Midsommar i ost.

Nu har jag lagt ytterligare en ort till midsommarfirandena. SOLlentuna! Det får illustreras med fotbeklädnaden till vänster. Fram till dess dansen runt stången skulle börja var det sol och vackert. Men sedan ville vädergudarna annat. Regnet det bara öste ner om man säger så och barnen fick inte vare sig dansa små grodorna eller hoppa säcklöpning.

Det gällde istället att snabbast möjligt ta sig hem till de väntande sillarna för att inte bli våt. Andreas hade bett oss ta med Mor Brittas matjessill från Fristad då sådana läckerheter tydligen inte kan uppbringas i Stockholmsområdet. Maria hade införskaffat övriga sillsorter som skall

finnas på varje välsorterat midsommarmiddagsbord och tillsammans med såväl varmrökt som gravad lax, grönsaker och övriga nödvändiga attribut blev det en festmåltid av oanade propotioner. En trevlig kväll följde och vi förberedde oss för nästa aktivitet. Midsommardag hos Bengt och Agneta på Djurö.

Nu hade vi vädergudarna på vår sida och efter att ha kört genom ett helgtomt Stockholm och njutit av utsikten från bilfönstren under färden över Värmdö, Strömma kanal och Djurösundet var vi framme vid deras oas högt uppe i berget. Sjöutsikt åt alla håll och många vackra båtar som gick förbi. Då kan till och med en

Bohusläning erkänna att Stockholms skärgård är vacker. Men vindarna kan vara märkliga. Jag har t o m sett båtar som varit på väg åt olika håll men bägge kryssar. Men grönt är det och en himla massa sjöfågel. Tyvärr uppblandat med vårt gissel, Kanadagåsen. Nöjet blev fulländat för Mumien när hon efter en utsökt treättersmiddag fick en roddtur med sonen d ä. Men var hade de flytvästarna? Underbart är kort sa Povel och även en dag som denna tar slut. Men vi glömmer inte kaffekakan, pajen och jordgubbstårtan. Matilda åt av jordgubbstårtan så hon blev nästan fyrkantig. Tack för en underbar dag. Nu är vi tillbaka i Nordtorp och väntar på att sommaren skall visa sig även här.

Forskningsminister.

På förekommen anledning vill jag meddela att vår Tobias just nu besöker Cuba och inte är den som övertagit Leijonborgs portfölj.

Gräset är inte grönare på andra sidan.

Här har man genom åren åkt kors och tvärs på i vår vackra värld för att uppleva olika saker, samla intryck och minnesbilder. Men många sevärdheter i den närmaste omgivningen har man inte ens kännedom om. När nu gubben inte är så pigg för tillfället har vi försökt råda bot på hembygdskunskapsluckorna. På en dryg vecka har vi varit på nationaldagsfirande i Sandhults hembygdsförening vid Hembygdsgården i Götsered, besökt Unos djur i Bredared samt besiktigat Bengt-Olof Palmqvists museum och handelsbod. Det senare beläget mindre än två kilometer från Nordtorp och där det förutom en autentisk handelsbod från förr finns samlingar med allt mellan himmel och jord, från gamla redskap till porslin. Speciellt porslinsamlingen kommer jag att minnas länge. Att dessutom få information om de gamla tillverkarna, tillverkningstekniker och annat från en mycket påläst Bengt-Olof var toppen. Ett utsökt kaffe med dopp bjöd han dessutom på innan samtalet gled över på pekare. Mumien och jag har ju i många år använt oss av dessa redskap för att avstöra jordstrålning och även för att söka efter vatten, ledningar eller borthittade föremål. Nu fick vi en lektion i den högre skolan så i sommar blir det att öva på mineral- och fornminnesletning. Tack för det. Mumien förärades dessutom ett par nya pekare av mer avancerat utförande än vi tidigare haft. Så vore det inte för vädret så måste man säga att Sverige är fantastiskt!

Handsome Fayline.

Handsome som verkligen gör skäl för sitt namn har flyttat till Norrland. På Bullerbackens hemsida http://www.bullerbacken.com/ hittade jag en film med honom. Ni kan själva konstatera att han rör sig som en blivande stjärntravare som om några år förhoppningsvis är mogen att axla mormor Fay Toplines mantel. http://www.youtube.com/watch?v=k8S9SkWK5Q4

PPM.

För de flesta har ju förkortningen PPM betydelse för pensionen. Här har ju storleken verkligen en betydelse. Innan Premiepensionen var uppfunnen och vi förväntades spela med våra pensionspengarna på börsen stod förkortningen PPM för Parts Per Million. Det är ett mått för att ange halten av gaser och lösningsmedelsångor i luften. Med hjälp av ett förvandlingstal, olika för olika ämnen, fås halten i milligram per kubikmeter. Om man ser finanskrisen som ett lösningsmedel då undrar jag hur många milligram det finns kvar av en kubikmeter aktier?

Skolavslutning.

Vädret ser ut att sätta krokben för skolavslutningarnas alla trevliga utomhusfester. Men vi får då i stället glädjas åt den blomstertid som kommer och att den ljusnande framtid är vår.
Den nya mangeln är på plats och traktorbatteriet på laddning. Strax kommer husritaren som skall ta itu med våning två i gamla huset. På lagårn är det bara dörrar till ränne och vagnbod plus några passbitar kvar att sätta upp när när regnet upphör fram emot midsommar.
Om intresse för Terriern finnes kolla annonsen.
http://www.veterantraktor.se/

Mangeln får ålderskrämpor.

Mumien stod och manglade i förrgår. Helt plötsligt bestämde sig automatiken för att det inte gick att stänga av mangeln. Motvilligt drog jag ur elsladden och plockade fram verktygsväskan för att som i gamla tider vara suppleant för en reparatör. Fumligare är jag nu för tiden och flera skruvar fick sökas bland mattor och damm. Men takterna satt i, felet hittades och jag kunde snabbt konstatera att en plastbit i strömbrytaren gått av. Jag vet inte om det finns sådana antikviteter att köpa och finns det så måste jag ändå dra slutsatsen att den klarade jag inte att byta. En snabbanalys gav vid handen att en proffsinsats skulle gå på cirka 1000 spänn och vi skulle ändå ha en gammal mangel som kanske pajar direkt igen. En sökning på nätet visade att SIBA hade en ny för 2290 kronor som fanns på lager i Borås och jag begav mig dit för inspektion och inköp. Om du ansöker om ett SIBA-kort idag kan du komma tillbaka på torsdag och köpa mangeln med 20% rabatt sa den entusiastiske försäljaren. Jag gick på tricket och hämtar den undanlagda prylen i morgon för 1832 SEK. Nu var jag riktigt laddad och åkte hem och klippte gräs. Rätt vad det är upptäckte jag att det såg ut som jag plöjt i stället för att klippa. Då min kropp efter alla dessa stolleprov inte gick att fälla ihop så jag kunde titta under maskinen fick jag den lysande idén att åka ner till lagårn och fråga snickaren om han kunde se något. Sagt och gjort, jag transporterade mig och tillhörande fåra dit ner och han kunde direkt konstatera att ett stag släppt. Han hjälpte mig dessutom att reparera felet så att jag kunde fortsätta mitt värv och sedan lämna över till Mumien som klippte gårdens gräsmatta under tiden som jag lagade till en helt underbar Falukorv i ugn, med äpple lök och senap.

2009-Sälgens år.

