. Det blir ingen tidning hämtad tänker jag. Då ringer dörrklockan. Gösta, min gode granne står utanför. Kom in säger jag så inte all värme rinner ut. Ja du säger han inte kan vi dra upp buskar i morgon som vi bestämt. Det är så blött så då kör jag sönder hela trädgården. OK då nöjer vi oss med att grusa vägar. Vi får passa på i morgon och onsdag om vi skall göra något i närheten av skogen. Älgjakten börjar ju i dag men vårt lag skall inte börja förrän torsdag. Då får vi se om lyckan står dem bi och om någon liten filé letar sig vägen till vår frys.
Knappt har Gösta gått förrän det ånyo ringer. Nu är det elverksföreningsgrabbarna som skall byta ut stolpar och vill ha godkännande av den nya placeringen. Det betyder att de fått tag i Televerket som försenat detta arbete oförsvarligt länge. Det är bra och när jag nu ändå var tvungen att packa in mig i vinterkläder kunde jag ju hämta Borås Tidning (eller tjilia tinninga som den kallas här på prärien). Det första jag gjorde när jag kom tillbaka in i stugvärmen var att kolla dödsannonserna. Jag var inte med i dag heller så då sätter jag i gång med middag för en. Mumien målar efter jobbet i dag så hon äter på lokal. Jag tror det blir släktforskning resten av dagen så då hör jag plingen när kommentarerna på bloggen rullar in.

Förändring önskas.

Många socialdemokrater känner inte igen sitt parti. Det verkar snart som om man är mer rädd om mittenväljarna än kärnan i partiet som lutar sig mer åt vänster. Det har, vad jag kan förstå, aldrig varit något tryck från medlemmarna för att skapa en allians med Miljöpartiet och Vänstern. Tvärt om är det väl så att ute i många kommuner betraktas miljöpartisterna som ett borgerligt alternativ och inte har något som helst samarbete med sossarna och ännu mindre med vänstern. Att sedan Maria Wetterstrand är en lysande politiker och Peter Eriksson är ganska OK kan Mona inte ta till intäkt för att på egen hand dra i gång ett valsamarbete. Jag vet att många sossar anser att det är för sent att ta upp dessa frågor nu men nog borde det finnas en bättre kandidat till ordförandeposten i Socialdemokraterna än Mona Sahlin. Är det så att Mona har lyckats tysta all opposition inom partiet eller är det medierna som ser till att Östros och Sahlin är de enda som får synas i TV? LO bör också städa upp och plocka bort Wanja Lundby-Wedin. Genom sitt LO-uppdrag sitter hon ju i Socialdemokraternas styrelse och det skrämmer också bort väljare.
Jag vill i alla fall hoppas att det finns massor med duktiga politiker, ute vårt vackra, avlånga land, som kan plockas upp till centrala uppdrag. På så sätt kanske vi kan få ett parti som är förankrat ute i landet och inte bara bland de närmast sörjande i partihögkvarteret. När det nu är mindre än ett år kvar till valet gäller det att satsa på en Socialdemokratisk politik och strunta i att komma överens om valmanifest tillsammans med andra. Först när valet är över och styrkeläget är klarlagt är det läge att kompromissa för att skapa underlag för en regering och försöka att hitta heliga eller oheliga allianser för att driva igenom sin politik så långt som möjligt.

The Wild Rover.

Som omväxling bjuder jag idag på en Irländsk landsplåga i G-dur.

I've been a wild rover
For many's the year,
And I've spent all me money
On whiskey and beer.
But now I'm returning
With gold in great store,
And I never will play
The wild rover no more.

CHORUS:
And it's No, Nay, Never,
No, Nay, Never, No more,
Will I play the wild rover,
No, Never, No more.


I went to an alehouse I used to frequent,
And I told the landlady My money was spent.
I asked her for credit She answered me 'Nay, Such custom as yours I could have every day.'