För ett tag sedan hade Uddevallabloggaren en fråga om vad det var för frömjöl som såg ut att ligga som snödrivor på marken. Den kunniga läsekretsen löste genast problemet och alla fick veta att det var sälg. I Världsnaturfondens utmärkta publikation eko kan vi läsa följande: "För att uppmärksamma betydelsen av sälg som nyckelart i naturen och att antalet träd blir allt färre i den svenska naturen har Världsnaturfonden WWF och Naturskyddsföreningen utlyst 2009 som sälgens år. Målet är att lantbrukare, skogsägare, vedhuggare, skogsentreprenörer samt park- och trädgårdförvaltare skall informeras om sälgens betydelse så att de kan göra ett för naturen bra val när de med yxa, såg eller processor närmar sig sälg och videarter." Ett enligt min uppfattning vällovligt initiativ för att bl a göra ett bättre urval vid uppfyllande av EU-direktivet från 2007, vilket innebar att betesmark bara får ha 50 träd per hektar. Spara då fler sälgar som kan förse nykläckta och uppvaknande bin och humlor med nektar och pollen. Vi vårdar med glädje de två stora sälgar vi har. Ett han- och ett honträd på ömse sidor om stigen från vår tomt ut i skogen. Visst skräpar de ner men det väger lätt i förhållande till den nytta de gör.

Unos djur.

Vi har länge pratat om att åka till Bredared och se utställningen Unos djur. http://www.unosdjur.com/index.htmlI går blev det äntligen av och det var en begivenhet som jag gärna rekommenderar alla att uppleva. Uno Axelsson var en bonde som kom att ägna sig åt konstnärlig verksamhet i stället. Han hade en otrolig förmåga att se hur knotiga och missväxta träd kunde ge stommen till hans konstverk. Ur dessa träbitar snidade han allt möjligt men mestadels djur och han lyckades att forma exakta avbilder såväl som mer karikatyrliknande djur.

http://picasaweb.google.com/nordtorp.pp.se/UnosDjur?feat=directlink

Varför inte en dagsutflykt och när du ändå är i närheten titta in i Nordtorp för en pratstund.

Här är sex av mina favoriter. Mumien, Matilda, Brygghuset, Huset, ladugården och källaren.

Man skall vara positiv men inte naiv.

De senaste veckorna har jag varit en värre gnällspik än vanligt och har av omsorg om mina flitiga läsare avstått från att blogga en stund. Sjukvården har inte lyckats dosera blodförtunningsmedlet Varan på önskvärt sätt. Det innebär att konverteringen av hjärtrytmen får vänta och i dag fick jag besked att de inte ägnar sig åt sådana oväsentligheter under semestertider. Då skall narkosläkarna hitta på andra lustigheter än att söva mig. Men jag har bestämt mig för att leva som vanligt även om det innebär många vilopauser.
Att jag tittat på valdebatter på TV har inte heller hjälpt till att höja humöret. Det låter som kackel i en hönsgård och högst kacklar programledarna. Förr hade de som uppgift att hålla deltagarna i herrans tukt och förmaning så att lyssnarna hade en chans att höra vad som säges och bilda sig en egen uppfattning. En av de positiva damerna är centerkvinnan Lena Ek som gjort till sin livsuppgift att förändra avtalen på den svenska arbetsmarknaden till östeuropeiska nivåer med motiveringen att det är viktigare med fri konkurrens än att värna gällande avtal. Hon sade dessutom att de balter och andra östeuropér som är här och arbetar bor på hotell eller i lägenheter av svensk standard. De har en bra arbetsmiljö och gällande försäkringar. Om hon ljuger eller är naiv, kanske är det ännu värre, undandrar sig min bedömning men jag har med egna ögon sett hur slavarbetarna hanteras och det är långt ifrån den positiva bild som Södra skogsägarstyrelseledamoten Ek tecknar. Själv skäms jag i dag över att vi anlitade en svensk byggmästare som i sin tur hyrde in billig arbetskraft från Litauen. Inte nog med att det var synd om arbetarna, arbetet blev dessutom undermåligt utfört. Men allt var lagligt och det visade sig att den svenske byggmästaren dessutom hade betalt in såväl moms som annan skatt. Men han har inte åtgärdat felen.
Reinfeldt sade här om dagen att vi måste utse de bästa politikerna till EU-parlamentet. Då undrar jag vilken kvalité de två största partierna har på sina riksdagsmän om de bästa är Gunnar Hökmark och Marita Ulvskog. Jag tror snarare det är mer bekvämt för partiledarna att ha dem på avstånd. Mona Sahlin har ju dessutom kunnat skaffa sig en osynlig partisekreterare som inte lägger sig i det dagliga arbetet.

Jaded är fantastisk.

Vilken prestation Jaded gjorde. Trots att han bjöds in till Elitloppet med armbågen som näst sista häst visade han sitt kunnande genom att vinna försöket på ny svensk rekordtid 1.09,7 och var knappt slagen som tvåa i finalen. Belöningen blev totalt 1 450 000 SEK vilket måste anses som en hyfsad dagslön. Tränare Hultman lyckades också få in Triton Sund som två i försöket och femma i finalen och det är också en fantastisk prestation. En ros till skötarna, tränaren och kuskarna. Om det här resultatet skvallrar om stallets dagsform kan vi med tillförsikt se fram mot Maharajas comeback i Rättvik till midsommar.

Grattis!

Grattis alla morsor på Elitloppssöndagen i hänryckningens tid. Utan er hade världen stannat för länge sedan.
En viss hänryckning kan man också känna över gårdagens sexa och nitton femmor. Ungefär 3,5 gånger degen. Hoppas flytet håller i sig även i dag.
Eftersom det är pingst vinns väl elitloppet av en hingst.

Det går långsamt fram, men det går ändå fram. Vi hurrar för vårt bygge om vi kommer till Köbenhavn. Nu är en gavel helt klar och den största delen av plåtarna i övrigt på plats. Då återstår det tålamodsprövande arbetet med finplåtslageriet runt fönster och dörrar. Dessutom skall fyra dörrar tillverkas och sättas på plats. Men vi hjärtpatienter har ett oändligt tålamod och optimism. Jag utgår alltså från att alla bitar är på plats när jag är klar med verkstaden. Vi har dessutom lyckats fylla en container (15 kbm!) med den gamla panelen och diverse annat skräp. Gissa om via var ledbrutna i går kväll? Skollärarens brevlåda, som jag tidigare använt som illustration till bostadsbristen, klarade sig än en gång från att skatta åt förgängligheten. Tänk vad lite nostalgi kan göra.

Nu är det klart att sommaren är här. I dag släpptes hästarna ut i hagen på andra sidan vägen. Även om det inte var något hingstsläpp precis gick det inte att ta miste på glädjen att få springa fritt hos de vackra djuren. För att spara bildutrymme hänvisar jag till förra årets bilder. På tal om vackra djur så kommer Lie Detector ut på Solvalla i Stoeliten i dag. Hade det inte varit för ett bakspår hade oddset varit ganska tilltalande. Vi chansar! Ingen dålig uppvärmning inför morgondagens Elitlopp där väl Jaded åtminstone skall ta sig till final.

Jag har gjort min plikt.

Som motståndare till EU tyckte mitt sämre jag att jag skulle låta bli att rösta. Men det skulle vara mig helt främmande så jag bestämde mig för att rösta på Unionens sämst betalda ledamot. Hon har skött sig bra i TV-debatterna jag sett även om det blir en del prataimunnenpåvarandra. Som kuriosa kan nämnas att när jag gjorde ett nättest av mina åsikter kom sossarna först på fjärde plats. Det säger kanske mer om frågorna än mina åsikter och i sanningens namn skall nämnas att det endast skilde fyra procent mellan ettan och fyran. Nu är det fritt fram för gissningar och spekulationer.