REPEAT CHORUS
I brought up from my pockets Ten sovereigns bright
And the landlady's eyes Opened wide with delight. She said 'I have whiskeys And wines of the best,
And the words that I told you Were only in jest.'
REPEAT CHORUS


I´ll go home to my parents, Confess what I've done, And I´ll ask them to pardon Their prodigal son.
And when they've caressed me as oft times before,
I never will play
The wild rover no more.

REPEAT CHORUS

Heldag med knorr.

I går var jag uppe med tuppen för att hinna duscha före Mumien och ta PK-prov på sjukhuslaboratoriet innan dagens huvudnummer gick av stapeln. Televeteranerna hade nämligen kallat till möte i Rotundan Folkets park Borås. Televeteranerna är en förening vars medlemmar under någon period har arbetat på Televerket eller Telia. Borås Teleområde, där jag för övrigt inte har arbetat sedan 1991, består av Skaraberts- och södra älvsborgs län. Av de cirka 450 medlemmarna hade 132 personer slutit upp till dagens späckade program. Inte illa! Efter det vår eminente ordförande Kjell Engström välkomsttalat var det dags för Gesebols Stompers som spelade i en och en halv timma. Kors vilket ös. Och väl avvägt mellan olika stilar från Kai Gullmar till Povel Ramel, från storbandsjazz till blues, country och svensk folkmusik. Jag viskade till min granne "att det finns så många duktiga amatörer". Men det var de inte. De var bara gamla men hade spelat proffesionellt allesammans. En hade t o m varit på turné med Vera Lynn som enligt uppgift lever ännu, Vera alltså. Efter lunch hade man lyckats boka in Margareta Söderström som kåserade kring sin far Västgöta Bengtsson. Hon drog dessutom en del gamla historier vilket bevisade att hon lyssnat på sin far. Men trots alla bra programpunkter så är det ju att prata med de gamla arbetskamraterna som är höjdpunkten. Kommer du ihåg? var antagligen den fras som inledde de flesta meningar. Under Margaretas kåseri blev jag sittande bakom en f d revisor i Statsanställdas Förbund avd. 4008 och då kom jag ihåg vad som tilldrog sig 1979 i Kungsbacka.Vi hade en planeringskonferens varje höst och det hade strulat med än det ena, än det andra så jag hade bestämt mig för att ordna allt själv. Det började bra med ett pangpris på hotellet som drevs av SFS och jag beställde ett rum för lite eftersom det alltid var någon som inte kom. Konferensen startade och se alla fick var sitt rum. Men fram på eftermiddagen dyker nyss nämnde revisor upp och placeras av personalen i samma rum som en person med samma bostadsort. Man informerade inte så upprördheten kom lagom till middagsbordet. Jag gick ut i receptionen för att reda upp situationen och blev erbjuden en extrasäng i bastun. Jag var inte lika timid på den tiden som jag är i dag utan hotade med guds änglar och deras basuner och gav den något otrevliga receptionisten en och en halv timma att lösa problemet. Vid desserten kommer hon ilande och säger sig ha löst problemet då en förbeställd Italienare inte hade kommit så revisorn fick hans rum. Jag skall bjuda dig på två flaskor champagne säger hon i samma andetag och jag bjuder upp hela gänget på mitt rum och beställer sexton glas. Då knackar det på dörren och in kom det en servitris med två flaskor Henkell Trocken Piccolo. Det blev drygt två centiliter per person och nytt bråk uppstod. Jag har lovat två flaskor skumpa sade receptionisten, storleken har jag inte sagt något om och skumpa kan betyda vilket mousserande vin som helst. Ta reda på alla fakta innan du går med på något. Besegrad för tillfället fick jag med en erfarenhet som kanske hjälpte mig att bli en hyfsad förhandlare med tiden. Men problemen slutade inte här efter ytterligare en halvtimme kom hon tillbaka och meddelade att nu har Italienaren kommit varvid jag replikerade att då kan han väl få bastun och lite skumpa. Hon erkände sig besegrad och försvann och kvällen fördrevs på trevligare sätt. Under nästa dags arbete kom revisorerna på att de ville jobba enskilt. Då det var brist på sammanträdesrum föreslog vår tidigare nämnde revisor att de kunde vara i hans stora, fina rum som han så småningom hade fått. Sagt och gjort de går dit han låser upp och öppnar dörren och damen i sällskapet går först. Hon skriker till och rusar ut varvid de andra rusar in för att utreda vad som hänt. Där står dörren öppen till toaletten och där sitter en man och gör sina behov. Vad h-e gör du på mitt skithus skriker revisorn. Jag skiter ser du väl men det är mitt skithus. Ny kontakt med receptionen som skyllde på att han endast hade blivit lovad en natt och nu var återbördad med sin packning till dubbelrummet där cirkusen hade börjat. Nu löste vi problemet ganska lätt. Revisorn och jag fick en svit med var sitt sovrum och gemensamt vardagsrum så alla blev nöjda. Behöver jag säga att jag aldrig på egen hand har tagit ansvaret för en konferensbokning senare. Inte heller har jag frekventerat detta eländiga Halländska hotell.