Vilken härlig dag.

I dag var jag medbjuden på personalutflykt med Mumien, hennes chef och arbetskamrat med make. En utflykt till de vackra trakterna runt Kinnekulle stod på programmet. Dagen inleddes med fika hos Echset på Hantverksgården i Husaby. Ett gammalt åldedomshem som hon rustat upp och där hon bedriver såväl Café och Bed and Breakfast som försäljning och utställning av egna och andras arbeten. Gården inrymmer dessutom en konstsmedja där hennes dotter Therese arbetar. Nu fick jag se hennes egensmidda brudklänning som Mumien tidigare hade sett i TV-programmet Landet runt. Många andra alster kunde beskådas i hennes utställning och jag rekommenderar varmt ett besök. Dessutom blev jag kompis med Olof Skötkonung som satt i mitt knä under hela fikapausen. Efter detta stopp åkte vi en rundtur över berget, kollade utsikten över grodhavet samt njöt av grönskan. Ett besök vi Lasses grotta hann vi också med. Det var inte i går jag for omkring på kullen men nog stämde det mesta med tidigare minnesbilder.

Därefter föjde en inspirerande guidning i Forshems kyrka av kyrkoherden Carl Henrich Falkenberg. Det är bl a från denna kyrkas inskriptioner som Jan Guillou inspirerats till böckerna om Arn. När vi satt på plats i kyrkan stämde vår lilla grupp upp psalm 246 som har sitt ursprung i Kullens environger. Predikstolen var enligt min åsikt en av de vackraste jag sett.

Att sedan få avsluta dagen med en superb middag på Forshems Värdshus kändes som en nåd att stilla bedja om. Värdshuset skall vara Sveriges äldsta men maten var otroligt fräsch, snyggt upplagd och god. Sällskapet inmundigade abborre men min religion förespråkade anka med ramslök och andra vegetabilier. Mums och tack för maten. Mätta och kulturstinna kunde vi ändra riktning och resa tillbaka mot sjuhäradsbygdens stolthet Elfsborgs fästning där vi parkerat våra egna bilar. Det blev alltså en riktigt trevlig dag med så väl kultur, vyer som gamla och nya bekantskaper.

Vi ser redan fram mot nästa begivenhet.

Är Euro vad vi önskar oss?

Varje dag konstaterar något nytt opinionsinstitut att svenska folket vill ha euro. Men hur ställs frågorna? När jag ser inslag i nyhetsprogrammen i TV får i alla fall jag känslan av att man bara pratar om bekvämligheten i att kunna använda samma pengar hemma och borta. Vad det innebär för Sveriges möjligheter att driva en självständig finanspolitik nämns inte ens med en utandning. Om man skall ta ställning måste det väl finnas tydliga alternativ som redovisar för- och nackdelar. Vi behöver ju inte gå många år tillbaka i tiden för att se hur den Irländska ekonomin var hopplöst överhettad och i behov av en rejäl räntehöjning. Samtidigt på andra sidan kanalen var Tyskarna på väg åt motsatt håll och alltså i behov av en rejäl räntesänkning. Eftersom övriga ekonomisamarbetande länder inom EU gick hyfsat fick inte tyskar och irer göra vad som behövdes och spädde följaktligen på sina problem. Är det så vi vill ha det eller är svenskarna inte ordentligt informerade om villkoren för Eurosamarbete. Jorå, jag tror det är den sista frågan som är svaret.

Jaded i Elitloppet.

Så fick då i sista minuten Travkompaniet äntligen en inbjudan att starta Jaded i Elitloppet. Visst kommer han med fina spår 2 i försöket att förvalta sitt pund och gå till final. Dubbelt grattis till tränaren Stefan Hultman som även fick med Triton Sund och fick spår 1 i det andra försöket och även han tror jag går till final. Det är verkligen en prestation att få med två hästar i försöken till Sveriges mest prestigefulla lopp, utanför årgångsloppen. Men inte kommer jag att åka till Solvalla. Det blir för mycket ståhej för en blygsam person som jag. Nej, jag får försöka stå ut med TV4:s usla kommentatorer och följa det hela i vardagsrummet, med spelkontot inloggat på datorn.

Tärnungar.

Vid några tillfällen har jag haft tärnungar med på bloggen. Nu kommer det en länk som är upplagd av Anders Wiss och berättar historien om de flesta.

http://www.wiss.se/varv/bild/tu/00/tu_reg.html

Anders är en riktig entusiast och har för tillfället två renoveringsprojekt på gång. Dessa är TU 9 "Clipper" och Tu 25 "Mia". Vi gratulerar de boende runt Frykensjön som får se dessa vackra minidrakar så långt in i landet.

Torr och tråkig men ändå bäst.

Trots kylan i går kväll uppebarade sig för första gången i år världens mest kända klockfågel. Redan Evert Taube satte ju olika epitet på göken beroende på vilket väderstreck han hördes i. Nu började han i norr och då är det enligt Evert en torr och tråkig gök. Men sedan drog han sig sakta västerut och då blev det ju helt plötsligt en bästergök. Det var tur han inte hördes i söder för med en ny njurgrusattack i natt hade det inte varit så lustigt med en dödergök. Hade kanske känts som ett dåligt omen.
Jag skickade länken till mitt blogginlägg om äventyren på sjukhuset till Regionordföranden Roland Andersson. Det uppfattades som att jag sänt en skrivelse så nu är vi mitt uppe i en diskussion om kvalité och skatter. Jag sammanfattar den här på bloggen när den är slutförd.

Krustång.

Mumien och jag har med nöje följt flera andra bloggar som skrivit om tvätt och mangling förr i tiden. När vi nu vid husröjningen i gamla gården hittade en tång för krusning av örngottsband vill jag självklart visa upp den även om den inte är i bästa skick.

Facklig konferens eller filminspelning.

På sjuttiotalet var jag på konferens med Statsanställdas Förbund (SF) i Fredrikshamn i Danmark. På kvällen var Andersson och jag på en musikklubb där det spelades allt från modern jazz till country. Under en paus var det någon som kom med den lysande idén att vi skulle riva av några låtar. Om det var det goda ölets fel eller om vi var speciellt inspirerade skall jag låta vara osagt, men publiken var riktigt nöjd med vår version av The Wabash canonball. På morgonen när vi åkte hiss till frukosten på hotellet var det ett par för oss okända svenskar som ville ha våra autografer och undrade vad det var för en film vi spelade in. Vi såg antagligen ut som fågelholkar så den ene försökte förtydliga att vi hade ju Svensk Filmindustris (SF) märke på kavajslaget. Så lätt är det att bli kändis!

Var är humlorna?

I april hade vi ett otroligt vackert väder här i trakterna. Humlorna surrade och fjärilarna prålade. Men så kom kölden tillbaka och dessa nyttiga djur är som bortblåsta. Vi skulle verkligen behöva dem nu när päronträdet står i en överdådig blomprakt. Utan humlor ingen pollinering och utan pollinering inga päron. Jag hade tänkt odla päron i flaskor i år och göra Obstler i dem. Än har vi väl några dagar på oss men vi behöver värme. Inte bara päronblommorna och humlorna utan även mitt humör. Men jag får väl ta en irisk Whiskey i väntan på Godot. För länge sedan hade jag en chef som ofta sade att man blir inte friskare för att man tar en sup när man är dålig men det blir lite roligare att vara sjuk. Så sant som det var sagt. Yterligare ett glädjeämne-första plåten är uppsatt på ladugården.

Åskan dånar.

Nu har åskperioden börjat. Det är inte roligt när man bor på landet och 236 m ö h. I går var inte datorn elektrifierad många minuter. Efter sju sönderslagna kanalväljare i olika TV-apparater och med resterna av ett par bärbara telefoner lär man sig. Datorn har klarat sig hitintills. Trots allt har det blivit bättre efter det att man byggde en stor kraftledning någon kilometer här i från. Vi har dessutom kopplat i hop telefonen med elnollan. Men att gå hemifrån utan att dra ur sladden det vågar vi inte under säsongen.
1964 på nyårsafton var det inte någon som berättat för Tor och Mjölner att det inte var säsong. Så de slog sönder ljudet till TV-sändningarna från Uddevallas TV-mast i Herrestad. På den tiden gick ljudet i kabel fram till TV-masten och jag var med och lagade under hela våren 1965.

Uppskjuten vernissage.

Som ni kanske redan förstått blir Mumiens vernissage uppskjuten då jag i mitt knappt ihophängande tillstånd ej förmår färdigställa lokalen. Men skam den som ger sig så nu satsar vi på den 5 september i stället och gläds åt de tavlor som hinner göras under tiden.

Spikpistolen har bytts mot kamera under de perioder jag orkat hålla mig upprätt och här vill jag nu presentera mina modeller som i sin tur presenterar sommarens kollektion vilken hittades på vinden i Gamla gården. Tänk så förutseende att sy upp 2009 års klänningar redan på 1930-talet. Den röda som så elegant bärs upp av Mumien är faktiskt Svärmoderns brudklänning i omfärgat skick.

Kulturinslag.

Efter att ha inspirerats av sonen d y kan jag inte undanhålla en Waylon i högform för er.
http://www.youtube.com/watch?v=Jtk7LsmpU1g

Hjältarna på akuten.

Genom åren har det givits många möjligheter att på TV, i dramatiserad form, följa arbetet med akutsjukvård på diverse sjukhus för mindre bemedlade i Bronx etc. Budskapet har varit enkelt. Hjältarna i personalen har uträttat stordåd i kamp med dålig arbetsmiljö, knappa ekonomiska resurser och ett alldeles för stort antal patienter. Efter det att jag under en vecka tvingats till olika möten med akutsjukvården på hemmaplan kan jag meddela att det enda som fungerar är personalen. Personalen på Södra Älvsborgs sjukhus i Borås är följaktligen lika stora hjältar som sina fiktiva kollegor i Såpornas värld.
Uddevallabloggen hade en enkät för ett tag sedan om vårt förtroende för sjukvården. Jag svarade att det var lågt, men hade jag fått svara i dag hade svaret blivit mycket lågt. Politiker av alla de färger man kan tänka sig gastar i tid och otid om satsningar i skola, vård och omsorg. Men det blir inte mycket mer än en tummetott om vi undantar konstverk, pampiga entréer etc. Att personalen överhuvudtaget fungerar i denna villervalla är närmast otroligt. Heder till dem.
Personlig integritet är ett fullständigt okänt begrepp när undersökningsrummen inte räcker till. Botbänkarna som patienterna rullas omkring på står i dubbla led i korridorerna. Efter fem-sex timmar på ett av dessa fakirsubstitut har du garanterat ont i ryggen och är i sann jesuitisk anda beredd till vilka eftergifter som helst. Det är nu de verkliga prövningarna börjar för lider du av mer än en sjukdom blir flera olika specialiteter inblandade och berörda läkare har inte så stort intresse av de konstigheter som inte faller under deras specialutbildning. Och varje gång du passerar en gräns är det en ny ansvarig. Vem är ansvarig för vidare åtgärder nu när jag sitter här och är lika dålig som när jag blev sjuk fast utan värk?
Här kommer en sammanfattning av de olika turerna. Fredag 24 april får jag behandling på Vårdcentralen för akut njursten. Behandlingen är lyckosam och jag åker hem med gott humör. Om du får feber i helgen så måste du kontakta akuten sa min utmärkte läkare som avskedsord. På lördag kväll har jag 39,8 i feber men väntar till söndag morgon innan jag åker in. Dum som jag är talade jag om att jag haft ett njurstensanfall vilket innebar att alla ansträngningar sattes in på njure och mage trots att det som gjorde ont var halsen. Efter tio timmar konstaterades att jag hade en infektion men man kunde inte identifiera bakterien varför det inte gick att sätta in antibiotika. Vi kan ju inte bara chansa. I mitt omtöcknade tillstånd tyckte jag det var ett himla bra beslut. Inte chansar man med antibiotika så att bakterier blir resistenta. Men det hade ju varit bra om febern gått ner. Plötsligt kommer där en frälsare och konstaterar att jag lider av den icke helt okända streptocockbakterien och har halsfluss. Det var ju inte konstigt att jag hade ont i halsen då. Antibiotika intravenöst och tabletter att äta i bostaden fick jag då och uppmaning att infinna mig nästa dag på infektionskliniken. Där var det ordning och reda, raka besked och alla möjliga undersökningar. Jag hade fått ett nästan likadant åkband som barnen får på Liseberg. Det var bra att ha när jag skulle åka rullstol till röntgen flera gånger. Till slut kunde man konstatera att infektionen var på väg att ebba ut men att jag fått hjärtflimmer istället. Troligtvis orsakat av att jag haft för hög feber för länge. Då får du åka tillbaka till akuten igen sa de och åkbandet kom åter till nytta. Jag upptäckte dessutom att mitt personnummer var nertecknat på åkbandet. Det var ju bekvämt att ha det att stämma av mot för de frågade ideligen efter personnumret. Tillbaka till akuten kom jag in och fick lämna nya prov och EKG. Läkaren hade lite svårt med svenskan och kunde inte hålla isär medicinerna Kåvepenin och Plendil men hade säkert andra kvaliteter. Här behövs en specialist sa sköterskan, vi flyttar dig till Medicin. En larmanordning sattes på. Den löste ut vid några tillfällen men ingen hade tid att förhöra sig om orsaken. Efter nästan fem timmar kom specialisten och nu blev jag imponerad. Han förklarade vad som hänt och hur vi skall gå vidare så att till och med undertecknad förstod. Om nu allt går efter ritningarna så skall jag så småningom få en elchock i hjärtat och det skall förhoppningsvis börja slå på rätt sätt igen.
Så kan det gå till när man söker för njurstensanfall och kommer ut med förmaksflimmer i hjärtat. En annan erfarenhet är att Akuten i Borås har vissa likheter med fattigsjukhusen i USA.

Tjörnresa med komplikationer.