Ett mer påtagligt minne av dagen var lotterivinsten, en katt tillverkad av Ove Andersson, vilken förärades Nordtorps kattälskare No 1.

Uddevallabilder.

Jag har sammanställt ett Picasaalbum med några bilder som är tagna av Gösta Krantz under 1950-60-tal. Jag hoppas att alltid någon tycker det är kul att återuppliva visuella minnen.

http://picasaweb.google.com/nordtorp.pp.se/GostaKrantz?feat=directlink

Ölcafèer i Uddevalla.

Förra veckan hade jag för avsikta att skriva några rader om de tre ölcaféer som fanns när jag växte upp i Uddevalla. Tärnan, Duvan och Måsen. Att jag kom på den idén berodde på att jag kom att tänka på en gammal skolkamrat vars mor drygade ut hushållspengarna genom att samla in aluminiumkapsyler från dessa kaféer. Sedan satt de vid köksbordet och separerade korken från aluminiumet för att kunna sälja metallen som skrot. Det fanns många sätt att hålla svälten från dörren. Nåväl, min resarch kring ölkaféerna gav ett magert resultat så jag avstod från artikeln. Men när jag såg Uddevallabloggens senaste bildgåta som visade ett ölcafè som redaktören inte visste var de låg då tänkte jag att visst låg mitt uppslag i tiden så kunde jag inte låta bli att nämna det hela.

Höstdepression.

Kroppen är en märklig inrättning. Här går jag omkring och har det ganska bra. Hjärtat har haft rätt rytm i 25 dagar. Förberedelserna för bygget framskrider enligt plan och jag har varit på födelsedagskals i 08-området. Men höstvädret kan knäcka vem som helst. När jag sedan gör om Matildas bravad och ramlar handlöst och får revbensfraktur och blodutgjutning i magen då faller humöret under nollpunkten. Stackars Mumie som skall dras med en grinig gubbe utan att hon gjort något ont. Det är ju tur att Waran finns när blodet av olika anledningar behöver tunnas ut men ett gissel är det. Men den 14 oktober skall jag till hjärtkliniken och om pumpen tuffar på utan anmärkning slipper jag kanske ödletabletterna och risken för blödning minskar. För att det inte skall bli för roligt ökar ju risken för stroke i gengäld. Så skall även den sönderbitna tanden lagas, men jag har ju nästan vant mig vid den nu. Innan dess har vi flera glädjeämnen och många paniksituationer. Maharajah skall vinna Europaderbyt för fyraåringar om några timmar. På onsdag är det möte med televeteranerna i Boråsparken och torsdag Laboratoriet på SÄS. Paniken uppstår varje kväll när jag inte somnar men det blir ju gott om tid, att som Emil "fundere över sine synder."