I torsdags anträdde Mumien och jag vår länge förväntade Tjörnresa. Vi skulle träffa Berth på Smedja Volund, hälsa på hos en av Mumiens kunder i Rönnäng. På kvällen Transatlantics bolagsstämma med eferföljande buffé. Vi genomförde detta ambitiösa program, men jag fick dessutom en övning i att hålla masken. Ty innan vi kom till Bollebygd fick jag fruktansvärt ont i magen. Redan innan vi kom till Göteborg var Mumien tvungen att ta över ratten och jag fick exprimentera med olika ställningar för att hålla smärtan på så låg nivå som möjligt. Jag hade som av en händelse ett rör Treo comp i reserv och i brist på annat intog jag två stycken som höll smärtan stången vid pastorsexpeditionsbesöket. Trevliga människor var det men det beror väl på det Bohuslanska påbrået. Sedan till Berth och jag tog två piller till och vi hade några fantastiska timmar med denne kompis som vi inte träffat sedan mitten av 70-talet. Vi fick bese smedjan och kolla produktionen innan vi drog oss tillbaka till kontoret för att frossa i gamla minnen. Tack för kaffet förresten! Två timmar bolagsstämma på en taskig stol blev bara för mycket sedan men en informativ och smårolig VD gjorde sitt bästa för att underlätta. Maten var också OK men hemresan blev en pina. Mumien ville köra mig till lasarettet men hade jag klarat hela dagen så väntade jag med doktor till morgonen då jag kunde ringa till vår egen lilla vårdcentral i Sandared. Det visade sig att jag hade njursten och Treo var väl inte det bästa hjälpmedlet även om jag klarade dagen på dem. Jag fick en smärtstillande spruta och recept på andra värktabletter. Smärtan försvann som i ett trollslag men fram på kvällen kom det tillbaka igen. Pärsen är alltså inte över. Jag har trettiåtta graders feber och dessutom ont i magen. Men snart är jag igång igen. Nu skall jag se på TV hur det går för Clear Sign i första V 75-loppet och om Jocose kan se till att hålla travkompaniets färger på en hög nivå i Guldbjörken som är tredje loppet på samma V75.

En bra dag.

Mumiens synförändring berodde på en glaskropp som hade lossnat i ögat. Låter allvarligt men enligt doktorn rättar det snart till sig. Det är tydligen den vanligaste orsaken till akutbesök på ögonkliniken. Det yttrar sig oftast i hennes ålder, +45 hette förresten vitaminerna vi köpte på hemvägen. Dessutom har jag haft besök av Echset med dotter och dotterdotter. Det var ett kärt återseende och kanelbullar hade de dessutom med sig. Snickaren har bytt ut de dåliga stockarna i lagårn så att nu humöret på topp. Men det jämnar säkert ut sig när jag isolerat och klådan sätter in.

Kall varmfront.

Varmfronten som utlovades av en av Per-meteorologerna i TV blev inte mycket att hurra för. Det bekommer som tur är inte snickarna som klänger på ställningen och spikar och skruvar. Jag dokumenterar ju arbetet fotografiskt så jag kände mig manad att gå ut och ta några kort. Fingrarna blev stelfrusna så nu kan jag skylla evenuella felstavningar på köldskakningar. Även inomhus framskrider arbetet med verkstaden på ett utmärkt sätt. Tak och två väggar av sex återstår. Därefter kan Mumiens vernissage hängas. Vet ni att hon ínte har ställt ut sedan tidigt sextiotal? Men då var utställningslokalen av högre dignitet, Liljenvalchs på Kungliga Djurgården i Stockholm. Men dagens tavlor är av högre klass. Och det som stort sker......

Hon skall förresten på ögonundersökning i dag så jag skall agera privatchaufför och samtidigt byta till sommardäck. Men fortsätter dagens varmfront blir det väl snart snö igen.

Sjömanskostymen.

När jag var liten bodde vi på landet. En dag stod fadern på en stege och putsade alla fönster på utsidan. Tuppen var väldigt intresserad av hans förehavanden och sprang omkring nedanför och skrockade förnöjt. Vi skojar lite med tuppen sa far och hällde en skvätt putsmedel på ett kaffefat och låtsades läppja på det medan han smackade. Därefter ställde han ner fatet till tuppen som efter ett par pickanden föll ihop helt livlös. Tuppen är död ropade far till mor och hon blev alldeles förskräckt, ack, ack, ack sa hon vad skall vi göra. Tillred honom direkt sa fadern och hon skred genast till verket och började plocka av fjädrarna. När hon fått bort de sista fjädrarna piggnade tuppen till och flaxade i väg. Oj, oj, oj, sa mor nu fryser väl den stackarn ihjäl. Men så kom hon på att jag hade en gammal sjömanskostym liggande som jag vuxit ur. Hon var aldrig rådlös utan sydde genast om den så att den passade tuppen. Denne i sin tur blev väldigt stolt när han fick se sin spegelbild i källarfönstret. Gradbeteckningar på vingarna och allt. Han sprang direkt in i hönshuset och skulle visa upp sig för haremet. Där uppstod fullständigt kaos då de aldrig hade sett en tuppsjöman tidigare. En höna smet i väg och tuppen efter. Varv efter varv runt huset gick det och till slut fick han tag i henne. Han höll fast henne med den ena klon medan han drog ner gylfen med den andra.. Nog med minnen för i dag, nu går jag ner till hönshuset, jag menar lagårn..

Tvättinstruktion.

Den 16 april hade en av mina favoritbloggare Annaa M ett fint inlägg om Ett annat Uddevalla. http://annaama.wordpress.com/ Visst kom jag också ihåg tvättstugor och manglar från barndomens stad.
Det gav mig inspiration att lägga ut en gammal tvättinstruktion så att alla får sin vittvätt lika ren som den blev förr.

1. Gör upp en eld på bakgårn och värm regnvatten i bykgrytan.
2. Ställ baljerna så, att röken inte kommer i ögona om det blåser.
3. Karva sönder en hel lutstång i kokande vatten.
4. Sära tvätten i 3 högar. 1 hög hvitt, 1 randigt, 1 blåklär och traser.
5. Rör ut mjöl i kallt vatten till en jämn smet och tunna ut me kokande te styfning.
6. Gnugga fläckarna mot tvättbrädan. Gni hårdt. Koka. Gnugga randtvätten men koka icke endast skölj och sterk.
7. Tag opp hvittvätten me ett kvastskaft, skölj, blåa och sterk.
8. Bre ut kökshanddukar på gräset.
9. Häng gamla traser på staketet.
10. Häll ut sköljvattnet på rabatten.
11. Skura förstugan me de varma vattnet.
12. Tag på en ny klädning o släta te håret med sidkammarna. Koka en kopp starkt kaffe, sitt ett slag i gungstolen o hvila o tänk på hur bra du har det.

Arbetat på egen hand.

I dag har jag verkligen lyckats med det omöjliga. Jag sköt med spikpistolen i yttersta regeln i mitt väggbygge. Träffade en skruv i regelverket varefter spiken gick ut vid sidan och in i mitt vänstra pekfinger, gjorde en sväng och gick ut på andra sidan. Där stod jag med handen i vädret och satt fast. Det var inte utan att jag tänkte på Jesus som korsfästes vid den här årstiden. Efter smärtan kom blodet och jag tog mig loss själv, förband fingern med en montörshandske, väntade på svimningsanfallet som inte kom och sprang hem. Och jag som har varit en arbetarskyddskämpe i hela mitt liv. Jag skäms.

Sol, vind och kallt.

Vi vaknade av ett slösande solljus men första förgiftningsbesöket på verandan gav vid handen att det var en isande kall vind som svepte över nejden. Säkert kommer morgonens tre hetgrader att bytas ut mot sex innan kvällen. En perfekt dag för inomhusterapi i ladugården. Snickaren syns redan röra sig där nere. Gandi och Jambo är i sin mest intensiva hårfällningsperiod. Dammsugning tre gånger per dag märks inte..

Det friskar upp med lite vått.

Efter den underbara påsken tvättade jag altanen och satte ut trädgårdsmöblerna. Det skulle jag inte gjort för enligt lagen om alltings jävlighet började det naturligtvis regna. Men vid närmare eftertanke inser jag att det behövdes lite väta för att få fart på grönskan. På några timmar blev det helt grönt och det är ju fortfarande varmt så vi jublar trots att det regnar nu igen. Nu skall jag försöka få bytt vinterdäcken innan eftermiddagens läkarbesök.

Ja, nu är den avverkad. Påsken alltså. Dagsrytmen lugnar ner sig, måltiderna blir torrare och vattnet återerövrar sin opsition som måltidsdryck. Just nu sitter jag och väntar på en målare som skall räkna på fasadmålning av huset. Det var vältajmat av alliansen att bistå med ROT-avdrag i samma tid som huset ändå skulle målas. Det fattas fortfarande en ställningssektion till lagårn men den kommer. Jag har lärt mig att inte bli uppstressad av småsaker. På pluskontot kan jag dessutom meddela att det varma vädret håller i sig. En påsklilja och ett antal vitsippor har spruckit ut. Fler kommer.

Påsken 2009

Även i år blev det en påskaftonsbrasa i Nordtorp liksom fyrverkeri av klass. Visst tänker vi på de stackars djuren men man måste unna sig lite vackert och spektakulärt i dessa dystra tider. En kväll i vårvärmen med trevliga släktingar, vänner och grannar, påskeld och vackert skådespel på himlen att förundras över är väl inte fel? (Skrev Mumien)

GLAD PÅSK.

Alla läsare önskas en GLAD PÅSK av oss i Nordtorp. Men tag det lugnt på Blåkullafärden.

Dåligt omdöme Vanja.

Jag läser på Text-TV att Vanja Lundby-Wedin avgår från några styrelser. Det gör jag inte för att Mona Sahlin tycker det säger hon. Då måste jag påpeka att här handlar det inte om vad partiet eller enskilda människor anser. Det är helt enkelt så att den som sitter i 24 styrelser, samtidigt som hon tror sig om att kunna sköta ett av Sveriges mest viktiga och svåra jobb, visar ett upprörande dåligt omdöme. Detta dåliga omdöme delar hon med de som utsett henne till alla dessa uppdrag och det innebär att LO måste se över hela sin organisation. Det har gått för långt med att det ena uppdraget medför ett annat, etc. Kanske det är dags att övergå till att bli en kamporganisation igen. Det är i alla fall dags att ta diskussionen, för att sitta på två stolar är inte lätt.
Att sedan tro att raset för sossarna enbart är Vanjas fel är att göra det enkelt för sig. När man lutar sig mot det borgerliga och dessutom politiskt opålitliga Miljöpartiet gräver man på sikt sin egen grav. Dessutom tror jag att en partisekreterare skall ha en annan utstrålning än den nyss tillsatte. Men det är väl ytterligare ett av Sahlins misstag.

Försämringskassan igen.

Efter att jag på nära håll sett hur Försäkringskassan godtyckligt hanterar sjukersättningsärenden uppmanade jag på bloggen den 20 februari de som känner sig förfördelade att överklaga till Länsrätten. http://nordtorp.blogspot.com/2009/02/forsamringskassan.html
Jag kan nu meddela att i det ärende jag åsyftade har personen fått rätt i Länsrätten. Det kanske innebär att FK överklagar till Kammarrätten och det hela får tas om igen, men det visar ju att den försäkrade har möjlighet att få rätt om de orkar strida.

Våren på väg?

Här har varit en underbar vecka. Värmen har kommit, blåsipporna har kommit, storspoven är här, snön är på väg att smälta, snickaren har kommit, elektrikern har kommit, veden är flyttad(inte häradet). Det påverkar humöret uppåt även om kroppen är i dåligt skick. Jag har inte haft på datorn sedan 1 april då ryggen blir ännu sämre när jag använder tangentbord och mus. Ändå tror jag att allt är ganska bra inställt ergonomiskt sett. OK, jag blir lite sporadisk på bloggen fram t o m påsk så blir det säkert bättre sedan. Tror ni förrestesten att bygget blir klart till Mumiens utställning?

Älghägnsdirektivet.

I dag kommer vi äntligen att starta det efterlängtade arbetet med älghägnen. För att inte älgarna skall fara illa av väder och vind har EU beslutat att alla markägare som har minst 30 hektar skog, skall låta uppföra ett skydd om Sex gånger fem gånger tre meter. Att det skall vara så stort beror på att de skall slippa vara ensamma, (jmfr. häst) För varje hägn utgår ett bidrag om 21638 kr. Vi har fått in ett anbud på 13659 varför en icke föraktlig vinst kommer att gå till det fattiga hushållet.

Det är tur att vi har AIK!

Jag har gjort ett av mina sällsynta studier av dumburken. Då får man helt plötsligt se en riktig ishockeymatch. AIK spelade skjortan av Rögle. Då finns det i alla fall ett av favoritlagen som håller färgen när nu FRÖLUNDA ramlade under isen. Men det är ju bara fyra år sedan vi vann SM, så nu får jag underhålla min gamla tröja ett år till. Det är säkert mina femårsdagar som inspirerar. Om de vinner nästa år lovar jag åka till Oman igen.

Riksdag och Departement.

Visste ni att Riksdag och Departement har en filial på Capri? Eller är jag ute och seglar nu igen.

Jag lär mig aldrig.

Förra året lovade jag mig själv att alltid ha teleobjektivet på kameran när den inte används. För en stund sedan hörde jag tranorna väsnas och rusade ut i Lützendimman med kameran i högsta hugg. Satt det teleobjektiv på undrar vän av ordning. Nej svarar jag skamset men i detta dis kanske det inte blivit bättre ändå.

Alkoholfritt.

Ett ställe som frekventerades årligen under sjuttiotalets första hälft var Haus Freiblick i Anif. En liten ort strax utanför Salzburg i Österrike. Värdinnan var ett manhaftigt fruntimmer som bestyrde allt från matlagning och tvätt till rörläggeri och andra hantverk. Snäll och vänlig var hon mot oss gäster men oresonlig och krävande mot leverantörer och inhyrd arbetskraft. Utan att förstå hälften av hennes tirader skrattade vi gott när hon läxade upp folk i telefonen under våra frukostar. Vid frukosten utspelade sig alltid samma ritual. Skall det vara kaffe eller the mit Rum und Citrone? Vi tar the. Men jag vill inte ha rom sade mumien. Jag dricker inte sprit. Men det är inte sprit det är bara 40%! Det är bra för magen och det dricker till och med barnen.

Hjärtmassage.....

....behövdes inte idag. Men jag har varit på återbesök och gjort ultraljudsundersökning av hjärtat samt EKG. Det var i alla fall inte sämre än sist så det kanske är som en elak person sade härom dagen. Du skulle göra ett EEG i stället så du ser om det överhuvud taget rör sig där inne. Hur som helst så har jag ont i ryggen. Om det beror på gårdagens långpromenad och svedjebruk skall jag låta vara osagt, men ond rygg och dåligt humör hör i hop som ler och långhalm.

Resterna av Gudrun.

Natten mellan den 8 och 9 januari 2005 blåste det till över Nordtorp och stora delar av övriga Västsverige. Det var Gudrun. Inte hon med triangeln utan orkanen Gudrun. Vi hade precis föryngringsavverkat ett hektar till grannarnas stora glädje. Timret ivägkört, telefonledningar lagade och de flesta inblandade utskällda efter noter eller om det var efter kakrecept. Den fina lövparken som vi hade sparat för framtida majningar blåste ner och ur spillrorna reste sig ett virrvarr som inte ens ett riktigt styrelseproffs hade kunnat ställa till med. Skogsinspektören från Södra Skogsägarna som mot rundlig provision skall hjälpa oss i liknande situationer beordrade fram 10 kubikmeter grus för att skydda vägen och beordrade mumien och mig att såga de nedfallda träden i längder om cirka 5 meter så skulle de komma en maskin och köra ihop riset i högar vilka sedan skulle flisas. Skynda er för han kommer i morgon ringde det i våra öron då vi med risk för livet sågade långt in i mörka natten. Efter några veckor kom skotaren och körde sönder underlaget och plockade ihop en hög om några hundra kubikmeter ris. Den högen har sedan legat och retat gallfeber på både de närboende och mig. Varje månad har jag ringt inspektorn för att säkerställa att han inte glömt av projektet. De kommer nästa månad har han sagt varje månad sedan dess. I min enfald har jag undrat om inte riset blir förstört när det ligger så länge. Ingen fara vi har täckt det med papp. I går, så hör och häpna, kom flisaren. Men nu låg riset på fel ställe och marken var för blöt så det kanske kan få ligga kvar till det har multnat ner på egen hand. I sin enorma godhet har i alla fall Södra lovat att inte påföra oss några kostnader. Men vinsten vi skulle gjort nämndes inte något om. Det var nog sista gången vi anlitade Södra Skogsägarna till ett avverkningsuppdrag! För vissa av de här gubbarna borde det vara aktuellt att byta livsbana. Då kanske de har en tillräckligt dålig meritlista för att bli styrelseproffs. Eller varför inte ekonomisk rådgivare till regeringen.

Bästa Wanja!

När du valdes till LO-ordförande för några år sedan var vi många som var tveksamma till "hur skall det här gå." Det har väl rullat på ganska skapligt och det är svårt att säga om någon annan toppkandidat hade klarat det sämre. Men att Du blev vald utan att kunna läsa och skriva var en stor miss av valberedningen. För tro mig eller ej det är med siffror och bokstäver avtal fogas tillsammans. Ej sällan på ett sådant sätt att tolkningsfrågor uppstår. Det är då man plockar fram sin gamle husguru, Tommy Iseskog, läser på och sedan borstar mattan med motparten. Om du har samma förberedelsemetoder i i LO-sekretariatet och andra styrelser du sitter i tycker jag nog det är läge med en fortbildningskurs i juridik och pensionssystem. Och du Wanja, sluta att dra in övriga styrelsemöter i dina felbedömningar. De klarar säkert att skylla ifrån sig på egen hand. Till sist Wanja, var inte orolig. Försök i framtiden sätta in kompetenta ekonomer eller andra lämpliga yrkesmän i de styrelser ni har representation. Ni måste i alla fall sluta se dessa uppdrag som en slags bonus för lång och trogen tjänst. Dessutom väntar en stor uppgift bakom knuten. Fackföreningsrörelsens framtid! Vilken Allians vill du skall utforma den.

Justitieministern vill ha mer jämställdhet.

Det är oerhört jobbigt i Sverige i dag säger Beatrice Ask. När man vill ha resning får man ofta göra hela arbetet själv suckar ministern som gärna ser att förberedelserna sker i någon form av grupparbete. Lill Lindfors har ju en Ask i byrålådan. Det kanske kan vara ett tips till Beatrice´s pressekreterare inför nästa högtidsdag. .

Har de kommunala trafikplanerarna bonus?

Sedan urminnes tider har människan utvecklat sitt kunnande i att bygga så släta och jämna vägar som möjligt. Men nu har man uppfunnit vägbulan. Vart man än försöker köra i Borås Kommun så stöter man på dessa djävulens påfund. För yrkeschaufförer är de ett arbetsmiljöproblem enär deras ryggar ej är konstruerade för att studsa omkring på detta sätt dagligen. För bilverkstäderna måste de däremot vara en guldgruva då bulorna är konstruerade med en så djävulsk baktanke att låga bilar skrapar i underredet även vid lagligt framförande. Ett paradexempel är de två bulor som befinner sig på Alingsåsvägen i Sandared. Enda försvararet för deras existens måste vara att beslutsfattarna har intressen i fordonsreparationsbranschen. Kanske ser det ut så här, en summa om X kronor utbetalas till beslutsfattaren vid anläggandet av vägbula. Vid varje vägbulerelaterad fordonsreparation utbetalas dessutom Y% av fakturabeloppet.

Återhämtning.

En tvådagars turné gör susen för själen. Tisdagen tillbringades med Televeteranerna inom Borås Teleområde i Medborgarhuset i Falköping. Visst är det trevligt att träffa gamla kollegor och kompisar. Historierna avlöste varandra under lunchen men de flesta måste jag nog låta bli att berätta på bloggen. Annars hade jag haft manus till ett par månaders bloggskrivande. Och en del måste ju dessutom sparas till mina postuma memoarer. Som tur är har inte varken utgivningsdag eller manusstopp för dessa bestämts än. Men det kan ju bli när som helst och då får vi väl hoppas att de som inte tycker det är så roligt att bli omnämnda redan har gått före till landet där inga sorger finns. De som tycker det skall bli kul att få vara med har i många fall redan begivit sig till "the land of milk and honey" där de sitter och jammar, dricker Irisk Whiskey och Guinness stout.

På eftermiddagen fick vi en genomgång av hur Telias verksamhet fungerar i dag och då förstod jag varför jag är kund hos Telenor idag. Det är nog tur att Telia-aktierna är sålda och uppresta för länge sen. Men det var kul att träffa alla och även att upptäcka att jag är långt ifrån äldst.

Onsdagen ägnades åt upptäcksfärd på Tjörn och Orust och jag satt till och med i en klippskreva och studerade svanar, samtidigt som jag solade min bleknade lekamen, i den nästan 10-gradiga vårvärmen. Jag var så avstressad att jag till och med missade att köra för fort utanför ett dagis där det försigick laserkontroll. Tur var väl det för kön till körkortsåtertagarbedömaren var lång. Jag sökte Bert i hans smedja men han hade åkt iväg strax innan jag kom så vi får avvakta återseendet ett tag till. Jag inmundigade dock en alldeles utsökt kålpudding i kafé Lyktan som ligger i samma hus och som även tjänstgör som utställningslokal för färdiga alster och bilder på lite mer skrymmande grejor. Efter att i sakta mak och med många pauser fått njuta av solen och landskapet hann jag faktiskt med att umgås med makarna Jensen ett par timmar och njuta av deras utmärkta kaffe med tillbehör innan det var tid att åka till Muséet i Uddevalla för månadens berättarafton. Som vanligt roligt, trevligt, fullsatt och intressant. Dessutom var det kul att Gunnar även visade några av min fars gamla bilder även om jag får i det närmaste tunghäfta när jag skall yttra mig offentligt idag. Är det straffet för att man under större delen av sitt yrkesliv levt i offentligheten med minnet och ordsvallet som främsta tillgångar?

Kort blogguppehåll.

Jag har skrivkramp och tar en paus till torsdag.

Förkylt.

Bacillerna håller oss i ett järngrepp. Gårdagen var den värsta på 10 dygn, men febern verkar ha släppt. Vädret ute ser underbart ut. Mycket sol men lite värme. Faktum är att det är bättre att vara inne och tro att det är skönt ute än att gå ut och upptäcka hur otäckt det är. Det är nästan som att det är bättre och tiga och låta folk tro att man är idiot än att öppna munnen och bevisa det.

Den som har stora marker får mycket snö.

Jag har räknat ut att vi i natt har fått snö som skulle räcka till en trappa med basen 1*1 m och fyra mils höjd. Det blir en bra bit upp emot himlen. Eller som man sjöng vid Titanics undergång Närmare gud till dig. En god vän ringde här på morgonen och jag berättade läget. Ta du och gör en källartrappa i stället så du får större nytta av den var hans råd.

Evert Taube 119 år idag.

Jag är poet. Jag gycklar ej med orden fast jag är mera känd för glada visor om dans och lustig älskog än för djupa och doktorala ting i diktens form.....

Så börjar dikten tillägnan som på ett utmärkt sätt speglar diktarens bredd och kunskap. Han hade passat bra bland de Aderton!!

En annan orsak att minnas 12 mars är att det idag är 34 år sedan vi flyttade in i vårt hus i Nordtorp.

Intuition och Internet.

I huset nere på gården hittade Mumien och hennes systrar en illa medfaren diabild utan ram. Jag skannade in den och fick upp en landskapsbild med några arbetande människor i förgrunden. Min nyfikenhet var väckt. Var var kortet taget och av vem? Efter kontroll med flera duktiga nötknäckare var jag fortfarande utan svar. Genom människornas klädsel kunde jag konstatera att bilden måste ha några år på nacken och att landskapet inte såg ut att vara från det närmaste grannskapet. Då slog mig tanken att det kanske kunde vara ett foto taget av svärmors kusin som var en duktig fotograf och konstnär i Finland. De senaste åren hade jag hjälpt svärmor att sända julhälsningar och annat via mail till kusinens dotter med familj. Jag tog en chans, skrev till dem och bifogade kortet och tro mig eller ej, de kunde berätta att det var taget före kriget 1938 eller 39. Inte nog med det, de mindes också att Mumien besökt Sokkala gård i början av femtiotalet i sällskap med sin mor och mormor. Det är på denna gårds ägor kortet är taget av Tauno Häkli. Sjön heter Orijärvi och det röda huset är gårdens bastu. Personerna på bilden var anställda på gården. Mumien har naturligtvis även hon minnen av besöket, även foton. Året var 1954 och hon var 6 år vid det tillfället. Jag blir lyrisk vid tanken på att man via den moderna tekniken kan få fram så mycket information både snabbt och enkelt. Tack för hjälpen Vuokko och Eero.

Vid skampålen.

Efter att ha försummat bloggen under flera dagar har jag satt mig i skampålen och vi hoppas på bättring från idétorka och sjukdomar. Mumien har till och med tappat rösten i dag så nu är det mina åsikter som gäller i Nordtorp några timmar. Vad jag inte behöver skämmas för är att jag tagit emot medalj för "flit och retlighet i rikets tjänst." Varför jag tog medalj och inte klocka som alla andra var av följande skäl. På en SF-kongress jag deltog i fanns det en motion om att guldklockans boett skulle utformas som en medalj. Pinsamt nog var motionen från min egen avdelning och jag vägrade argumentera för den på kongressen. Jag tyckte jag hade all rätt till det då den tillstyrkts av representantskapet mot styrelsens avslagsyrkande och att jag redan vid beslutet förde mitt ställningstagande till torgs. Jag har aldrig uppfattat någon kritik mot mitt agerande i det fallet. Däremot frågade jag mig varför det var så skamligt att få medalj att folk valde klockor och vasar istället men gärna ville ha dessa föremål utformade som medaljer. Jag har faderns guldklocka i en låda. Den fungerar inte men å andra sidan vad har jag för nytta av medaljen i bankfacket. Men det var tur vi inte inväntade det som affischerna i ATP-valet förespråkade. Gärna medalj men först en rejäl pension. Då hade de flesta av oss fått vänta länge än på medaljen.

Gör så gott hon kan.

I morse vaknade jag som vanligt med TT:s eländesrapportering på nattygsbordet. Maud Olofsson berättade att regeringen gör så gott den kan och det är inte mycket mer att göra. Då slår mig en hädisk tanke. Det kanske är dags för kompetensutveckling för regeringen på upp till 80% betald arbetstid . Eller kanske ännu bättre, byt ut dem.
En arbetsgrupp i moderaterna har framfört ett krav om att det till nästa val skall vara hälften kvinnor på valbar plats. Finns det kvinnor som röstar på moderaterna? Dessutom vill man att 20% skall sakna tidigare politisk erfarenhet. Det blir en rejäl kompetenshöjning det.

Värken försvann.

När jag tog mina första stapplande steg på arbetsmarknaden hade jag förmånen att få lära känna en hel del fina människor som i dag kanske skulle kallas original. Några griniga gamla gubbar var de i alla fall inte. En av dem hade spelat revy och teater tillsammans med Ernst Rolf. Efter ett mycket lyckat framträdande skulle hela ensemblen fira och det bar sig inte bättre än att min vän blev så påverkad av de brända och destillerade dryckerna att han somnade. De övriga som var något upprymda fick fram en sminklåda och målade den sovande så att hans ansikte såg ut som om han blivit överkörd av tåget. När han vaknade på morgonen med Ågren och huvudvärk går han ut på toaletten och där får han se sig i spegeln. Han blev så rädd att han svimmade. När han så småningom hittades och vaknade upp frågade han förskräckt,"käre vän tror du jag överlever?"

Enligt ihärdiga rykten....

...är våren på väg. I går syntes de första tranorna vid Hornborgasjön och som vanligt tog de genvägen över Nordtorp. I Borås djurpark föddes en giraffunge och i Ramnaparken fanns det svarta svanar. Det senare enligt den alltid välinformerade Borås Tidning. Om vi sedan lägger till att det i dag är en halv hetgrad och både Mumien och jag är förkylda då är det säkert så att våren står för dörren. http://www.bt.se/nyheter/boras/laaang-bebis-i-djurparken(1187415).gm

Inte nog med finanskrisen.

Att dagens finanskris blåser upp till det värsta världen skådat måste politikerna ta på sig skulden för. Att finansvalparna och direktörerna fortsätter att utmana opinionen med bonusar och höjda löner är också orsakat av en alltför lössläppt finanspolitik. Den i allt överslätande förklaringen är att marknaden är sådan, marknaden vill.... Men vem fan är marknaden? Är det en stat i staten eller något vi måste underordna oss.
Att vi har en regering som jag inte gillar det är inte marknadens fel. Det är folkets vilja. Det kallas demokrati och jag hoppas väljarna har rätt så att vi får Rättvisa, Solidaritet samt en bra skola, god vård och omsorg.
Men vem skall jag skylla det ebarmliga vädret på?
I dag har jag i alla fall varit med underlag för vår deklaration till Skogsbyrån. Det gav vid handen att någon restresa för att lysa upp mörkret i min själ är inte att tänka på. Men i morgon är jag säkert på bättre humör igen.

Tillbaka i glesbygden.

Det är inte klokt vad man hinner med på en helg i huvudstadens utmarker. Sollentuna och Jakobsberg det är mindre ångestladdat än Haninge och Farsta. Syftet med utflykten var självklart att träffa Matilda så hon inte växer ifrån oss. Webkamera i all ära men det är roligare att sjunga imse vimse spindel på plats. För att inte nämna Picaboo och att få gå med till lekplatsen. Nu hade ju Stockholmarna tur att vi for dit just det veckoslutet när de hade bra väder och det gick att åka skridskor och vandra på sjöisarna. Kent som är inbiten långfärdskridskoåkare satte mig på kort tid in i hur moderna klapp-klappskridskor fungerar. Men när jag fick provlyfta flytpackningen så gav jag upp. Hur sjutton kan man fara omkring 10-15 mil med 10 kg på ryggen. Nej, det blir till att hålla till i rehabbassängen ett tag till. Men nog var det vackert på Norrviken och jag bara måste visa Mumiens fina kort från skridskoåkningen. Trötta och lyckliga är vi nu tillbaka i våra egna snödrivor och iskanor. Där sitter vi nu och väntar på våren och nästa besök av Matilda med resten. Under tiden är väl Webkameran ett bra substitut.